Dagens outfit

Hårsnodd köpt på Willys
Skjorta köpt på en riktig affär
Linne stulet av min syster
Tjejbyxor köpta på Myrorna i Karlstad

Humör - Helt okej!

Willys-Vigilante och mer därtill

I dom mörkaste vatten finns dom fulaste fiskarna brukar man säga, och ja det stämmer när det gäller Märsta. Det är många fula fiskar här, ofta alkoholiserade eller bara efterblivna, ofta på Willys eller på en parkbänk. Jag gillar dom ändå.

Jag är en hjälte på mitt jobb, men det är få som vet om det. Jag gör mina hjältedåd utan att plocka ytliga pluspoäng, även om jag skulle vilja det. Men det gör jag inte!

Till exempel var det fel på en PLU-kod igår vid blommorna, så en blomma gick in på fel pris. Då ringde jag han som är ansvarig för det (benjamin) och sa att det var "EN JÄVLA BLOMKRIS". Då kollade han upp det och litade på mig att fixa det åt kunderna, jag är en fixare som ni kanske vet. Så jag fixade det.

Sen är jag en rebell också, idag fick vi nya kläder men vi får "absolut inte använda dom än" för att alla ska hinna få sina först. Men jag använde mina stolt och vackert, i cirka tre minuter innan Irene kom och sa att jag inte fick det. Det gjorde ont men en hjälte gör vad som behövs. I protest så stoppade jag inte min disk i diskmaskinen utan i diskhon. Och svor i min ensamhet. Något i still med -

"Helvete".

Ticking away...

Var tog tiden vägen?
Vi människor må ha skapat begreppet tid, men precis som att världen kan mätas i centimeter kan våra liv mätas i tid. Oftast med ganska deprimerande resultat.

"Säg 3 saker du hatar?" hör man ibland folk fråga. Ofta jag själv för att sen få frågan tillbaka. Man kan självklart svara olika beroende på situation, man kan självklart känna annorlunda vissa jobbiga dagar. Men hur brukar det se ut?

1. Aik
2. Idioter
3. Tid

 Jag hatar tid och hur den begränsar oss. Jag vet att tid sätter värde i saker, men jag är en liten del av universum och jag lever mitt lilla simpla liv med vetskapen att jag inte är mer och antagligen aldrig kommer bli mer. Tid gör mig förgänglig och förbrukbar.

Jag kommer ihåg när jag min farmor fyllde 60. Jag var 3 år och det var en hel jäkla karneval med spelmän som gick längs vägarna med min farmor längst fram med ett dragspel. Alla var så glada och det fanns verkligen ingen ångest i deras spelande. Det var feststämning och säkert hälften av alla som var där är döda idag. På gränsen till bortglömda. Själv kommer jag bara ihåg min farmor och hennes tvåmeters-granne "Einar" som alltid skottade snö åt henne eftersom min farfar fått en stroke. Han dog för ett gäng år sen, jag och min pappa storstädade hans änkas hus inför en försäljning.

Jag kommer ihåg när jag fick min första cykel och min pappa hade långt hår. När min mamma var gymnastiklärare och jag var seriöst störd och bet alla tjejer i låren. Alltid haft en grej för lår. Alltid varit rätt störd.

När det gäller minnen kan tiden vara en trevlig filur. Man kan få distans till saker och skratta gott. Man kan komma ihåg saker med glädje och se tillbaka. Men man kan också inse hur ineffektiv man är. Hur man i ärlighetens namn kanske slösar bort sitt liv på ett eller annat sätt utan att riktigt få pli på hur man ska sluta.

Vad ska man göra med sitt liv? Och varför i helvete är den här filuren tid här och förstör allt?

Spice girls och definitionen av kärlek

Har det aldrig slagit er att man kanske inte hittar dom mest träffsäkra citaten från alla dessa stora poeter? Att det kanske inte egentligen är guden och ikonen Bob Dylan som definierar saker överallt och alltid?

If you want my future, forget my past *

Hur sant är inte det? Det handlar om förmågan att gå vidare från det som varit. Det handlar om att kärlek inte byggs på historia utan på nutid och potentiell framtid. Det handlar om att människor ska lära känna varandra för vad dom faktiskt är och inte döma varandra utifrån vad man gått igenom.

I dont care who you are, where you're from, what you did. As long as you love me. *

Egentligen samma tema. Ungefär samma innebörd men här går man i och med pojkbandens mest framstående exempel mer in på vad som faktiskt spelar roll och inte bara vad man ska undvika.

Jag skiter i vem du är, vilket blir lite motsägelsefullt men jag antar att det självklart syftar på ytligheter. Som i om du är en svart städerska eller en asiatisk bonddräng, spelar ingen roll ! 

Inte heller varifrån du är, vad du gjort. Även om det knappast gäller en pedofil. 

Kärlek är huvudsaken, kärlek är det relevanta. Om du älskar mig och jag älskar dig så kommer det funka. Som en öppnande dörr och en legitimering för moderna "Romeo och Julia"-draman.

För övrigt är Ronan Keating - When you say nothing at all en av dom vackraste låtarna någonsin. På riktigt.

* Spice girls - Wannabe

* Backstreet Boys - As long as you love me

I Grevens Tid

"Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade solglasögon och ett förutbestämt öde på jorden.”

 

Historien skriver inte sig själv, det krävs regi för att skapa något monumentalt. Det krävs beslutsamhet för att något så charmigt och genuint ska kunna genomsyra hela ens eget universum.

Det är estetiskt boende med Coolthai, det är undergivenhet mot något både fiktivt och samtidigt mer äkta än något annat. Det är att skapa mallen man sen lever efter, att regissera sin regissör. Att leva sin dröm. 

Till ytan kanske han är en hund, en fransk bulldog med charm som ingen ann, en ”fralla för alla”. Men kollar du bakom fasaden ser du fascisten och alfahanen. Bakom fasaden kan du skymta vad som komma skall, och vad som skall i tid och otid skalla. Eller skälla. Hehe. 

Jag gillar inte att skriva för mycket runt saker så jag går direkt på sak. Vi ska ha en hund. Det ska vara en ”Greve”. Som den gigant han kommer bli ska han göra ett avtryck på världen. Mest genom att vi hittar på egenskaper han egentligen inte har. 

Det kommer gäster med gester och vill kolla på vår TV.

”Greven får ingen själslig ro om vi inte låter Jersey Shore stå på när han vilar middag”.

Tji fick dom!

Det handlar om en hund som ska ha ett eget rum och behandlas obehagligt bra. Som ska gå runt i fräcka tröjor med budskap. Som ”hatar själlös musik som Bon Jovi” och som på hundspråk kan recitera Kafka utan större problem. 

Det är en hund som bryr sig om inrikespolitik, som vill skriva krönikor i DN fast begränsas av sina tassar. En hund som tänkt utbilda sig till elektriker men istället övergett tanken för att hänge sig åt konsten. Som anser att pretentiös är att föredra framför alldagliga och mediokert värdelösa ”LiZa Marklund”. 

Vi ska planera hemmafester och ställa in i sista minuten ”för att Greven är på grubbligt humör och vill ha sinnesro”. Vi ska likt alla efterblivna hundägare ta tusen bilder på Greven, men inga vanliga med pinnar eller viftande svansar. Greven ska fotograferas i sin prakt när han knullar eller äter fin mat eller läser böcker eller tar långa bad med badsalt och klassisk musik i bakgrunden. 

Han kommer, han ses och tamefan vad han segrar! 

Mein kampf i dagliglivet

Jag tror att man börjar odla dåliga skamliga vanor av att sitta still för länge, jag ser i spegeln hur personen jag en gång beundrade nu fascineras av "oj så många Billys-pizzor det finns!" och att ha sovmorgon.
Hur personen som en gång stod på scen och ledde en revolution (typ) nu inte ens orkar blogga eller ta ut pantflaskorna från det deprimerade ensamma repade golvet.

Jag har gått så långt att jag börjat spexa för tanterna på Willys, ja det är sant.
En alkistant brukar komma och låna toalettnyckeln väldigt ofta, hon är tandlös, luktar sprit och är allmänt charmig, ler alltid. Så kommer hon som vanligt och vill ha toalettnyckeln, tror ni jag ger henne den och ler tillbaka?
NEJ! Jag kastar upp den 2 meter i luften och fångar den bakom huvudet. Hon blir lyrisk och applåderar. Jag ler. Det tar cirka 3 sekunder innan jag inser vem jag har blivit och varför jag måste dö.

Häromdagen var jag kung dock, en äldre dam ville ha toalettnyckeln och det är så mycket folk runt oss så jag får kasta den. Jag kastar lite för hårt, den flyger 1 meter ovanför hennes huvud men hon ger inte upp utan släpper rullatorn, sträcker sig efter den och ramlar in i en sopkorg. Jag skrattade så jag grät.

Min blogg och världen

Idag

har min blogg förändrat ditt liv?

Jag har skrattat när jag egentligen velat gråta..
Jo, kanske en aning

Y U NO blogga?

Ni vet den där känslan man har när man ser alla man kallade sina vänner välja sida och ta parti mot en själv?

När ens familjemedlemmar gaddar ihop sig och låter hatets kalla vindar skölja genom rummet när man haft familjemiddag?
När folk man brukade kunna söka sig till och lita på, vänder så många ryggar att du aldrig ser ett ansikte? 

Då vet du hur jag känt sen jag drog ner aktiviteten i bloggen, så många svek, så mycket tårar, så lite kärlek.

Jag kan inte lova att jag ska skärpa mig, för det vore ett hån.
Jag vill helst inte tumma för mycket på min personliga (och paradoxala) kvalitets-princip eftersom bloggen då kommer innehålla så jävla mycket skit, ungefär som min gamla blogg.
Men jag ska försöka att faktiskt börja skriva när jag kommer på något att skriva om, jag har varit dålig på det.

Videoblogg - Som ni väntat !

Aloha 2

"Never". En sån där pretentiös låt jag gjort.

En gång så hade jag en intressant diskussion, bestämde mig för att översätta dom mest relevanta delarna och göra en låt av det. Här får ni så pretentiös jag blir ungefär. Och ett otroligt misslyckat munspel. Det är inspelat förra gången jag bodde med Åberg.

And with my soul and my money

That Russian doll ran down the street

“Isn’t life kind of funny?”

She said, moving to the beat

“People chase for all their lives”

“But you can’t define the truth”

“Is it comforting or just pathetic?”

That you’ll never know what to do  

And we can never, never, never, never know...

“Makes me feel alive to question life”

“But sometimes I just got to go”

The knowledge of knowing nothing

And standing on these different roads

I’ll hit the walls with my white stick

I’m not blind but I just can't see!

Regardless of where I’m heading

All I know is I got to be free

Kunder med humorvärde

Ibland sitter man i kassan som om det är en portal till världen, jag sitter där med min fysiska kropp medan mitt sinne befinner sig i den stora helheten. Jag hämtar inspiration och näring (deg) från butiken, men min själ springer runt på en metaforisk äng och dansar och hoppar och skuttar runt.

Så kommer det en snubbe med sin pappa, han verkar lite efterbliven men på ett trevligt sätt. Ni vet dom där som aldrig gör en fluga förnär och förutom att dom aldrig blir ingenjörer så tillför dom nog världen enbart gott. Han har en Aik-halsduk och jag tänker skoja till det lite, slå på stort!

Jag - Fy vilken förskräcklig halsduk du har!

Han skrattar vilt och galet och glatt. Han går till sin pappa efter han betalat.

Han - Han i kassan sa att jag hade en förskräcklig halsduk *skratt*
Pappan - Sa han det till dig? (Seriöst upprörd)
Han - Ja *skrattar* Men han skojade ju bara pappa! 

Här blir jag lite sur för han är så seriös så jag ropar in mellan.

Jag - Det gjorde jag inte alls det! ful som stryk.

Sen kom det ett par med sina barn senare på kvällen, dom var trevliga och vi småpratade lite. När varorna är slut och jag ska ta betalt så börjar denna konversation.

Tjejen - Och 2 dosor General Portion också till min kille, så jag håller honom glad!

Jag försöker spela med och visa förstående fast jag ej snusar.

Jag - Lite snus är allt en man behöver!
Mannen - Hehe ja.....

Här inser han vad han är i för situation och vill gardera sig, även fast det ej behövs.

Mannen - Och en snäll tjej förstås....

Här inser han vad han är i för situation IGEN och måste gardera sig som den toffel han är, igen.

Mannen - Och två underbara barn som jag älskar över allt. 

Här inser jag att jag är trött på hans lismande.

Jag - Och en jävla massa bacon.

Det här är mitt land

Det börjar redan när du går in genom den vackert snidade bastanta men ändå artigt ödmjuka bruna trädbepansrade dörren och kliver över dom halvdruckna pantflaskorna och påsen där dom egentligen borde vara, flyttar benet till vänster för att inte gå in i kartongerna som numera saknar syfte och istället skymmer halva vägen till höger och sen kämpar dig in i hallen där det ligger fler skor än utanför ett fotbollslags dusch.

Det fortsätter med att dekadens råder här, kan man säga. Om inte Bella fått bort alla pizzakartonger och tallrikar och godispapper och läskflaskor som tampas om uppmärksamhet mot glassplitter och matrester och cigarettaskar och naiva förhoppningar. 

I rummet till vänster bor en flanör, en burdus ung man med skev skäggväxt och storslagna ord som för protokoll över sitt liv och låtsas naivt fånga ögonblick som svepskäl för att slippa göra något. Som ser sig själv på en piedestal och sina kreativa verk i skyltfönster i en alternativ värld i ett alternativt liv.

I vardagsrummet ligger norra Europas egentligt största slacker, en skäggprydd rökande mökande och stundtals rätt sökande ung man som inte gillar att vara ensam, som kan kolla på samma filmer varje dag i en vecka och som konstant försöker försätta sina vänner i tillstånd av missförstånd och förvirring.

I köket hittar du ingenting, det är köket som hittar dig. Du blir direkt inpräntad i hur diskberget står stadigt och ser ut över världen och när sina planer som maskrosor i backarna. Hur små torra makaroner i hörnorna kommer fram och hälsar glatt och berättar om sina resor och vad dom sett. En säck full med lök som aldrig kommer få se ljuset igen.

I badrummet finns det bara ensamhet och klorin, ett par högtalare för att dämpa den slående stämningen av att det har dött så mycket kärlek i detta rum. Lite produkter som ska förringa hur mycket skit dessa människor har gått igenom. En spegel som ska skildra sanningen en gång för alla. Det är tomt och det är ödsligt och det är tyst.

Sen går man längst in i lägenheten till den unga damens territorium, om man orkar kämpa sig förbi all denna misär och alla dessa krossade drömmar som dessa unga män och köket och badrummet står för vill säga. Då kommer man till Bella, och hon är psykiskt sjuk fan.

Idioter och musik

Vad är det med korkade människor och deras förmåga att låta det spegla av sig i musik? 

Jag kan se ett visst samband i att en dum ytlig människa lättare tar till sig Takida än Bob Dylan. Dylan blir nog lätt enspårig, utan power-refränger (egentligen inte sant) och på tok för raljerande.

Det är uppenbart och förståeligt, och därför kommer människor utan större musikintresse också undan min svingande yxa. Tar man inte beslag på att faktiskt bry sig, ska man inte heller appliceras i någon slags "hej du bryr dig ju din jävel"-mall. Precis som mig själv och bilar. Ett onödigt ont i världen. Sjukt ocharmigt och bonnigt att bry sig mycket om.

Men varför söker sig dumma människor (Och rasmus... haha) till så enkelspåriga band? Det är sällan jag träffar en substansfull människa som lyssnar på Bon Jovi, det har inte hänt än. Jag har inte träffat på någon människa med iq över 65 som röstade på Dead By April i melodifestivalen. Motpolen är såklart Thorsten Flinck, jag vågar generalisera och säga att minst 50% av dom som inte gillade honom i melodifestivalen inte gjorde det för att dom är för dumma för att förstå vad som är på riktigt, vad som är bräckligt och vad som är vackert.

Det är för att vissa hästar kräver sin ryttare. Man gillar inte öl och sushi när man är liten utan söker sig till mer enkla saker. Som klubbor och mjölk eller cola. Sen måste man inte nödvändigtvis lämna det enkla bakom sig, men det är naturligt att söka sig vidare. Och självklart bör detsamma gälla kultur. 

Du kanske inte är redo för Morrissey när du är fjorton år. Du måste inte gilla honom heller. Det är okej att söka sin egen nisch bara du söker den på riktigt. Du kan inte spendera en hel livstid med att gilla tre band och kalla dig musikintresserad. (Ja, jag menar er Maiden-fans som MAX kan ha 2 andra band att gilla) Precis som att en gourmand inte sitter och vrålrunkar på Burger Kings kundtoalett. Jag respekterar människor som är inne på allt annat än jag själv är inne på, bara dom faktiskt passerat något för att ta sig dit, bara dom faktiskt sökt och funnit och inte bara fått.

Precis som att jag inte sågar Cannibal Corpse för att jag tycker det låter som.. ett sågverk där något jävligt hemskt händer just nu. Så kräver jag indirekt att metalheads till exempel inte sågar Beatles eller Dylan. Det finns faktiskt halal-stämplad musik. Sådeså. Och man ska hänge sig mer åt musiken så att man inte står stampande med att bara lyssna på någon låt av varje band och ta sin inspiration från Mtv.


Så för enkelhetens skull.

Bra - Anus

Beatles - Bon Jovi

Meshuggah - Dead By April

Morrissey - Textförfattaren i "Live"

Thorsten Flinck - Idioter

2pac - Lil Wayne

VH1 - MTV

Folk med bra syn - Synskadade

"Forever young"-  "When the children cry"

Dårhus och sånt igen

Jag ska bada, ta med en bok in och lyssna på Smiths och bara ta det lugnt.
Bara jag och Bella hemma. Jag går förbi henne och säger i förbifarten "jag ska ta ett bad".

- Dränk inte badkaret som sist.


ridå.

Hampus löser världens problem # 2 - Vardagsknep

Vissa situationer som uppstår kräver sin överman, och jag vet att livet inte alltid stryker oss medhårs, att det inte är så enkelt hela tiden. Att livet går lika mycket på räls som SL vintertid.

The fart that kills

Ett problem som lätt uppstår är om du måste fisa, men det är folk runt dig. Lek med tanken att du sitter i en kassa och jobbar och måste fisa och det är massa folk i kön. Det viktiga är att analysera sin omgivning, är personerna mer än 2 meter bort och i fullt sjå med att packa upp saker (och har en del kvar) så kan du köra. Annars väntar du lämpligast in någon alkisgubbe eller kärring och släpper dig när dom är nära. Personerna bakom kommer misstänka dom istället för dig och DESSUTOM ska du först inte märka något, men när du har ögonen på dig ska du rycka lite på näsan som om du inte riktigt förstår vad som hänt.

Perfect crime.

Kallprat

Hur många gånger har man inte hamnat i situationen när man måste kallprata med någon och inte kommer på något att säga men inte vill vara otrevlig? Det är en hemsk situation och såvida du inte kommer på något spontant och välriktat så gör du bäst i att faktiskt notera att det heter KALLPRAT. Just det, kritisera klimatet. 

Oavsett vilken årstid det är kan du klaga på vädret lite skämtsamt och bitter. Det kan vara förjävla mycket pollen ute på våren. Det kan vara på tok för varmt och dåsigt på sommaren. Och regnigt och tråkigt på hösten. Kallt och vidrigt på vintern. Sen kan du addera in slask eller andra diverse otyg. 

När man snackat väder ett tag kan man alltid analysera att man alltid klagar på vädret. En slags metadiskussion där man skrattar åt att "hehe oj oj vi snackar ju alltid väder, vad dåliga vi är på att prata". Sen twistar man in det med en klassisk "vi borde ses någon dag, länge sen" och sen går man. Ingen återvändo.

Dårhus och sånt

Jag bor i ett dårhus också om ni undrar. Jag och Åberg bodde här 1 vecka själva, vi åt och var glada och stökiga.
Bella kommer hem sent en kväll, börjar dammsuga direkt. Dammsuger varje dag, morgon, middag, kväll.

Sen rotar vi i källaren, vi bär saker, hon gör inte det. Vi säger INGENTING. Hon går längst bak och skriker helt random från ingenstans "hehe STOP WHINING BITCHES". Det finns ingen social närvaro hos henne. Ingen avläsning av omgivningen utan hon kastar det första hon hittar och hoppas hitta rätt. Bara tur att hon inte höll i något.

och Åberg bara sover eller kollar på tv. Han och Andreas hade värsta grejen för sig, dom skulle se Super bowl och engagerade sig. Det var pizza och det var chips och kakor och läsk. Taggning och diskussioner innan.

5 minuter innan matchen går jag in och då sover dom båda. Sen vaknar dom när matchen är slut ungefär. Jävla miserabla kisar alltså. Jag och åberg spelade faktiskt nu ikväll också, men han somnade så jag stängde av.

It's a hard knock life. Men ett charmigt liv iaf.

Hampus löser världens problem # 1 - Svensk politik

 Jag sa en gång till Niklas på fyllan (men även nykter sen) i ett desperat uppgivet ögonblick att "Om du bara tar min hand och följer mig så kommer du uppleva mer lycka än någon annanstans". Det må vara homo-erotiskt som få andra saker, det må vara dramatiskt och egocentriskt och nästintill hemskt. Men ja, världen har ett gäng problem och jag har ett gäng lösningar.
 Förlåt om jag är radikal.

Saker vi borde göra politiskt för att få ett bättre land

1. Sluta sälja ut saker helt. Privatiseringar är dåligt för att ingen ska tjäna pengar på utbildning eller sjukvård. Hela poängen med samhället är att det är en kollektiv grej. Systembolaget får bättre utbud och kan ta större hänsyn. Apoteket kan inte höja priserna efter eget behag. Och så vidare. Kolla bara på äldrevården som gått från sämre till sämst.
2.  Pissa på alla frihetsbegränsande lagar, vi är människor inte maskiner. Och folk kommer alltid vilja gå på konserter och köpa skivor ändå. 
3. Stryp invandringen, temporärt förvisso men ändå. Och gör en rejäl satsning på att underlätta integration. Vi har högutbildade invandrare som får köra taxi, det är ett underbetyg till vårt samhälle. 
4. Sluta behandla människor som maskiner. Kultur är en relevant del av vårt samliv, bra mycket mer relevant än det mesta andra. Och kultur behöver tas hänsyn till, vi kan inte kommersialisera hela världen, vi måste problematisera vår omvärld för att förstå den. Och det görs inte bättre än genom kultur.
5. Det gäller att hjälpa människor att kunna bidra själva. Nazisterna sa det rätt bra. "Arbete ger frihet". Och människor eftersträvar frihet. Vi ska jobba för att ge människor chansen att dra in sin egen kosing även om det kräver en del kompensation. Att vara helt bidragsberoende är inte bara samhällsskadligt utan även indirekt en marginalisering av människan bakom (till en börda). Slå två flugor i en smäll.**
6. Jag vill se en fortsatt satsning på förnybar energi, vi kan tjäna grova pengar på verkligheten sen när andra rikare länder kommer köpa vår fina teknik OCH göra världen bättre. 
7. Slicka rätt rövar så att vi i längden kan påverka någon att säga åt USA att säga åt Kina att dom tillsammans ska sluta smutsa ner så mycket. 
8. Ge en jävla lavett till elaka afrikaner som är taskiga mot våra journalister. eller erbjuda dom Carl Bildt i utbyte.
9. TA TILLBAKA SL OCH SÄNKA PRISERNA. Läste att vi har högst pris i hela världen i princip. Avgå jävla as ni är.

** Jag inser att det kan framstå som en paradox mot mitt "vi är inga maskiner" men eftersom det är en kollektiv skuld så gäller det att effektivisera utan att tappa värdet av människan i sig. 

Om du inte har något att dölja, varför acta sig?

Folk snackar så mycket om dom här nya lagarna och grejerna som håller på att komma, ni är ju dumma och skurkiga, nog sagt. 

Det handlar om något så grundläggande och fantastiskt som säkerhet, vi vill leva i ett säkert samhälle och det är onekligen prio 1 på vår lista. Övervakning ÄR bra. I ett övervakat samhälle slipper vi en massa bråk och brott, vi kan reda ut dom få som förekommer också mycket enklare. Vi kan hindra större problem och demonstrationer för fel saker. Vi kan övervaka folks internettrafik och se till att dom inte surfar runt på barnporr eller nazistsidor, inte laddar hem illegalt eller sitter som ett gäng Breivik:are och diskuterar våldsdåd.

Tänk om vi kunde filma toaletter på uteställen? Inte så att vi ska kolla på när folk bajsar eller så, men då kan vi se om folk tar massa dödsknark och sånt, slippa ovissheten. Vi kan filma överallt ute och förhindra överfallsvåldtäkter. I framtiden kan man gå så långt att man övervakar folk hemma, för hur ska någon kunna bli våldtagen om det syns på kamera och kan avbrytas direkt?

Dessutom slipper man soc-grejer och sånt då kring föräldrar, man kan helt enkelt KOLLA hur bra dom sköter ungen och utgå därifrån.

Ja... eller så kan vi acceptera att vi är människor med ett medvetande och inga maskiner. Att vi inte bara drivs av naturens gång och äta-sova-logiken. Att vi har drömmar och ett strävande efter frihet och att vi som människor inte kan placeras i ett fack så jävla enkelt. Att vi inte fungerar efter mallar, att vi förverkligar oss själva och dom runt oss. Att vi föds fria och vill dö fria och att ingen kapitalistisk eller annan idiotisk jävla diktatur (ja det är diktatur vi lever i) ska kunna behandla mig som en förbannad jävla hund!

men nä.

Videoblogg - Om facerapes och strumpor och begravningar