Idag säger jag hejdå till Kent. Världens bästa band. På riktigt.
Tack för att ni funnits där i varje fas jag gått igenom. För att det
alltid funnits mer att hämta, för att det aldrig gått att dyka djupare,
flyga högre, komma längre.
Tack för att ni tonsatt varje aspekt av det mänskliga livet, varje känsla.
Vill jag dansa eller älska, vill jag åka längs kroatiska landsvägar
ensam på natten, vill jag förkröka eller efterfesta, vill jag gå in i
mig själv eller utanför hela universum.
Var jag än vill gå, så har
ni funnits där. Förenande och omfamnande. Men alltid med eftersmaken att
man vill ha lite mer, "amen spela lite längre. mal på lite mer. gör ett
längre solo. en refräng till. skrik lite."
Nu fanns det ingen mer mark att bryta så då blir det farväl. Utan att lämna mätta munnar bakom sig.
Andra band drar sig tillbaka när behovet försvunnit sen länge, ni har
alltid varit bra på att inte låta folk tröttna. Rentav bäst av alla som
inte dött ifrån sina livsverk.
Tack för allt, jag menar.. precis ALLT.
I synnerhet för att jag lärt mig förstå varför folk blir religiösa, vissa saker är bara lite "larger than life". Typ kent.
lördag 17 december 2016
tisdag 10 maj 2016
Kent - Vi är inte längre där - Haj-låt
Vi är inte längre där, det är en fantastisk låt.
Men det känns också uppenbart att Joakim Berg tagit ett steg till i sin lyriska utveckling och helt enkelt skrivit en låt på hemligt uppdrag av Greenpeace för att skildra livet som haj-jägare vs haj.
Tänker mig huvudpersonen i Hajen, Martin Brody. Han har blivit besatt av att jaga hajar. Till den grad att han nästan utrotat dom. Och nu ser han tillbaka på sitt liv.
Jag tänker på dig ofta
Jag kan erkänna det nu
Ibland på fyllan slår jag ditt nummer
Men jag fegar alltid ur
Självklart har inga hajar telefonnummer, men det är en metafor för att han liksom nästan sätter sig i båten och åker ut. Innan han inser hur naivt det är.
Men det finns ingenting som lever här
Sen du försvann (orsakat av för mycket jakt)
Varför orkar jag aldrig vänta (på återväxt i haj-stammen)
It's the story of my life
Men jag hade aldrig ditt tålamod
Jag bara jagade nästa HAJ...
Det är så uppenbart att man inte ens ser det fast han säger det rakt ut. Självklart vill inte Jocke vara för uppenbar så han låtsas att det är engelska.
Jag är inte längre där
Jag är nån annanstans
Jag är inte längre där min vän
Jag är nån annanstans...
Sen kommer refrängen, och då byter låten perspektiv. Det är hajen som pratar med honom. Man kan höra att musiken utspelar sig under vattnet. Men inte i ett vattendrag i närheten, utan ett tidlöst vatten någonstans vi inte vet var, utanför tid och rum.
Att det viktigaste vi har i livet
Är blod på blod
Vi går långsamt hem från kyrkan
Har sagt farväl till mammas bror
Blod på blod? Låter onekligen som han pratar om kampen med att döda en haj.
Och här är det antagligen fortfarande hajens perspektiv.
Det är bara få hajar kvar, dom får säga hejdå till mammas bror.
Våra drömmar är som filmer
Filmer vi såg som barn
Och de utspelar sig på natten
Men vi drömmer bara på dagen
Hajar sover inte logiskt, dom sover mer eller mindre medans dom simmar. Alltså dom drömmer på dagen.
Men det känns också uppenbart att Joakim Berg tagit ett steg till i sin lyriska utveckling och helt enkelt skrivit en låt på hemligt uppdrag av Greenpeace för att skildra livet som haj-jägare vs haj.
Tänker mig huvudpersonen i Hajen, Martin Brody. Han har blivit besatt av att jaga hajar. Till den grad att han nästan utrotat dom. Och nu ser han tillbaka på sitt liv.
Jag tänker på dig ofta
Jag kan erkänna det nu
Ibland på fyllan slår jag ditt nummer
Men jag fegar alltid ur
Självklart har inga hajar telefonnummer, men det är en metafor för att han liksom nästan sätter sig i båten och åker ut. Innan han inser hur naivt det är.
Men det finns ingenting som lever här
Sen du försvann (orsakat av för mycket jakt)
Varför orkar jag aldrig vänta (på återväxt i haj-stammen)
It's the story of my life
Men jag hade aldrig ditt tålamod
Jag bara jagade nästa HAJ...
Det är så uppenbart att man inte ens ser det fast han säger det rakt ut. Självklart vill inte Jocke vara för uppenbar så han låtsas att det är engelska.
Jag är inte längre där
Jag är nån annanstans
Jag är inte längre där min vän
Jag är nån annanstans...
Sen kommer refrängen, och då byter låten perspektiv. Det är hajen som pratar med honom. Man kan höra att musiken utspelar sig under vattnet. Men inte i ett vattendrag i närheten, utan ett tidlöst vatten någonstans vi inte vet var, utanför tid och rum.
Att det viktigaste vi har i livet
Är blod på blod
Vi går långsamt hem från kyrkan
Har sagt farväl till mammas bror
Blod på blod? Låter onekligen som han pratar om kampen med att döda en haj.
Och här är det antagligen fortfarande hajens perspektiv.
Det är bara få hajar kvar, dom får säga hejdå till mammas bror.
Våra drömmar är som filmer
Filmer vi såg som barn
Och de utspelar sig på natten
Men vi drömmer bara på dagen
Hajar sover inte logiskt, dom sover mer eller mindre medans dom simmar. Alltså dom drömmer på dagen.
söndag 10 januari 2016
Jag i ett nötskal
Jag diskuterar att åka till Tallinn på en weekendresa, för att jag reser för lite helt enkelt.
Kollar upp lite ställen och priser, taggar till, kollar alternativa datum som kan passa.
Inser att det är nästan lika billigt att åka en vecka till Kroatien... och då får man värme också. Och kan bada, och leva lite mer glassigt.
Så en vecka till kroatien, det blir ju perfekt. Men när man ändå är där, varför inte stanna två veckor för lite mer pengar? Då hinner man få lite riktig semester.
Två veckor i grekland, det blir perfekt. God mat, kultur, ett land som behöver turism.
I ett par dagar är tanken spikad, innan jag ser en kompis på facebook som åker runt i asien och lever livet, hur mycket dyrare är det egentligen att åka till asien?
Kollar upp det, inser att skillnaden är rätt liten och att livet där nere är rätt billigt.
Inser att en månad i indien inte alls är omöjligt, planerar en månad i indien, som snabbt blir två.
Två månader i indien, det är ju fantastiskt, men vill man inte bryta sig loss från hamsterhjulet riktigt ordentligt? Varför inte fyra månader?
Det räcker inte, hela asien måste med. Att få göra det till vardag att inte vara här, och kan man inte slippa hela det kalla halvåret?
Helt plötsligt är tanken på att åka ett halvår och få med Vietnam och Kamboda och Thailand också.
Och här är jag nu, med ett skyhögt sparmål och en massa frågor.
Kollar upp lite ställen och priser, taggar till, kollar alternativa datum som kan passa.
Inser att det är nästan lika billigt att åka en vecka till Kroatien... och då får man värme också. Och kan bada, och leva lite mer glassigt.
Så en vecka till kroatien, det blir ju perfekt. Men när man ändå är där, varför inte stanna två veckor för lite mer pengar? Då hinner man få lite riktig semester.
Två veckor i grekland, det blir perfekt. God mat, kultur, ett land som behöver turism.
I ett par dagar är tanken spikad, innan jag ser en kompis på facebook som åker runt i asien och lever livet, hur mycket dyrare är det egentligen att åka till asien?
Kollar upp det, inser att skillnaden är rätt liten och att livet där nere är rätt billigt.
Inser att en månad i indien inte alls är omöjligt, planerar en månad i indien, som snabbt blir två.
Två månader i indien, det är ju fantastiskt, men vill man inte bryta sig loss från hamsterhjulet riktigt ordentligt? Varför inte fyra månader?
Det räcker inte, hela asien måste med. Att få göra det till vardag att inte vara här, och kan man inte slippa hela det kalla halvåret?
Helt plötsligt är tanken på att åka ett halvår och få med Vietnam och Kamboda och Thailand också.
Och här är jag nu, med ett skyhögt sparmål och en massa frågor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
