söndag 11 augusti 2013

När strömmen går

Idag blev det strömavbrott på Willys. 
En del suckade, några muttrade, andra skakade på huvudet. 
Jag blev lycklig. 

Älskar strömavbrott. Det är så mysigt.
Kommer ihåg när jag var liten knodd och det blev strömavbrott hemma, då tände pappa ljus och gick runt med ficklampa och alla satt i vardagsrummet och var sociala, och så fick han svara på vad vi skulle göra om det höll i sig flera veckor. Han hade alltid teorier, det är som att han var mer förberedd inför zombie-apokalypser och världskatastrofer än inför helgen. Och han sa ofta att det antagligen kommer bli krig i Sverige innan jag dör. Och vad jag skulle göra om det blev krig.

Idag så satt jag mitt i ett köp och det var helt galet mycket regn och dunder där ute, så svajar allting till och dör ut inom loppet av en sekund. Jag fejkade en suck men jag jublade inombords. Ville dansa på kassabandet, starta ett band och kalla det för "Kassa-bandet det kassa bandet på turne på kassabanden", men jag avstod. Det höll i sig i tjugo minuter, då funkade bara 2 kassor och det blev lite småkris, men det var mysigt. Kändes som början på en bra film.

Eftersom dörrarna var stängda såg det ut som en zombie-rulle när man ser folk åla sig mot glasdörrarna och vilja ta sig in från det hemska regnet. och jag står på insidan redo att mota bort dom. Hade jag fått hade jag nog haft redskap och kört "left 4 dead" mot dom. Istället fick jag bara säga "ni får inte komma in medan det är strömavbrott".



Jag bodde med Åberg innan och det blev strömavbrott en gång när vi spelade datorspel, jag hör hur han svär där inne och vrålar av ilska, jag reser mig upp med pirr i hela kroppen, ser gatlyktorna dö och jublar. Jag springer och hämtar ljus, jag tänder dom febrilt och tvingar in honom i vardagsrummet. Att sitta och prata och äta något kallt tilltugg, att inte veta vad som händer, ovissheten och det primitivt vackra. Det är underbart. Och man är tvungen att söka sig till varandra.
Jag fick ångest när elektriciteten kom tillbaka. Medan han sprang in i rummet igen så satt jag kvar i soffan och suckade. Såg gatlyktorna vakna till sina liv och så lunkade jag in, besviken, till rummet. Startade datorn. Dödade lite skurkar. Sånt som man gör.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar