Filosofi och idioti #1

Jag tycker människans paradoxala existens är intressant och självklart också då sjukt meningslös. Vi lever relativt korta men ändå sjukt långa liv (vissa) med enorm relevans men dör ändå irrelevanta som få och till ett stort frågetecken där religiösa människor tror att det finns mer, och andra såsom jag stör sig smått på tanken av evigt jävla mörker.

Tanken stör mig lite, alla geniala tankar som jag tänker, alla vackra saker jag ser, alla låtar som nästan bara jag förstår hur fantastiskt mycket större än allt dom ändå är. Det dör med mig. Jag kan inte pränta in hur bra ”Abandoned Love” är i någon annan på ett okrystat sätt och det skrämmer mig. Jag kan inte analysera sönder världen och se en hel del som ”löst” eftersom det i slutändan ändå är upp till alla att göra samma sak och störa sig på samma saker, om dom inte väljer att leva det vill säga.

Blir man lycklig av okunskap? Jag tror det till viss del, jag tror att lycka som temporärt tillstånd är enklare att befinna sig i när man inte är lika medveten om det stora hela i samma grad. Jag tror inte man kan vara genuint lycklig om man är en grubblande människa, det är knappt tillåtet. Det funkar inte i kombination med ett filosofiskt perspektiv. Meningen med livet kan banaliseras till att man ska vara lycklig, men likväl går tiden fortare när man har roligt och ett liv av glädje inte bara förringar glädjen utan också passerar obemärkt. 

Man måste hänge sig åt en uns misär för att kunna bli lycklig tror jag. Om man aldrig grubblar över sin existens och kollar sin meningslöshet i ögonen så kan man aldrig se en solnedgång och faktiskt känna sig viktig i sitt betraktande av världens skönhet.

Livet är komplicerat, och unikt. Bara tanken på hur komplicerade vi är, hur drivna vi varit i vår utveckling och hur vårt sökande efter bekvämlighet och nöje har lett oss till en avgrund i princip är svindlande.
Jag tror på lycka om än temporär, jag tror på att livet har ett syfte. Men jag tror att det handlar om något så simplifierat som… att leva! Oavsett om du väljer att ägna ditt liv åt att svälja eller dansa, till att kolla på idrott eller utöva den så är du del av ett maskineri som är viktigare än oss alla.

Och somliga är precis lagom tjocka, rätt intelligenta och vill vara större delar av maskineriet än många andra. Önska mig lycka till!