Det är något mänskligt med det hela spektaklet, det är något i hela situationen som definierar mänskligheten mer än vi kanske vill erkänna för oss själva när natten närmar sig.
Det är förbjuden frukt som smakar bäst.
Jag var på väg hem från skolan med Anders tror jag, vi går en annan väg än vi brukar för att nu är det dags, jag känner hur det sprudlar av eufori i varje del av kroppen, jag känner en underliggande extas som snart kommer implodera mig sönder och samman ut i en orgie av plommon. Det är dags för förbjuden frukt. Fo real !
Vi knyckte plommon som om vi var gatubarn i Colombia, och vi sprang, eller ja.. han sprang och jag lunkade efter andfådd och förtvivlad. Sen satte vi oss i ett buskage och svullade plommon som om vi aldrig gjort annat än svullat, vilket till viss del stämde på mig, men ändå.
Det är något med att köpta plommon aldrig lockade speciellt, för att inte tala om äpplen. Så många gånger jag köpt äpplen och ätit ett halvt innan jag liksom förvandlats till en varulv och sprungit därifrån med svansen mellan benen. Den är inte god nog om den inte är förbjuden.
Skolor borde ha träd utanför med massor av frukt som barnen inte får plocka av. Då skulle man få se på hälsosamt leverne.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar