torsdag 29 mars 2012

I Grevens Tid


"Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade solglasögon och ett förutbestämt öde på jorden.”
 
Historien skriver inte sig själv, det krävs regi för att skapa något monumentalt. Det krävs beslutsamhet för att något så charmigt och genuint ska kunna genomsyra hela ens eget universum.

Det är estetiskt boende med Coolthai, det är undergivenhet mot något både fiktivt och samtidigt mer äkta än något annat. Det är att skapa mallen man sen lever efter, att regissera sin regissör. Att leva sin dröm. 

Till ytan kanske han är en hund, en fransk bulldog med charm som ingen ann, en ”fralla för alla”. Men kollar du bakom fasaden ser du fascisten och alfahanen. Bakom fasaden kan du skymta vad som komma skall, och vad som skall i tid och otid skalla. Eller skälla. Hehe. 

Jag gillar inte att skriva för mycket runt saker så jag går direkt på sak. Vi ska ha en hund. Det ska vara en ”Greve”. Som den gigant han kommer bli ska han göra ett avtryck på världen. Mest genom att vi hittar på egenskaper han egentligen inte har. 

Det kommer gäster med gester och vill kolla på vår TV.
”Greven får ingen själslig ro om vi inte låter Jersey Shore stå på när han vilar middag”.
Tji fick dom!

Det handlar om en hund som ska ha ett eget rum och behandlas obehagligt bra. Som ska gå runt i fräcka tröjor med budskap. Som ”hatar själlös musik som Bon Jovi” och som på hundspråk kan recitera Kafka utan större problem. 

Det är en hund som bryr sig om inrikespolitik, som vill skriva krönikor i DN fast begränsas av sina tassar. En hund som tänkt utbilda sig till elektriker men istället övergett tanken för att hänge sig åt konsten. Som anser att pretentiös är att föredra framför alldagliga och mediokert värdelösa ”LiZa Marklund”. 

Vi ska planera hemmafester och ställa in i sista minuten ”för att Greven är på grubbligt humör och vill ha sinnesro”. Vi ska likt alla efterblivna hundägare ta tusen bilder på Greven, men inga vanliga med pinnar eller viftande svansar. Greven ska fotograferas i sin prakt när han knullar eller äter fin mat eller läser böcker eller tar långa bad med badsalt och klassisk musik i bakgrunden. 

Han kommer, han ses och tamefan vad han segrar! 


Mein kampf i dagliglivet

Jag tror att man börjar odla dåliga skamliga vanor av att sitta still för länge, jag ser i spegeln hur personen jag en gång beundrade nu fascineras av "oj så många Billys-pizzor det finns!" och att ha sovmorgon.
Hur personen som en gång stod på scen och ledde en revolution (typ) nu inte ens orkar blogga eller ta ut pantflaskorna från det deprimerade ensamma repade golvet.

Jag har gått så långt att jag börjat spexa för tanterna på Willys, ja det är sant.
En alkistant brukar komma och låna toalettnyckeln väldigt ofta, hon är tandlös, luktar sprit och är allmänt charmig, ler alltid. Så kommer hon som vanligt och vill ha toalettnyckeln, tror ni jag ger henne den och ler tillbaka?
NEJ! Jag kastar upp den 2 meter i luften och fångar den bakom huvudet. Hon blir lyrisk och applåderar. Jag ler. Det tar cirka 3 sekunder innan jag inser vem jag har blivit och varför jag måste dö.


Häromdagen var jag kung dock, en äldre dam ville ha toalettnyckeln och det är så mycket folk runt oss så jag får kasta den. Jag kastar lite för hårt, den flyger 1 meter ovanför hennes huvud men hon ger inte upp utan släpper rullatorn, sträcker sig efter den och ramlar in i en sopkorg. Jag skrattade så jag grät.

söndag 11 mars 2012

Min blogg och världen






Idag
har min blogg förändrat ditt liv?
Jag har skrattat när jag egentligen velat gråta..
Jo, kanske en aning

Y U NO blogga?

Ni vet den där känslan man har när man ser alla man kallade sina vänner välja sida och ta parti mot en själv?

När ens familjemedlemmar gaddar ihop sig och låter hatets kalla vindar skölja genom rummet när man haft familjemiddag?
När folk man brukade kunna söka sig till och lita på, vänder så många ryggar att du aldrig ser ett ansikte? 

Då vet du hur jag känt sen jag drog ner aktiviteten i bloggen, så många svek, så mycket tårar, så lite kärlek.





Jag kan inte lova att jag ska skärpa mig, för det vore ett hån.
Jag vill helst inte tumma för mycket på min personliga (och paradoxala) kvalitets-princip eftersom bloggen då kommer innehålla så jävla mycket skit, ungefär som min gamla blogg.
Men jag ska försöka att faktiskt börja skriva när jag kommer på något att skriva om, jag har varit dålig på det.