Aloha 2

"Never". En sån där pretentiös låt jag gjort.

En gång så hade jag en intressant diskussion, bestämde mig för att översätta dom mest relevanta delarna och göra en låt av det. Här får ni så pretentiös jag blir ungefär. Och ett otroligt misslyckat munspel. Det är inspelat förra gången jag bodde med Åberg.

And with my soul and my money

That Russian doll ran down the street

“Isn’t life kind of funny?”

She said, moving to the beat

“People chase for all their lives”

“But you can’t define the truth”

“Is it comforting or just pathetic?”

That you’ll never know what to do  

And we can never, never, never, never know...

“Makes me feel alive to question life”

“But sometimes I just got to go”

The knowledge of knowing nothing

And standing on these different roads

I’ll hit the walls with my white stick

I’m not blind but I just can't see!

Regardless of where I’m heading

All I know is I got to be free

Kunder med humorvärde

Ibland sitter man i kassan som om det är en portal till världen, jag sitter där med min fysiska kropp medan mitt sinne befinner sig i den stora helheten. Jag hämtar inspiration och näring (deg) från butiken, men min själ springer runt på en metaforisk äng och dansar och hoppar och skuttar runt.

Så kommer det en snubbe med sin pappa, han verkar lite efterbliven men på ett trevligt sätt. Ni vet dom där som aldrig gör en fluga förnär och förutom att dom aldrig blir ingenjörer så tillför dom nog världen enbart gott. Han har en Aik-halsduk och jag tänker skoja till det lite, slå på stort!

Jag - Fy vilken förskräcklig halsduk du har!

Han skrattar vilt och galet och glatt. Han går till sin pappa efter han betalat.

Han - Han i kassan sa att jag hade en förskräcklig halsduk *skratt*
Pappan - Sa han det till dig? (Seriöst upprörd)
Han - Ja *skrattar* Men han skojade ju bara pappa! 

Här blir jag lite sur för han är så seriös så jag ropar in mellan.

Jag - Det gjorde jag inte alls det! ful som stryk.

Sen kom det ett par med sina barn senare på kvällen, dom var trevliga och vi småpratade lite. När varorna är slut och jag ska ta betalt så börjar denna konversation.

Tjejen - Och 2 dosor General Portion också till min kille, så jag håller honom glad!

Jag försöker spela med och visa förstående fast jag ej snusar.

Jag - Lite snus är allt en man behöver!
Mannen - Hehe ja.....

Här inser han vad han är i för situation och vill gardera sig, även fast det ej behövs.

Mannen - Och en snäll tjej förstås....

Här inser han vad han är i för situation IGEN och måste gardera sig som den toffel han är, igen.

Mannen - Och två underbara barn som jag älskar över allt. 

Här inser jag att jag är trött på hans lismande.

Jag - Och en jävla massa bacon.

Det här är mitt land

Det börjar redan när du går in genom den vackert snidade bastanta men ändå artigt ödmjuka bruna trädbepansrade dörren och kliver över dom halvdruckna pantflaskorna och påsen där dom egentligen borde vara, flyttar benet till vänster för att inte gå in i kartongerna som numera saknar syfte och istället skymmer halva vägen till höger och sen kämpar dig in i hallen där det ligger fler skor än utanför ett fotbollslags dusch.

Det fortsätter med att dekadens råder här, kan man säga. Om inte Bella fått bort alla pizzakartonger och tallrikar och godispapper och läskflaskor som tampas om uppmärksamhet mot glassplitter och matrester och cigarettaskar och naiva förhoppningar. 

I rummet till vänster bor en flanör, en burdus ung man med skev skäggväxt och storslagna ord som för protokoll över sitt liv och låtsas naivt fånga ögonblick som svepskäl för att slippa göra något. Som ser sig själv på en piedestal och sina kreativa verk i skyltfönster i en alternativ värld i ett alternativt liv.

I vardagsrummet ligger norra Europas egentligt största slacker, en skäggprydd rökande mökande och stundtals rätt sökande ung man som inte gillar att vara ensam, som kan kolla på samma filmer varje dag i en vecka och som konstant försöker försätta sina vänner i tillstånd av missförstånd och förvirring.

I köket hittar du ingenting, det är köket som hittar dig. Du blir direkt inpräntad i hur diskberget står stadigt och ser ut över världen och när sina planer som maskrosor i backarna. Hur små torra makaroner i hörnorna kommer fram och hälsar glatt och berättar om sina resor och vad dom sett. En säck full med lök som aldrig kommer få se ljuset igen.

I badrummet finns det bara ensamhet och klorin, ett par högtalare för att dämpa den slående stämningen av att det har dött så mycket kärlek i detta rum. Lite produkter som ska förringa hur mycket skit dessa människor har gått igenom. En spegel som ska skildra sanningen en gång för alla. Det är tomt och det är ödsligt och det är tyst.

Sen går man längst in i lägenheten till den unga damens territorium, om man orkar kämpa sig förbi all denna misär och alla dessa krossade drömmar som dessa unga män och köket och badrummet står för vill säga. Då kommer man till Bella, och hon är psykiskt sjuk fan.

Idioter och musik

Vad är det med korkade människor och deras förmåga att låta det spegla av sig i musik? 

Jag kan se ett visst samband i att en dum ytlig människa lättare tar till sig Takida än Bob Dylan. Dylan blir nog lätt enspårig, utan power-refränger (egentligen inte sant) och på tok för raljerande.

Det är uppenbart och förståeligt, och därför kommer människor utan större musikintresse också undan min svingande yxa. Tar man inte beslag på att faktiskt bry sig, ska man inte heller appliceras i någon slags "hej du bryr dig ju din jävel"-mall. Precis som mig själv och bilar. Ett onödigt ont i världen. Sjukt ocharmigt och bonnigt att bry sig mycket om.

Men varför söker sig dumma människor (Och rasmus... haha) till så enkelspåriga band? Det är sällan jag träffar en substansfull människa som lyssnar på Bon Jovi, det har inte hänt än. Jag har inte träffat på någon människa med iq över 65 som röstade på Dead By April i melodifestivalen. Motpolen är såklart Thorsten Flinck, jag vågar generalisera och säga att minst 50% av dom som inte gillade honom i melodifestivalen inte gjorde det för att dom är för dumma för att förstå vad som är på riktigt, vad som är bräckligt och vad som är vackert.

Det är för att vissa hästar kräver sin ryttare. Man gillar inte öl och sushi när man är liten utan söker sig till mer enkla saker. Som klubbor och mjölk eller cola. Sen måste man inte nödvändigtvis lämna det enkla bakom sig, men det är naturligt att söka sig vidare. Och självklart bör detsamma gälla kultur. 

Du kanske inte är redo för Morrissey när du är fjorton år. Du måste inte gilla honom heller. Det är okej att söka sin egen nisch bara du söker den på riktigt. Du kan inte spendera en hel livstid med att gilla tre band och kalla dig musikintresserad. (Ja, jag menar er Maiden-fans som MAX kan ha 2 andra band att gilla) Precis som att en gourmand inte sitter och vrålrunkar på Burger Kings kundtoalett. Jag respekterar människor som är inne på allt annat än jag själv är inne på, bara dom faktiskt passerat något för att ta sig dit, bara dom faktiskt sökt och funnit och inte bara fått.

Precis som att jag inte sågar Cannibal Corpse för att jag tycker det låter som.. ett sågverk där något jävligt hemskt händer just nu. Så kräver jag indirekt att metalheads till exempel inte sågar Beatles eller Dylan. Det finns faktiskt halal-stämplad musik. Sådeså. Och man ska hänge sig mer åt musiken så att man inte står stampande med att bara lyssna på någon låt av varje band och ta sin inspiration från Mtv.


Så för enkelhetens skull.

Bra - Anus

Beatles - Bon Jovi

Meshuggah - Dead By April

Morrissey - Textförfattaren i "Live"

Thorsten Flinck - Idioter

2pac - Lil Wayne

VH1 - MTV

Folk med bra syn - Synskadade

"Forever young"-  "When the children cry"

Dårhus och sånt igen

Jag ska bada, ta med en bok in och lyssna på Smiths och bara ta det lugnt.
Bara jag och Bella hemma. Jag går förbi henne och säger i förbifarten "jag ska ta ett bad".

- Dränk inte badkaret som sist.


ridå.

Hampus löser världens problem # 2 - Vardagsknep

Vissa situationer som uppstår kräver sin överman, och jag vet att livet inte alltid stryker oss medhårs, att det inte är så enkelt hela tiden. Att livet går lika mycket på räls som SL vintertid.

The fart that kills

Ett problem som lätt uppstår är om du måste fisa, men det är folk runt dig. Lek med tanken att du sitter i en kassa och jobbar och måste fisa och det är massa folk i kön. Det viktiga är att analysera sin omgivning, är personerna mer än 2 meter bort och i fullt sjå med att packa upp saker (och har en del kvar) så kan du köra. Annars väntar du lämpligast in någon alkisgubbe eller kärring och släpper dig när dom är nära. Personerna bakom kommer misstänka dom istället för dig och DESSUTOM ska du först inte märka något, men när du har ögonen på dig ska du rycka lite på näsan som om du inte riktigt förstår vad som hänt.

Perfect crime.

Kallprat

Hur många gånger har man inte hamnat i situationen när man måste kallprata med någon och inte kommer på något att säga men inte vill vara otrevlig? Det är en hemsk situation och såvida du inte kommer på något spontant och välriktat så gör du bäst i att faktiskt notera att det heter KALLPRAT. Just det, kritisera klimatet. 

Oavsett vilken årstid det är kan du klaga på vädret lite skämtsamt och bitter. Det kan vara förjävla mycket pollen ute på våren. Det kan vara på tok för varmt och dåsigt på sommaren. Och regnigt och tråkigt på hösten. Kallt och vidrigt på vintern. Sen kan du addera in slask eller andra diverse otyg. 

När man snackat väder ett tag kan man alltid analysera att man alltid klagar på vädret. En slags metadiskussion där man skrattar åt att "hehe oj oj vi snackar ju alltid väder, vad dåliga vi är på att prata". Sen twistar man in det med en klassisk "vi borde ses någon dag, länge sen" och sen går man. Ingen återvändo.

Dårhus och sånt

Jag bor i ett dårhus också om ni undrar. Jag och Åberg bodde här 1 vecka själva, vi åt och var glada och stökiga.
Bella kommer hem sent en kväll, börjar dammsuga direkt. Dammsuger varje dag, morgon, middag, kväll.

Sen rotar vi i källaren, vi bär saker, hon gör inte det. Vi säger INGENTING. Hon går längst bak och skriker helt random från ingenstans "hehe STOP WHINING BITCHES". Det finns ingen social närvaro hos henne. Ingen avläsning av omgivningen utan hon kastar det första hon hittar och hoppas hitta rätt. Bara tur att hon inte höll i något.

och Åberg bara sover eller kollar på tv. Han och Andreas hade värsta grejen för sig, dom skulle se Super bowl och engagerade sig. Det var pizza och det var chips och kakor och läsk. Taggning och diskussioner innan.

5 minuter innan matchen går jag in och då sover dom båda. Sen vaknar dom när matchen är slut ungefär. Jävla miserabla kisar alltså. Jag och åberg spelade faktiskt nu ikväll också, men han somnade så jag stängde av.

It's a hard knock life. Men ett charmigt liv iaf.

Hampus löser världens problem # 1 - Svensk politik

 Jag sa en gång till Niklas på fyllan (men även nykter sen) i ett desperat uppgivet ögonblick att "Om du bara tar min hand och följer mig så kommer du uppleva mer lycka än någon annanstans". Det må vara homo-erotiskt som få andra saker, det må vara dramatiskt och egocentriskt och nästintill hemskt. Men ja, världen har ett gäng problem och jag har ett gäng lösningar.
 Förlåt om jag är radikal.

Saker vi borde göra politiskt för att få ett bättre land

1. Sluta sälja ut saker helt. Privatiseringar är dåligt för att ingen ska tjäna pengar på utbildning eller sjukvård. Hela poängen med samhället är att det är en kollektiv grej. Systembolaget får bättre utbud och kan ta större hänsyn. Apoteket kan inte höja priserna efter eget behag. Och så vidare. Kolla bara på äldrevården som gått från sämre till sämst.
2.  Pissa på alla frihetsbegränsande lagar, vi är människor inte maskiner. Och folk kommer alltid vilja gå på konserter och köpa skivor ändå. 
3. Stryp invandringen, temporärt förvisso men ändå. Och gör en rejäl satsning på att underlätta integration. Vi har högutbildade invandrare som får köra taxi, det är ett underbetyg till vårt samhälle. 
4. Sluta behandla människor som maskiner. Kultur är en relevant del av vårt samliv, bra mycket mer relevant än det mesta andra. Och kultur behöver tas hänsyn till, vi kan inte kommersialisera hela världen, vi måste problematisera vår omvärld för att förstå den. Och det görs inte bättre än genom kultur.
5. Det gäller att hjälpa människor att kunna bidra själva. Nazisterna sa det rätt bra. "Arbete ger frihet". Och människor eftersträvar frihet. Vi ska jobba för att ge människor chansen att dra in sin egen kosing även om det kräver en del kompensation. Att vara helt bidragsberoende är inte bara samhällsskadligt utan även indirekt en marginalisering av människan bakom (till en börda). Slå två flugor i en smäll.**
6. Jag vill se en fortsatt satsning på förnybar energi, vi kan tjäna grova pengar på verkligheten sen när andra rikare länder kommer köpa vår fina teknik OCH göra världen bättre. 
7. Slicka rätt rövar så att vi i längden kan påverka någon att säga åt USA att säga åt Kina att dom tillsammans ska sluta smutsa ner så mycket. 
8. Ge en jävla lavett till elaka afrikaner som är taskiga mot våra journalister. eller erbjuda dom Carl Bildt i utbyte.
9. TA TILLBAKA SL OCH SÄNKA PRISERNA. Läste att vi har högst pris i hela världen i princip. Avgå jävla as ni är.

** Jag inser att det kan framstå som en paradox mot mitt "vi är inga maskiner" men eftersom det är en kollektiv skuld så gäller det att effektivisera utan att tappa värdet av människan i sig. 

Om du inte har något att dölja, varför acta sig?

Folk snackar så mycket om dom här nya lagarna och grejerna som håller på att komma, ni är ju dumma och skurkiga, nog sagt. 

Det handlar om något så grundläggande och fantastiskt som säkerhet, vi vill leva i ett säkert samhälle och det är onekligen prio 1 på vår lista. Övervakning ÄR bra. I ett övervakat samhälle slipper vi en massa bråk och brott, vi kan reda ut dom få som förekommer också mycket enklare. Vi kan hindra större problem och demonstrationer för fel saker. Vi kan övervaka folks internettrafik och se till att dom inte surfar runt på barnporr eller nazistsidor, inte laddar hem illegalt eller sitter som ett gäng Breivik:are och diskuterar våldsdåd.

Tänk om vi kunde filma toaletter på uteställen? Inte så att vi ska kolla på när folk bajsar eller så, men då kan vi se om folk tar massa dödsknark och sånt, slippa ovissheten. Vi kan filma överallt ute och förhindra överfallsvåldtäkter. I framtiden kan man gå så långt att man övervakar folk hemma, för hur ska någon kunna bli våldtagen om det syns på kamera och kan avbrytas direkt?

Dessutom slipper man soc-grejer och sånt då kring föräldrar, man kan helt enkelt KOLLA hur bra dom sköter ungen och utgå därifrån.

Ja... eller så kan vi acceptera att vi är människor med ett medvetande och inga maskiner. Att vi inte bara drivs av naturens gång och äta-sova-logiken. Att vi har drömmar och ett strävande efter frihet och att vi som människor inte kan placeras i ett fack så jävla enkelt. Att vi inte fungerar efter mallar, att vi förverkligar oss själva och dom runt oss. Att vi föds fria och vill dö fria och att ingen kapitalistisk eller annan idiotisk jävla diktatur (ja det är diktatur vi lever i) ska kunna behandla mig som en förbannad jävla hund!

men nä.

Videoblogg - Om facerapes och strumpor och begravningar

Dröhöm

Jag ser hur vi letar oss in i det stökiga på (rätt sida av) gränsen till äckliga vardagsrummet där det står ett trumset och ett gäng förstärkare. Hur vi drar igång allt och börjar lira något, mer instrument än vanligt. Jag står hängande lite onykter och ofräsch över ett stativ med en tamburin och ett leende, gestikulerar till någon med en estetiskt tilltalande sliten telecaster att komma igång med en nästintill vevande armrörelse. Oväsen börjar komma. Någon jävel som jag önskar var jag står och lägger in massa fräna grejer med en orgel eller ett piano eller en synth som ser ovanligt fräck ut. Jag ser lite avundsjuk ut men får "nöja mig" med att sjunga och hålla takten (!) på tamburinen.

Sen kommer det någon funkig bluesig jammig experimentell monoton fantastiskt härlig början på en låt som ingen hört förut, och jag börjar spotta ur mig tankar om livet och döden och kärleken. Politiska budskap kastas in i metaforer om sålt smör och listiga rävar. Sen spelar vi in skiten. Äter pizza i vårt sunkiga hus. Blir fulla. Diskuterar livet. Bjuder över folk. Har fester. Läser böcker. Sover. Brukar kärlek. Gör saker som är mot lagen men ganska rimligt. Vi kollar på allt från Tarkovsky till Arnold-maraton och ägnar vårt liv åt att definiera liv. 

Girig vill ha mer, som man säger. Jag vill fan ha ett kollektiv.Och låta såhär.

Back in Black

Det är något med tallrikarna, dom är större och djupare här och det orsakar en indirekt kris när två överviktiga (på ett charmigt sätt) unga män börjar tvivla på sin egen hunger och förmåga att äta större mängder. Något med bestickens avsaknad som gör att man får diska efter varje måltid. Och något med den begränsade kosten som gör att grönsaker icke göra sig besvär att besöka oss. Det är något med den storslagna känslan av att ha öl i kylskåpet och dricka den när man ligger och läser i badet. Något med lukten från hemlagad mat i hemmet. Något med lamporna i badrummet som är perfekt när man vill läsa. Något med sängen position som förvisso suger ty den flyttar på sig sakta men säkert, men ändå är perfekt framför tv'n där man kollar på all världens kultur. Det är något speciellt med tonerna i musiken som smörjer oss medhårs.

Och.......

Ja det är sant som ryktet säger, jag bor med Åberg igen. 

Ocreddiga drömmar

Jag erkänner att jag ibland finner mina drömmar tillgjorda. Hela Berlin-grejen med vindsvåning och spöregn och filmiska scener är rätt uppdiktad (nähä?) och egentligen mer en slags dröm om en dröm. Om att jag ska sätta värde i "rätt" saker framför att föredra pizza framför datorn på tok för många år i streck.

Jag VILL bo i en metropolisk stad med en själsfrände och vara kreativa, men trofan att jag kommer sitta och lusläsa aftonbladet och flashback, ha mitt fantasyhockeylag och vilja sitta ensam framför datorn på nätterna stundtals. Jag vill dricka på vardagar och diskutera livet, men vill också rimma på meningslösheter och bara fastna i en diskussion om avloppsvatten utan att det är konstigt. Jag vill vara viktig även när jag är totalt oviktig.

Jag kom på mig själv nyss, visst vill jag vara en stor poet och mystisk ikon. Visst vill jag vara en svårtillgänglig Ian Curtis och i nästa stund en slug och klipsk John Lennon. Jag vill absolut ha integritet som Thåström.
Men i slutändan vill jag nog bli en tjockare och antagligen mer straight Ola Salo, faktiskt.

Det är ju den drömmen jag har starkare än dom andra. Det är inte att stå i ett hörn och läsa upp dikter och läsa krönikor om mig själv och hetsrunka. Jag vill ju egentligen stå inför massa människor hur dumma dom än är och vara något i deras ögon. Spexa, motivera människor, uttrycka mig själv och få något för det. Jag är inte så svår som jag vill vara, men jag är paradoxalt nog också svårare.

Det är en sån balansgång mellan att spela flumrock och skapa den mest fantastiska creddiga musiken som man kan dö med glädje av att ha skapat. Kontra att faktiskt hänge mig till den jag vill vara innerst inne.

En humoristisk grubblande popstjärna. Med en hästens säng. Som äter på Pizza hut för ofta. Och ställer upp på typ alla intervjuer och tv-program som någonsin ens övervägt att fråga någon jag någon gång har träffat.

Abo

Ni kanske inte visste det här, men jag gillar musik på natten! 

Något jag inte gillar är religiös idioti och överkokt pasta. 

Inte heller när min mamma gör en pinsamt usel "pastasallad". 

Gillar inte heller när man gör av med för mycket pengar.

Inte heller när gräset är grönare på andra sidan.

Och definitivt inte hur lat man är.

Tim Buckley är död - Länge lever Tim Buckley!

Så sitter man på natten som vanligt, jag undrar när man kommer sluta ägna nätterna till grubblande och allmänt genomsökande av världen från sin passiva plats framför datorn. Inte idag må jag säga! Inte idag.

Musik är som jag sagt tusen gånger aldrig bättre än på natten. Det är på natten man har tid och nu sitter jag här med "Tim Buckley" i lurarna, som så många gånger förr. Det är något med hans röst som verkligen förför mig.
Jag vill höja volymen omänskligt högt, jag vill ha honom så högt i mig att det gör ont. För om det gör ont så känner jag det verkligen, om det gör ont är det på riktigt.

Min kärlek till Tim Buckley kom rätt slumpmässigt, jag sökte igenom en tråd på flashback om melankolisk musik i ett försök att göra en lista och läste mer än en person rekommendera en låt som heter "Song to the siren". Fantastisk låt men den kändes rätt seg, men i ett försök att vara elitistisk så la jag ändå in honom där i väntan på lite tid bredvid Nick Drake. Låten fick ett par chanser men tog dom inte helt ut, inte ett misslyckande men det var väldigt mycket Elfsborg över det, toppstrid utan att egentligen vara relevanta för världen.

Men så läste jag en annan flashbacktråd om "bästa låttexter" och såg texten till "Once i was". Reagerade direkt på en rad som "once i was a lover and i searched behind your eyes for you". En rad som verkligen definierade passionen på ett bra sätt. Sen lyssnade jag på låten och föll i princip i  trans direkt. Sån sjukt jävla ångest i den låten, och SÅ jävla träffande kring mitt eget synsätt. Hela skräcken att bli bortglömd, att bli bagatelliserad av den man en gång älskat. En sen länge död cp-flexibel trubadur på 60-talet har alltså redan gjort låten mitt hjärta själv ville göra.

Och så sökte man sig vidare, hittade hela skivor med fantastisk musik. Sensuella texter blandat med bara allmän relevans och en av dom bästa och definitivt mest intressanta rösterna i historien.

Tim Buckley är inte gud, jag tänker inte höja honom till Dylans nivå. Men när Dylan i egenskap av gud (han är messias i sin jordform) skapade Tim Buckley så gav han Buckley det han lät Messias vara utan. De är varandras motpoler utan att egentligen vara så olika. Det är Dylans trovärdighet mot Buckleys vidöppna själ.

När Tim Buckley sjunger är det som en människa är fastspänd i en stol med elaka dödsräkor som attackerar, man hör den döende mannen och plågade själen desperat försöka ta sig loss, och lyckas. Och gör räkchips av hela bunten. 

Tim Buckley 1 - Muterade räkor 0

Kolla in honom!

Filosofi och idioti #2 - Åldrande och död!

"I'm not afraid of dying, I'm afraid of growing old

I'm not afraid of burning but I'm scared of getting cold"

Tänk att man kan återkoppla till gamla låttexter man skrivit och slippa sno av andra ibland? Fantastiskt. Pretentiöst. Egocentriskt men inte desto mindre relevant.

Jag är sjukt rädd för åldrande, tid är min största fiende tillsammans med mig själv och synskadade. Tid kan aldrig någonsin ens för ett ögonblick stannas. Du kan aldrig ta en paus från det.
Livet är som en film som du bara får se en gång. Missar du något kan du inte spola tillbaka och se om det och när filmen är slut är det slut. The end liksom.

Jag blir ledsen när jag ser min farmor som varit en så viktig gestalt i hela mitt liv. Min farmor som jag var hos nästan varje helg i mina unga år, vi kollade melodifestivaler och James-Bond-maraton, vi lagade mat och kollade på fåglar. Badade och plockade bär. Höll på med musik. När jag ser henne åldras blir jag bara ledsen, det är som någon slags personlig definition av hur åldrande förvisso kan vara ädelt och vackert och ge allt annat en mening, men också så hemskt och tragiskt att se hur hon sakta men säkert förtvinar. Hur hon glömmer saker, säger vissa saker på tok för många gånger och blir mindre och mindre självständig.

Det är en sådan stark motsägelse. Det är ju begränsningen av tid som gör livet värt något. Det är faktumet att vi bara lever en gång och bara kan göra saker en gång unikt som gör sakerna så värda att faktiskt göra. Men ändå det som gör livet så tragiskt i samma veva. Man är del av något större än en själv men är också medveten om att begränsningen även begränsar ens möjlighet att fullt ut uppskatta det hela. Jag kan inte leva över mig själv och se vad jag lämnar efter mig, se om jag haft betydelse.

Jag är förbannat egocentrisk det ska gudarna veta. (varför säger man så i en kultur som har en gud?) Men jag anser också att det går till viss del hand i hand med min teori om "förverkligande i relation till tid = syftet med vår existens". Den egoistiska varianten av meningen med livet. Jag förutsätter naivt nog att jag kan bli rätt gammal, även om jag samtidigt tror mig dö ung.

Jag vill inte bli gammal om jag är missnöjd på plats, jag lever ett liv som med stor sannolikhet kommer kännas som ett misslyckande i slutändan om jag inte orkar hela vägen. Alltså är jag rädd för att bli gammal, för att när verkligheten kommer ikapp mig så kan jag inte fortsätta drömma mig bort, jag kan inte snacka mig ur det. Jag kommer ligga på min dödsbädd och behöva stå till svars inför mig själv och vad fan ska jag säga?

"Sorry att jag gav upp hela livet för att följa en dröm utan att faktiskt engagera mig tillräckligt i den, men du.. du fick ju äta en jävla massa pizza... eller hur? det var väl gott? eller? .... Hampus? Lyssnar du på mig?"

Filosofi och idioti #1

Jag tycker människans paradoxala existens är intressant och självklart också då sjukt meningslös. Vi lever relativt korta men ändå sjukt långa liv (vissa) med enorm relevans men dör ändå irrelevanta som få och till ett stort frågetecken där religiösa människor tror att det finns mer, och andra såsom jag stör sig smått på tanken av evigt jävla mörker.

Tanken stör mig lite, alla geniala tankar som jag tänker, alla vackra saker jag ser, alla låtar som nästan bara jag förstår hur fantastiskt mycket större än allt dom ändå är. Det dör med mig. Jag kan inte pränta in hur bra ”Abandoned Love” är i någon annan på ett okrystat sätt och det skrämmer mig. Jag kan inte analysera sönder världen och se en hel del som ”löst” eftersom det i slutändan ändå är upp till alla att göra samma sak och störa sig på samma saker, om dom inte väljer att leva det vill säga.

Blir man lycklig av okunskap? Jag tror det till viss del, jag tror att lycka som temporärt tillstånd är enklare att befinna sig i när man inte är lika medveten om det stora hela i samma grad. Jag tror inte man kan vara genuint lycklig om man är en grubblande människa, det är knappt tillåtet. Det funkar inte i kombination med ett filosofiskt perspektiv. Meningen med livet kan banaliseras till att man ska vara lycklig, men likväl går tiden fortare när man har roligt och ett liv av glädje inte bara förringar glädjen utan också passerar obemärkt. 

Man måste hänge sig åt en uns misär för att kunna bli lycklig tror jag. Om man aldrig grubblar över sin existens och kollar sin meningslöshet i ögonen så kan man aldrig se en solnedgång och faktiskt känna sig viktig i sitt betraktande av världens skönhet.

Livet är komplicerat, och unikt. Bara tanken på hur komplicerade vi är, hur drivna vi varit i vår utveckling och hur vårt sökande efter bekvämlighet och nöje har lett oss till en avgrund i princip är svindlande.
Jag tror på lycka om än temporär, jag tror på att livet har ett syfte. Men jag tror att det handlar om något så simplifierat som… att leva! Oavsett om du väljer att ägna ditt liv åt att svälja eller dansa, till att kolla på idrott eller utöva den så är du del av ett maskineri som är viktigare än oss alla.

Och somliga är precis lagom tjocka, rätt intelligenta och vill vara större delar av maskineriet än många andra. Önska mig lycka till!

Hittade min presentation från min första blogg 2006

"Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva , men jag ska inte lägga in låttexter och dikter , det är emo-style och sånt undviker vi på redaktionen.

Hampus är en fet liten pojke som älskar godis och att sitta och slöa vid datorn.
Han hänger mycket på olika forum och spelade även WoW förut , som tur är så försöker Hampus bättra sig och få ett liv så han spelar inte wow längre.

Hampus är Politiskt korrekt i dom flesta subjekt , även om han vräker i sig kött vid första bästa tillfälle och älskar att skrika "Sieg heil" i skolan för att väcka uppmärksamhet.

Hampus är även ledare för "Hampusistiska partiet" som är Hampus parti med endast en ytterligare medlem för tillfället , Ryman , han är bög och tvångsmedlem. (egentligen har han flickvän , men hampus kallar henne för lennart och vi vet ju alla att endast killar kallas för lennart).

Hampus har bott i märsta hela sitt liv , det är enformigt.
När Hampus var liten så hade han ett sega , på det spelade han Elitserien 95 , maken till spel har aldrig gjorts och Hampus väntar förgäves på en uppföljare av klass.

I dagsläget så går Hampus en mediautbildning på sollentuna fria gymnasium , det är roligt tycker Hampus och hans mål är att bli känd och få ligga med snygga tjejer och dessutom ha en fet plånbok så han kan äta på Pizza hut ofta.

Hampus är inbiten Djurgårdare och Birmingham-fan , Djurgården smäller högst och Andrej Komac är min husgud.

Ur högtalarna kommer blandad musik , mest rock al'a GnR , Mötley , Edguy och Sabaton , men även lite Rumänsk schlagerpop finns.

Nu ska jag spela lite FM hade jag tänkt , cya soon moose."

Rätt lite som är skillnad faktiskt. Lite förändrad musiksmak och mindre sportintresserad ungefär. Sport var ju typ allt för mig då. + att jag inte spelar spel alls länge nästan. 

Religionsfrihet och Niqab liksom!

Jag läser en väldigt intressant artikel om Niqab-debatten som uppstod när en kvinna anmälde en skola för att hon inte fick ha just niqab på sig, en niqab som då döljer allt utom ögonen.
http://bang.se/artiklar/2011/dragkampen-om-vardesystemet-2011-11-28

Jag tycker det är väldigt intressant som ämne och en intressant diskussion när man ska väga religionsfrihet och se hur långt det egentligen går.

Min ståndpunkt blir rätt diffus, å ena sidan avskyr jag all religion och anser att, religion är mänskligt accepterad okunskap. Men jag tycker religionsfrihet är brutalt viktigt, varför ska man försöka bestämma över vad folk tycker och tror? Det finns ett bra citat om att religion är som en kuk, du får ha en, du får vara stolt över den, men ge fan i att gå runt och visa upp den för folk som inte vill se den.

Jag tycker inte heltäckande klädesplagg är okej i sammanhang där din identitet krävs och jag tänker vara riktigt brutal och säga att religion ÄR påhittad smörja, alltså är det bara en marginell skillnad enbart baserad på historiska skäl som skiljer en niqab från en ninjadräkt. Jag köper om folk vill ha religiösa plagg, men jag skulle känna mig olustig med en läkare som har heltäckande plagg oavsett typ. Jag skulle inte vilja sitta och göra skolarbeten med en person jag inte ens kan se ordentligt.

Till råga på allt anser jag att i ett sekulariserat Sverige år 2012 hör det inte hemma med kvinnoförnedring under religiös fana, (inte någonstans f.ö) man tar seden dit man kommer och eftersom vi lever i en mångkultur går det att kombinera att vara Svensk med att vara muslim och be 5 gånger om dagen, det funkar att gå "all-in" på ramadan och ändå leva sitt liv som vanligt. Och du kan vara troende och ändå skaka hand med kvinnor (en annan diskussion dock) eller klä dig sedvanligt i offentliga sammanhang.

Jag tycker vår religionsfrihet bör baserar lite förenklat på "kuk-principen". Du tror på vad du vill och ingen ska påverka dig, men du får leva efter värderingar som finns här, för dom gäller över religionens tusen (eller mer) år föråldrade kvinnoförnedrande och frikyrkliga värderingar som du bara får behålla för att vi inte vet vad som händer efter döden och vill slippa att 6 miljarder människor tror på evigt mörker och börjar bete sig som rövhål.