I ärlighetens namn stör det mig otroligt mycket att det redan är juni.Det är som att alla förberedelser inför alla förberedelser inför sommaren har lett mig på villovägar. Visst har jag stått på balkongen och njutit av hur värmen nästan förvånar mig, som om jag lever kvar i villfarelsen att det alltid ska vara sådär kallt att man huttrar av tanken.Visst ser jag parkhäng med nästintill kall öl som en symbol för allt livets goda. Men jag vill inte ha det nu!Jag vill ha mer förspel, jag vill bygga upp spänningen mer och jag vill stå i den huttrande kylan, väntades på en sanslöst sen buss och skrika ut min ångest och förtvivlan.Vill gömma mig under klädlager i hopp om att slippa verkligheten. Jag vill känna åtrån till värmen på riktigt. Det här var för enkelt, för snabbt. Och det innebär att jag inte kommer njuta av sommaren alls.Tack för kaffet liksom.Ännu en sommar är förstörd. Snart ännu ett år förgånget, hoppas jag kan lida nästa januari ordentligt bara.
Och först nu, först nu erkänner jag. Sommaren är kort, och jag märkte inte att den kom. Alls. Badade inte en enda gång, parkhängde på tok för lite. Jag vet inte vad som hände, men där var jag inte.
Känner mig blåst, lurad och bedragen. Och nu är det snart Januari, FYFAN vad jag ska lida för att uppskatta våren och sommaren därefter. Det här ska fan bli det värsta jag gjort i mitt liv! ska gå i sneakers hela vintern. Ska gå ut tidigare till varje buss, ska vinka glatt till varje försenat tåg, ska börja promenera till jobbet varje dag.
Beach 2013!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar