Det är intressant att jag som ändå anser mig som en delvis social kameleont som passar i många olika sällskap ändå såpass ofta känner mig malplacerad, igår var jag och spelade lite musik med min kompis, han skulle sen till salongen där hans flickvän jobbar på någon tillställning och bad mig följa med, så jag gör det. Jag hade ändå skjorta på mig liksom.
Och det kändes som en filmscen, in kommer 3 snubbar som inte är uppklädda, dom ställer sig i ett hörn, som får problem med att hänga upp jackorna, som inte hälsar på folk och som inte lyser upp över huvudtaget förrän den tjocka av dom ser att det finns gratis korv och champagne och bestämmer sig för att "Amen vafan.. vi stannar väl".
Så jag dricker en massa champagne, blir småfull. Känner inte igen folk jag träffat förut, som sen helt motsatt mig också känner igen mig från saker jag inte ens gjort. Sen hade dom en modevisning, jag drack vin.
Jag har märkt att jag liksom blivit en slags pusselbit som passar in lite överallt men som ändå inte passar in ordentligt. Det är lite silvertejpskompatibilitetsaura över mig. (Ja det blev ett ord, tack gud för svenskan)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar