fredag 5 oktober 2012

Neil Young och våldtäkterna

Vissa personer har betytt mycket för mig.
Mina föräldrar, min farmor, några gamla lärare, en gubbe i baren på en hockeymatch 1997.
Men få människor har betytt mer än Neil Young. Det är han och Dylan i musiken liksom.

Jag tänker inte hymla, jag och Dylan är närmare. Vi har en mer känslomässig relation. Det är mer mystiskt och jag känner mer för honom, där bryr jag mig liksom om hans recensioner.

Bob Dylan är min älskade fru, som jag rår om. Neil Young är min eldsprutande älskarinna som tar mig med storm, som bränner upp min värld och sen lämnar mig med askan.

Jag älskar Neil Young, jag har ett citat av honom på min rygg. Jag vill skaffa ett till på mitt bröst.
"I am just a dreamer, but you are just a dream". 
Det vackra med Neil Young är hur han trotsar all logik. Och självklart hans gitarrspelande.


När Neil Young kommer igång med gitarren på riktigt, då är jag religiös.
Lek med tanken att Gud finns, på riktigt nu alltså. Och Gud kommer till jorden i mänsklig form.
Så Jesus är på jorden alltså, och han ser en gitarr och ska spela på den.
När han spelar så kan han inte alla grunder, men eftersom han är Jesus så spelar han inte mänskligt.
Det är som att Neil Young är gud reinkarnerad och när han spelar ett gitarrsolo lämnar han sin mänskliga kropp och hämtar inspiration från det övermänskliga. Från det gudomliga.

Att han dessutom vaggar fram och tillbaka, ofta blundandes gör det inte svårare att tolka. Det är helt uppenbart inte en mänsklig företeelse.

Dessutom är han så äkta, när Kurt Cobain dör citerar han inte bara Neil Young på avskedsbrevet. Han lämnar efter sig inspirationen till en hel skiva, där Young ännu en gång bevisar sin totala storhet som gitarrvirtuos. Han kan verkligen mangla iväg otaliga minuters ren och skär våldtäkt av gitarr.

Om Eric Clapton har förspel dygnet runt och bara kysser gitarren ömt och varsamt, och Hendrix brukar kärlek med sin, passionerat och eldigt.
Då är Neil Young fucking jävla HAGA-MANNEN. Han våldtar fram solon, gitarren försöker springa men det går inte. Neil Young är överallt och han är GUD. Liksom det är för sjukt för att ens beskriva.

Nyanslösa barn retar mig

Jag klär på mig samma kläder som dagen innan, har inte riktigt kraften att släpa mig in i duschen fast klockan är närmare 14, det är lite så jag är, trött innan 15.00.
Jag går ut genom porten, än så länge är allt precis som vanligt, tar upp min mp3, den här gången kör jag All-In på lite Joy Division. Perfekt musik att promenera till, det fångar verkligen apatin jag ibland låtsas mig vara del av, fast jag pratar hela jävla tiden.

Så går jag förbi min gamla skola, nostalgi. Ser några små flickor som fnissar, jag pausar musiken.


"Jävla tjockis".
"Tjocksmock"
"Fyfan vad tjock du är.. tjockis"
Jag blir helt ärligt sjukt ställd. Liksom, det här är tjejer mellan 8-12 år. Det här är SMÅTJEJER. I en sekund överväger jag att vända dom upp och ner och lära dom en läxa. Inser att jag inte kan motivera det med att dom retade mig inför uppeldade föräldrar sen och väljer att kolla på dom intensivt. Jag tar av mig hörlurarna, kollar på dom noga och ler.

- Tjejer ska ni verk..
"TJOCKIS"

Jag gick vidare, erkände mitt nederlag.
Men det stör mig hur nyanslösa dom är. Liksom jag må vara tjock, men vad säger dom till en person som är sjukligt fet då? Det funkar liksom inte att slösa så stora ord på mig. Kunde dom inte nöja sig med att skrika "Din smått överviktiga jävel" eller "din mulliga tönt"?
Vad ska dom nu säga till riktigt tjocka människor?


tisdag 2 oktober 2012

Eftersom dom vägrar göra det själva

 

Vilket ställe är bäst i Stockholm just nu?
Alla som har öl för under 45 kronor. Och inte spelar för modern musik.
Helst ska dom ha en risig hamburgertallrik eller så, för då slipper man fixa fyllekäk på hemvägen.



Vilket är ditt absoluta favorithak?
Min balkong är bäst, för då kan man sätta på en vinylskiva av eget tycke och känna sig självständig och cool. Men annars alla billiga ställen. En gång var jag på Riche, det kändes fancy.




Vad är du ute efter när du går ut i Stockholm?
Att göra något minnesvärt eller bara vara social och trevlig. Typ mingla med suspekta turister i Carmen's källare, lägga till dom på facebook och gilla något dom skrivit. Känna sig lite internationell. Bli full.



Var går du när du är ute efter en annorlunda kväll?
Inte till Fridhemsplan. Där det alltid är likadant.




Var gick du ut oftast för 10 år sen?
Stureplan.


Har du någonsin hängt någonstans som du skäms över?
Nej. Men jag kan tycka det är jävligt meningslöst att sitta på Copperfields, även om man ofta hamnar där.




Vad får man absolut inte göra på krogen?
Spy.



Vad är det konstigaste du sett på krogen?
Anders Timell.



Vilket är ditt allra bästa krogminne?
När jag var ute med min kompis Jokke och blev överdrivet full och nästan utkastad från ett riktigt sunkigt ställe för att vi ledde allsång till en Oasis-dänga. Och sen stal jag en gitarr av ett gäng chilenare (dom fick tillbaka den) och ledde en revolution. Ungefär. Kändes så.
Eller alla gånger jag blivit för full men lyckats att inte få folk att hata mig.
Vilket är ditt allra värsta krogminne?
Dom där gångerna man suttit på Copperfields, inte pratat med någon utanför sitt sällskap, det har inte hänt något och i slutändan sitter alla i sällskapet och sms:ar eller surfar på mobilen.


Ja, jag har tråkigt. 

fredag 28 september 2012

I Will Never Let You Go

Jag skriver sällan musik, aldrig musik. Men denna låt skrev jag faktiskt ackordsföljden (enkel jävel) till! Och det är mitt lilla barn. Texten är ostig men viktig för mig, melodin är viktig för mig. Det här är min favorit.



måndag 24 september 2012

Prag-filmen


Att tvingas säga hej

Ni vet den där känslan när man inte längre har kontakt med en person och träffar den. Man har ingen vilja att ha kontakt med personen, inget driv att ens föra någon slags konversation med personen. Den finns inte längre i bubblan man lever sitt patetiska liv i.

Och så träffas man, och man går förbi varandra. Båda kollar åt olika håll, det är nemas problemas.
Man har andra gemensamma bekanta och en oskriven lag att man inte snackar överdrivet mycket skit om varandra i onödan, det är bara att hålla huvudet kallt.

Och så träffas man den där ödesdigra gången, när man råkar kolla på varandra lite för länge och inser desperat att "fitta, vi MÅSTE hälsa nu, finns ingen undanflykt."
Du kan inte längre ta upp mobilen. Du kan inte kolla bort efter såpass lång tid. Du kan inte vända på en femöring eller ens bara ignorera, det är bara att bita i det sura äpplet och hälsa.

och så hälsade vi. och det gjorde ont.


söndag 23 september 2012

"Sluta vara snygg"

Jag älskar folk som skriver "Amen sluta vara snygg!" till andra människor, aldrig till mig, men ni fattar.
Det är så härligt ologiskt, som att man indoktrinerats i tänket att riktig vänskap är fylld med "sting" d.v.s att man pikar varandra, att man sällan är renodlat positiva utan ofta väver in saker i en negativ skepnad för att visa hur vänliga man faktiskt är.

Till exempel "Din jävel, sluta vara så smart" i situationer då en person briljerar. Eller "Du vet att du är en jävla dvärg, men fan vad bra du spelade det där solot".
Det är helt okej! Det tyder på en bra relation när man inte behöver hyckla, när man kan balansera mellan kärleksfullhet och en hatisk agenda utan att det på något sätt blir genuint negativt.

Och viktigast av allt, det finns en logik. "Sluta vara smart" = Jag vill vara smartare än dig. "Dvärg som spelar bra solo" = Du är bra på gitarr. Tur att jag är längre än dig.

Men tjejer som skriver "Sluta vara så snygg". Vad fan vill dom säga? Det är så jävla efterblivet. Vill dom kasta syra i ansiktet på sina vänner? Det är inte snällt. Seriöst.



 "Dom skrev på min profilbild att jag skulle sluta vara snygg.. förstod inte vad dom menade förrän nu"

fredag 21 september 2012

Ibland behöver man lite Dylan

Det är inte helt sällan och bara när man är själv, lite smygande kommer det. I jobbiga situationer, man kanske känner sig lite irriterad, upprörd, sviken, ledsen, sårad, besviken. Man är uppstressad och känner sig pressad. Vill säga något men vet inte hur. Man är vilsen i allt man känner och känner sig ur balans.
Saker går inte helt som man vill, livet är fyllt med lite oflyt sådär. Människor agerar inte som man vill, inte ens man själv gör det.

Livet är så fyllt av stressmoment, av den konstanta vetskapen av all skit man måste hinna med, måste åstadkomma. Saker man inte hinner med och därför kommer dö ifrån.

Ibland vill man bara härifrån, bort från all jävla skit. Man vill spränga hela skiten och döda allt och alla.
Ibland behöver man lite Dylan.


tisdag 31 juli 2012

"Fääärdig"

Har ni haft den där känslan att ni "gjort ert" i ett sammanhang? Det känns som att mitt bloggande fyllde sin funktion under ett par kalla aktiva månader när jag delgav världen en massa relevant information och tankemässiga vägledningsmanövrar. Nu känns det mest som att jag inte har så mycket att säga, och när jag väl har det så tar jag mig aldrig tid att formulera det.

Det känns också så falskt att försöka blogga när jag inte har drivet, två gånger har jag börjat redigera videobloggsinlägg och sen låtit det förbli ett halvt, för att något fattats.

Jag har gjort mitt på mitt jobb till viss del, det är inte lika kul att dra skämt för kunder längre, fast jag vet inte riktigt vad jag hellre vill göra som inte kräver utbildning, stenhårt arbete eller en mikrofon och tur.

Bland vissa människor man känner så är det samma känsla, man har gjort sitt, man har sina minnen och sina grejer men kan det verkligen bära mer frukt nu? Antagligen inte.

Jag har också seperationsångest vilket gör det hela rätt problematiskt.
Men jag tror jag ska försöka blogga lite ibland, mest för att jag alltid kan kolla tillbaka på det, jag gillar att läsa min blogg faktiskt. Vissa saker jag har sagt har varit smartare än vad jag skulle kunna säga nu. På så sätt kan man säga att min utveckling är negativ. Jag har hamnat på tomgång.

Jag ska skärpa mig.


måndag 16 juli 2012

fyfan

Det slog mig igår hårdare än någonsin att jag bara lever ett liv, med en tid som aldrig stannar. Det är som en film man aldrig kan pausa och det är skrämmande.

Bert & The Heman Hunters

"Du lever bara ett liv, du lever bara ett enda liv
Så lyssna och lär, skapa inga besvär, för livet är här"

måndag 11 juni 2012

Förbjuden Frukt

Det är något mänskligt med det hela spektaklet, det är något i hela situationen som definierar mänskligheten mer än vi kanske vill erkänna för oss själva när natten närmar sig.

Det är förbjuden frukt som smakar bäst. 

Jag var på väg hem från skolan med Anders tror jag, vi går en annan väg än vi brukar för att nu är det dags, jag känner hur det sprudlar av eufori i varje del av kroppen, jag känner en underliggande extas som snart kommer implodera mig sönder och samman ut i en orgie av plommon. Det är dags för förbjuden frukt. Fo real !

Vi knyckte plommon som om vi var gatubarn i Colombia, och vi sprang, eller ja.. han sprang och jag lunkade efter andfådd och förtvivlad. Sen satte vi oss i ett buskage och svullade plommon som om vi aldrig gjort annat än svullat, vilket till viss del stämde på mig, men ändå.

Det är något med att köpta plommon aldrig lockade speciellt, för att inte tala om äpplen. Så många gånger jag köpt äpplen och ätit ett halvt innan jag liksom förvandlats till en varulv och sprungit därifrån med svansen mellan benen. Den är inte god nog om den inte är förbjuden.






Skolor borde ha träd utanför med massor av frukt som barnen inte får plocka av. Då skulle man få se på hälsosamt leverne.

lördag 26 maj 2012

Dagens outfit







Hårsnodd köpt på Willys
Skjorta köpt på en riktig affär
Linne stulet av min syster
Tjejbyxor köpta på Myrorna i Karlstad

Humör - Helt okej!

tisdag 22 maj 2012

Willys-Vigilante och mer därtill

I dom mörkaste vatten finns dom fulaste fiskarna brukar man säga, och ja det stämmer när det gäller Märsta. Det är många fula fiskar här, ofta alkoholiserade eller bara efterblivna, ofta på Willys eller på en parkbänk. Jag gillar dom ändå.

Jag är en hjälte på mitt jobb, men det är få som vet om det. Jag gör mina hjältedåd utan att plocka ytliga pluspoäng, även om jag skulle vilja det. Men det gör jag inte!

Till exempel var det fel på en PLU-kod igår vid blommorna, så en blomma gick in på fel pris. Då ringde jag han som är ansvarig för det (benjamin) och sa att det var "EN JÄVLA BLOMKRIS". Då kollade han upp det och litade på mig att fixa det åt kunderna, jag är en fixare som ni kanske vet. Så jag fixade det.

Sen är jag en rebell också, idag fick vi nya kläder men vi får "absolut inte använda dom än" för att alla ska hinna få sina först. Men jag använde mina stolt och vackert, i cirka tre minuter innan Irene kom och sa att jag inte fick det. Det gjorde ont men en hjälte gör vad som behövs. I protest så stoppade jag inte min disk i diskmaskinen utan i diskhon. Och svor i min ensamhet. Något i still med -

"Helvete".


lördag 28 april 2012

Ticking away...

Var tog tiden vägen?
Vi människor må ha skapat begreppet tid, men precis som att världen kan mätas i centimeter kan våra liv mätas i tid. Oftast med ganska deprimerande resultat.

"Säg 3 saker du hatar?" hör man ibland folk fråga. Ofta jag själv för att sen få frågan tillbaka. Man kan självklart svara olika beroende på situation, man kan självklart känna annorlunda vissa jobbiga dagar. Men hur brukar det se ut?

  1. Aik
  2. Idioter
  3. Tid
 Jag hatar tid och hur den begränsar oss. Jag vet att tid sätter värde i saker, men jag är en liten del av universum och jag lever mitt lilla simpla liv med vetskapen att jag inte är mer och antagligen aldrig kommer bli mer. Tid gör mig förgänglig och förbrukbar.

Jag kommer ihåg när jag min farmor fyllde 60. Jag var 3 år och det var en hel jäkla karneval med spelmän som gick längs vägarna med min farmor längst fram med ett dragspel. Alla var så glada och det fanns verkligen ingen ångest i deras spelande. Det var feststämning och säkert hälften av alla som var där är döda idag. På gränsen till bortglömda. Själv kommer jag bara ihåg min farmor och hennes tvåmeters-granne "Einar" som alltid skottade snö åt henne eftersom min farfar fått en stroke. Han dog för ett gäng år sen, jag och min pappa storstädade hans änkas hus inför en försäljning.

Jag kommer ihåg när jag fick min första cykel och min pappa hade långt hår. När min mamma var gymnastiklärare och jag var seriöst störd och bet alla tjejer i låren. Alltid haft en grej för lår. Alltid varit rätt störd.

När det gäller minnen kan tiden vara en trevlig filur. Man kan få distans till saker och skratta gott. Man kan komma ihåg saker med glädje och se tillbaka. Men man kan också inse hur ineffektiv man är. Hur man i ärlighetens namn kanske slösar bort sitt liv på ett eller annat sätt utan att riktigt få pli på hur man ska sluta.

Vad ska man göra med sitt liv? Och varför i helvete är den här filuren tid här och förstör allt?


fredag 13 april 2012

Spice girls och definitionen av kärlek

Har det aldrig slagit er att man kanske inte hittar dom mest träffsäkra citaten från alla dessa stora poeter? Att det kanske inte egentligen är guden och ikonen Bob Dylan som definierar saker överallt och alltid?

If you want my future, forget my past *

Hur sant är inte det? Det handlar om förmågan att gå vidare från det som varit. Det handlar om att kärlek inte byggs på historia utan på nutid och potentiell framtid. Det handlar om att människor ska lära känna varandra för vad dom faktiskt är och inte döma varandra utifrån vad man gått igenom.


I dont care who you are, where you're from, what you did. As long as you love me. *

Egentligen samma tema. Ungefär samma innebörd men här går man i och med pojkbandens mest framstående exempel mer in på vad som faktiskt spelar roll och inte bara vad man ska undvika.
Jag skiter i vem du är, vilket blir lite motsägelsefullt men jag antar att det självklart syftar på ytligheter. Som i om du är en svart städerska eller en asiatisk bonddräng, spelar ingen roll ! 
Inte heller varifrån du är, vad du gjort. Även om det knappast gäller en pedofil. 
Kärlek är huvudsaken, kärlek är det relevanta. Om du älskar mig och jag älskar dig så kommer det funka. Som en öppnande dörr och en legitimering för moderna "Romeo och Julia"-draman.






För övrigt är Ronan Keating - When you say nothing at all en av dom vackraste låtarna någonsin. På riktigt.

* Spice girls - Wannabe
* Backstreet Boys - As long as you love me

torsdag 29 mars 2012

I Grevens Tid


"Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade solglasögon och ett förutbestämt öde på jorden.”
 
Historien skriver inte sig själv, det krävs regi för att skapa något monumentalt. Det krävs beslutsamhet för att något så charmigt och genuint ska kunna genomsyra hela ens eget universum.

Det är estetiskt boende med Coolthai, det är undergivenhet mot något både fiktivt och samtidigt mer äkta än något annat. Det är att skapa mallen man sen lever efter, att regissera sin regissör. Att leva sin dröm. 

Till ytan kanske han är en hund, en fransk bulldog med charm som ingen ann, en ”fralla för alla”. Men kollar du bakom fasaden ser du fascisten och alfahanen. Bakom fasaden kan du skymta vad som komma skall, och vad som skall i tid och otid skalla. Eller skälla. Hehe. 

Jag gillar inte att skriva för mycket runt saker så jag går direkt på sak. Vi ska ha en hund. Det ska vara en ”Greve”. Som den gigant han kommer bli ska han göra ett avtryck på världen. Mest genom att vi hittar på egenskaper han egentligen inte har. 

Det kommer gäster med gester och vill kolla på vår TV.
”Greven får ingen själslig ro om vi inte låter Jersey Shore stå på när han vilar middag”.
Tji fick dom!

Det handlar om en hund som ska ha ett eget rum och behandlas obehagligt bra. Som ska gå runt i fräcka tröjor med budskap. Som ”hatar själlös musik som Bon Jovi” och som på hundspråk kan recitera Kafka utan större problem. 

Det är en hund som bryr sig om inrikespolitik, som vill skriva krönikor i DN fast begränsas av sina tassar. En hund som tänkt utbilda sig till elektriker men istället övergett tanken för att hänge sig åt konsten. Som anser att pretentiös är att föredra framför alldagliga och mediokert värdelösa ”LiZa Marklund”. 

Vi ska planera hemmafester och ställa in i sista minuten ”för att Greven är på grubbligt humör och vill ha sinnesro”. Vi ska likt alla efterblivna hundägare ta tusen bilder på Greven, men inga vanliga med pinnar eller viftande svansar. Greven ska fotograferas i sin prakt när han knullar eller äter fin mat eller läser böcker eller tar långa bad med badsalt och klassisk musik i bakgrunden. 

Han kommer, han ses och tamefan vad han segrar! 


Mein kampf i dagliglivet

Jag tror att man börjar odla dåliga skamliga vanor av att sitta still för länge, jag ser i spegeln hur personen jag en gång beundrade nu fascineras av "oj så många Billys-pizzor det finns!" och att ha sovmorgon.
Hur personen som en gång stod på scen och ledde en revolution (typ) nu inte ens orkar blogga eller ta ut pantflaskorna från det deprimerade ensamma repade golvet.

Jag har gått så långt att jag börjat spexa för tanterna på Willys, ja det är sant.
En alkistant brukar komma och låna toalettnyckeln väldigt ofta, hon är tandlös, luktar sprit och är allmänt charmig, ler alltid. Så kommer hon som vanligt och vill ha toalettnyckeln, tror ni jag ger henne den och ler tillbaka?
NEJ! Jag kastar upp den 2 meter i luften och fångar den bakom huvudet. Hon blir lyrisk och applåderar. Jag ler. Det tar cirka 3 sekunder innan jag inser vem jag har blivit och varför jag måste dö.


Häromdagen var jag kung dock, en äldre dam ville ha toalettnyckeln och det är så mycket folk runt oss så jag får kasta den. Jag kastar lite för hårt, den flyger 1 meter ovanför hennes huvud men hon ger inte upp utan släpper rullatorn, sträcker sig efter den och ramlar in i en sopkorg. Jag skrattade så jag grät.

söndag 11 mars 2012

Min blogg och världen






Idag
har min blogg förändrat ditt liv?
Jag har skrattat när jag egentligen velat gråta..
Jo, kanske en aning

Y U NO blogga?

Ni vet den där känslan man har när man ser alla man kallade sina vänner välja sida och ta parti mot en själv?

När ens familjemedlemmar gaddar ihop sig och låter hatets kalla vindar skölja genom rummet när man haft familjemiddag?
När folk man brukade kunna söka sig till och lita på, vänder så många ryggar att du aldrig ser ett ansikte? 

Då vet du hur jag känt sen jag drog ner aktiviteten i bloggen, så många svek, så mycket tårar, så lite kärlek.





Jag kan inte lova att jag ska skärpa mig, för det vore ett hån.
Jag vill helst inte tumma för mycket på min personliga (och paradoxala) kvalitets-princip eftersom bloggen då kommer innehålla så jävla mycket skit, ungefär som min gamla blogg.
Men jag ska försöka att faktiskt börja skriva när jag kommer på något att skriva om, jag har varit dålig på det.