måndag 25 november 2013

Min åsikt om SD/SD-kritiker/Integrationspolitik

Jag är rätt less på politik i allmänhet, det är så mjäkigt och onyanserat. Men ändå känslolöst och kallt.
Jag är trött på världens utveckling och riktningen vi går, mer mitten, mer kapitalistiskt, mer övervakning. Det är som att vi tar det negativa med ALLA ideologier och kör på det i en mix. Och vi kommer köra slut på världen och börja åsiktsreglera bort "idioter" utifrån våra mallar som för ungefär 100 år sen inkluderade såna självklarheter som att "jämlikhet mellan etniciteter" var rätt mycket... idioti.
Och som än idag i många länder inkluderar att religion ÄR vägen att gå, punkt. En urgammal bok ska styra över våra liv, ifrågasätter du ryker din hand.

Jag vill inte leva i ett land som på något sätt värderar religiösa åsikter i samma rum som demokratiska värderingar. Aldrig. Men det gör vi inte heller som tur är, tack gud för Sverige. (hehehehe)


Men det som stör mig mest just nu är integrationsfrågorna. Hur kan vi låta en så viktig och essentiell frågeställning bli besudlad av precis ALLA deltagare i debatten? Jag blir spyfärdig av att se alla idioter stå och tävla om uppmärksamhet och lägga mer fokus på att kasta skit på meningsmotståndare än att försöka lösa ett problem vi har.

Kritiken mot SD blir felriktad för ofta. Folk blir för desperata i sina försök att smutskasta dom att man inte längre ser skälet till varför SD är i riksdagen. Istället för att lägga korten på bordet och säga att "ja vi har ett problem med integration och för vårt samhälles fortsatta höga levnadsstandard behöver vi sätta fokus på integration för att få ut det positiva av mångkulturen" så lägger man fokus på ungefär en sak.

"rasister.. rasistjävlar... äckliga rasisttyper". Det är så jävla sällsynt med konstruktivitet i vänsterleden tycker jag, jag blir fan mörkrädd. Det är bara en tävling i vem som kan vara fyndigast i sin SD-kritik, vem som kan lägga in mest svärta i varje benämning av dom.

Inte för att SD-sympatisörer är bättre, jag menar. Det är ytterst sällan jag ser en nyanserad SD-flaggad-åsikt. Eller ja, förutom Jimmie Åkesson så har det i princip inte hänt. Han är en så välpolerad skithög att jag inte kan låta bli att beundra honom.

Det viktiga i dagsläget är att vi ser verkligheten för vad den är. Vi har en icke-fungerande integration, vi ska inte ha ställen som Rosengård med allt som hör till. Jag tror på att sprida ut människor för att få en välfungerande integration, och då menar jag inte att alla familjer som kommer till Sverige ska sitta vid en lista på kommuner, dra en lott och slumpmässigt hamna i Kiruna. Men att vi inte kan stapla folk på folk och tro att saker löser sig själva.

Jag vill se ett land lägga ner mer pengar och i synnerhet mer energi på att hjälpa folk in i samhället, i synnerhet nu när jag jobbar i skola som elevassistent åt många ungar med invandrarbakgrund slår det mig hur pass vacker integration som fungerar faktiskt kan vara. Jag känner mig som en surrealistisk patriot när hjärtat slår lite fortare när en ung invandrarkille står och ber och bönar om att få höra nationalsången "en gång till".

Om vi la ner mer pengar på integrationen skulle det dessutom betala tillbaka, vi skulle slippa dom flesta problemen som dålig integration för med sig, idioter kommer alltid finnas men dom finns i alla läger och är ingenting som kopplas till etnicitet, snarare kulturella problem och i synnerhet samhällsklasser.

Det finns många människor som tänker SD-style här, "varför ska vi betala en massa för att få in folk i samhället när min kompis pappa inte har ett jobb och lever urfattigt?". 

Sanningen är : För att dina framtida barns kompis farsa OCKSÅ ska kunna få A-kassa när han är arbetslös. Vi behöver effektivisera för att kunna tro på solidaritet, tyvärr.
Men jag förstår hur folk som röstar på SD tänker och jag hoppas av hela mitt hjärta att en satsning på fungerande integration skulle få dom att tänka steget längre och se var problemet verkligen ligger. 

Tack för mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar