Till framtida arbetsgivare - Fast jag spårar ut som vanligt

Fick just en seriös fråga om varför jag bloggar så aggressivt och dylikt, varför jag är så hatisk och om jag inte tänker på framtida arbetsgivare. Om jag inte kommer böja mig och istället stå ensam kvar? 

Så jag kör det enda rätta, ett blogginlägg. 

Jag vill inleda med att den arbetsgivaren som skulle se min blogg som ett skäl till att inte anställa mig kan dra åt helvete. Ty om ni är så värdelösa på ironi eller så kinkiga så är det ni som är problemet med världen idag.

Det handlar om yttrandefrihet, jag sparkar bara uppåt eller omotiverat och en omotiverad spark är ingen seriös spark därav dess frekventa användning. Det handlar om att internet inte ska tvinga folk att sluta vara människor för att passa in i en beige jävla ram. Jag bloggar som jag vill och ingen jävel ska säga åt mig hur jag ska leva mitt liv. Om jag vill hata så hatar jag, vill jag gråtrunka till Bob Dylan och skriva om det så gör jag det. Jag skriver inte en blogg som ett CV för att få jobb i framtiden.


Det handlar om att jag är trött på ett samhälle där en person som säger neger ÄR RASISTEN istället för dom där smusslande människorna som hellre dör än bor granne med en invandrarfamilj. Jag älskar termen bluesneger och ingen som känner mig på riktigt skulle någonsin kunna påstå att jag är rasist. Jag hatar alla lika mycket. Och jag är inte homofob för att jag använder ordet bög. Precis som att jag trots att jag ej vill erkänna det knappast hatar synskadade eller husdjursägare. Jag har liksom varit tillsammans med en som innehar båda attributen utan att klättra på väggarna.

Jag älskar Flashback och yttrandefrihet. För hela grejen folk missar är att vi lever i nuet. Och vi dömer saker utifrån våra paletter vi har här och nu. För åttio år sen var det rimligt att judar inte var likvärdiga oss, och en kommunist var inte en naiv människa utan en JÄVLA BROTTSLING i västvärlden fram till kalla kriget tog slut i princip. Våra normer ändras hela tiden, var toleranta även mot dom som inte är toleranta ty det är vägen till framgång.

Och jag älskar Sverige för vår förmåga att blanda mångkultur med vår kultur. Man får aldrig glömma att vi HAR en egen kultur och en värdegrund som KNULLAR världen. Det är vi som är (eller var..) toleranta och öppna. Det är vi som har yttrandefrihet och fri sexualitet. Som låter folk tycka vad dom vill och som kan ta ansvar som den Bror-Duktig-Nation vi är. Vi är på väg att förlora det och det gör ont i mig.