Det är inte helt sällan och bara när man är själv, lite smygande kommer det. I jobbiga situationer, man kanske känner sig lite irriterad, upprörd, sviken, ledsen, sårad, besviken. Man är uppstressad och känner sig pressad. Vill säga något men vet inte hur. Man är vilsen i allt man känner och känner sig ur balans.
Saker går inte helt som man vill, livet är fyllt med lite oflyt sådär. Människor agerar inte som man vill, inte ens man själv gör det.
Livet är så fyllt av stressmoment, av den konstanta vetskapen av all skit man måste hinna med, måste åstadkomma. Saker man inte hinner med och därför kommer dö ifrån.
Ibland vill man bara härifrån, bort från all jävla skit. Man vill spränga hela skiten och döda allt och alla.
Ibland behöver man lite Dylan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar