Vi är inte längre där, det är en fantastisk låt.
Men det känns också uppenbart att Joakim Berg tagit ett steg till i sin
lyriska utveckling och helt enkelt skrivit en låt på hemligt uppdrag av
Greenpeace för att skildra livet som haj-jägare vs haj.
Tänker mig huvudpersonen i Hajen, Martin Brody. Han har blivit besatt av
att jaga hajar. Till den grad att han nästan utrotat dom. Och nu ser
han tillbaka på sitt liv.
Jag tänker på dig ofta
Jag kan erkänna det nu
Ibland på fyllan slår jag ditt nummer
Men jag fegar alltid ur
Självklart har inga hajar telefonnummer, men det är en metafor för att
han liksom nästan sätter sig i båten och åker ut. Innan han inser hur
naivt det är.
Men det finns ingenting som lever här
Sen du försvann (orsakat av för mycket jakt)
Varför orkar jag aldrig vänta (på återväxt i haj-stammen)
It's the story of my life
Men jag hade aldrig ditt tålamod
Jag bara jagade nästa HAJ...
Det är så uppenbart att man inte ens ser det fast han säger det rakt ut.
Självklart vill inte Jocke vara för uppenbar så han låtsas att det är
engelska.
Jag är inte längre där
Jag är nån annanstans
Jag är inte längre där min vän
Jag är nån annanstans...
Sen kommer refrängen, och då byter låten perspektiv. Det är hajen som
pratar med honom. Man kan höra att musiken utspelar sig under vattnet.
Men inte i ett vattendrag i närheten, utan ett tidlöst vatten någonstans
vi inte vet var, utanför tid och rum.
Att det viktigaste vi har i livet
Är blod på blod
Vi går långsamt hem från kyrkan
Har sagt farväl till mammas bror
Blod på blod? Låter onekligen som han pratar om kampen med att döda en haj.
Och här är det antagligen fortfarande hajens perspektiv.
Det är bara få hajar kvar, dom får säga hejdå till mammas bror.
Våra drömmar är som filmer
Filmer vi såg som barn
Och de utspelar sig på natten
Men vi drömmer bara på dagen
Hajar sover inte logiskt, dom sover mer eller mindre medans dom simmar. Alltså dom drömmer på dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar