Som ni säkert vet är jag väldigt känd.
Inte för att jag är en stor rockikon tyvärr.
Men jag är sjukt stor.
Till exempel var jag på arbetsförmedlingen för något år sen i Sollentuna och ville kolla mina filer, det gick inte för sig. Man behövde legitimation. Men så kände en som jobbade där igen mig från Lokal-tv (!) som programledare och lät mig bryta mot reglerna. Jag antar att det är så det är för Thåström också.
Och från Willys är det hemskt, man blir verkligen en C-kändis i sin lilla håla genom att jobba i stans mest hektiska butik. Jag kan gå full av pendeltåget på kvällen och få höra att "HEHE är du ledig ikväll din skurk?". Jag kan gå på krogen och få höra folk citera skämt jag dragit i kassan. Och jag kan stänga kassan för att gå hem framför en arg kund som sen skäller ut mig både i kassan OCH på bussen han sen visar sig köra mig med.
Jag är sjukt stor. Inte bara fysiskt.
Efter att vi spelat på Bryggeriet fick jag köpa öl för halva priset och behöver aldrig legga. Linus som är med i samma band får både legga, aldrig ligga och betala fullt pris. Det är klasskillnad.
Jag är så känd att jag blir igenkänd på festival, inte för mitt band dock. Utan även där för Willys eller fotbollsforum jag hänger på. Eller för att någon känner min lillasyster, börjar bli gammal.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar