Jag var på efterfest i Lördags.
Förutom den uppenbara surrealismen, att jag inte var nära vän med någon på hela festen egentligen. Att det var fett chill och sånt där och att kung-Rickard gjorde risotto på morgonen innan vi drog hem.
Så inträffade det otroliga!!!!!
Ett tag, var vi kanske 12-13 personer där. Och INGEN spelade gitarr. Alltså förstår ni? Det var en hemmafest utan Wonderwall. Det var underbart.
Drömmer om något liknande igen, men jag vet att jag är naiv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar