Jag tänkte göra ett patetiskt naivt försök att lista dom bästa introlåtarna på skivor någonsin för att göra er glada.
Har ni klagomål kan ni skicka ett brev, vi kan kalla det för ett "klagobrev".
Min tanke med listan är inte att lista dom bästa låtarna som också är introlåtar, utan att enbart fokusera på låtar som är viktiga för skivan som helhet. Som hade förlorat viss betydelse av att inte inleda.
Jag väljer att inte lista i sifferordning för att då blir jag osams med för många. Reservation för ändring vill jag också göra.
U2 - Where the streets have no name
Är egentligen inget fan av dom, det är som en person som alltid dyker upp i ens liv, som gör intryck mot ens vilja och till slut måste man ge hän. Till slut kan man inte spela svår längre utan det är bara att dyka in och faktiskt uppskatta hur jävla underbart det är.
Jag får bilder i huvudet av den här, det är mörkt, det är att komma in någonstans. Det är kanske en scen inför 70000 människor som jublar. Det är att bygga upp på ett effektivt och vackert sätt och sätta en förväntan.
Det här är en låt som får mig att vilja springa på gator på natten, att vilja tro på något.
The Velvet Underground - Sunday Morning
Ingen speciell favoritlåt om än fantastisk på alla sätt, men den här låten för mina tankar till droger. Det känns som början på ett drogrus, som lugnet före stormen. Och tro mig, det kommer en storm. Det är som om man gör ett drogrus till en magisk cirkel och det är här det börjar, med en morgonbön efter en hård natt. Det är nästan paradoxalt och det börjar där det slutar. Ekot i rösten ger en surrealistisk känsla, när man lärt känna "venus in furs" är det obehagligt med denna olidligt vackra stillhet.
The Stooges - Down on the street
Det finns låtar med attityd, och så finns det Down on the street.
Om jag vanligtvis gillar att album skyndar långsamt och bygger upp förväntningar är det här tvärtom. Det här är snubben som slår dig på käften innan du hunnit slutföra din sarkastiska utläggning, innan du hunnit öppna käften. Bara för att han VET att du ändå inte kommer säga något vettigt.
Det här är en låt man slår sönder saker till.
The Doors - The Changeling
Tänk er att ni gå in på en bar i en ormskinnsjacka och det står några skumma typer i hörnet och gör något fuffens som skumma typer i barer ofta gör. Och så kollar dom på dig lite lömskt. Och så kommer dom närmare och säger att "Hörru kisen, det här är vår bar fan, kan du snälla gå och sluta störa oss hela tiden ditt perversa as?" och du svarar med att slå två på käften samtidigt och hoppsparka den tredje genom en ruta samtidigt som massa tjejer dansar på biljardbordet av nån absurd anledning.
Så tänker jag mig den här låten. Bad-ass.
Håkan Hellström - Känn ingen sorg för mig Göteborg
Ska du göra en platta som ska förändra folks liv och samtidigt komma från ingenstans. Vill du göra en skiva där alla låtar ska få ett egenvärde måste du börja så intensivt att den får folk att stanna upp på gatan, får folk att vilja omdefiniera sina liv.
Ja då kan du inleda skivan såhär.
Ni vet när man sätter på en låt på en fest och alla på festen oavsett klass eller etnicitet eller intressegrupp kan varenda ord. När alla har småhulkat till den efter en sen utekväll med misslyckad avslutning.
Guns N' Roses - Welcome to the jungle
Kanske den perfekta introlåten. Den fångar hela essensen av både bandet, samtiden och vägen dom skulle gå. Det är vilt och ovårdat, svårt att få tag i men ändå en så samspelt och hungrig enhet att det är farligt att bara kolla på dom. Det är så kraftfullt, det är kärnkraftverk fångade i mänskliga kroppar. Det är rått och vackert på samma gång, det är vitalt. Den här skivan räddade rockmusiken och du hör varför. Avstampet från vidriga Poison och annat skräp.
Och du vet var du är.....
Black Sabbath - Black Sabbath
En av få låtar som inte behöver en längre motivering.
Tänk er en tid med "She loves you" och glada melodier, lite ledsen blues ibland. Folk är naiva och glada och drömmer om en värld utan krig.
Sen kommer det här, ut ur regnet kommer djävulen själv och visar att världen inte alls är på väg till ett ljus. Det är apokalyptisk misär liksom. Och det är vackert tonsatt elände.
Bruce Springsteen - Thunder Road
Att skivan tog hundra år att göra är förståeligt när man hör perfektionen.
Och första låten är den som visar vägen, det är inga krusiduller, rakt in i filmscener, rakt ut på motorvägen. Det är cinematiskt leverne i sitt esse. Det är att våga drömma, att våga fortsätta tro.
Metallica - Enter Sandman
Jag är inget fan av Metallica, men vi kan väl vara ärliga för en sekund. Som skivintro så är det här en låt för bra för att exkluderas. Det är lockande, det är rakt, det bygger upp precis lagom länge och mycket för att sen likt en tjur som hållits tillbaka bakom stängslet bara släppas lös som ett frenetiskt lokomotiv på jakt efter att fucking mörda.
Man blir nästan rädd. Och arg på samma gång.
För uppenbar är Like A rolling stone.
Glömde "Gimme Shelter".