Det var intressant.
Det är svårt att formulera sina intryck eftersom man inte fångade dom i rätt ögonblick, jag vet inte hur jag ska beskriva kontrasten mellan rädslan i Linus ögon när ni var i ett riktigt fattigt område och han fick arga blickar kontra min naiva framtoning där jag stod och småpratade med en man vid en busshållplats om var det finns god mat och inte ens märkte något runt oss. Visst var vi dom enda vita i området, men jag tyckte det var lite charmigt. Lite utanför turistboxen.
Vet inte hur jag ska beskriva Linus uppgivna ilska när vi kom tillbaka till samma område igen av en slump sista kvällen, på kvällen. Och Linus sakta men säkert börjar bygga upp en panik när han känner igen byggnaderna och väser till mig att "Om något händer skyller jag på dig nu mannen, fattar du det?".
USA är ett absurt land, fantastiskt och intressant, skrämmande och avskyvärt på samma gång.
Jag älskar staden New York, den är levande och kulturell, förförisk och smakrik. Men det är också en stad där det verkligen bor en halv miljon judar i en del av staden, för att sen på ett block övergå till en annan etnicitet. Otroligt icke-integrerad stad. Jag gillade inte det och ärligt så skrämde judarna mig lite. Alla var exakt likadant klädda med exakt samma frisyrer. Kändes som att man gick runt i en sekt-rörelse och till råga på allt hade jag en jacka med Tyska flaggor på ärmarna. Kändes hemskt.
Tänkte skriva mer sen, dela upp det lite.
Jag älskar dock den delen av staden, det här att folk experimenterar, en så kreativ stad. Ett sånt oväsen. Alla kör för övrigt som Linus, som biltjuvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar