Efter jag kom hem från kryssningen hade vi en jävla massa alkohol att transportera hem, vi är unga män i våra bästa år och självklart oroar vi oss inte. Vi har en FUCKING pirra som man kan dra plattorna med och ett glatt humör, vad kan stoppa oss nu?
Rent teoretiskt trodde vi på ingenting, men det visade sig vara hjulen. Ett hjul lossnade och då började kampen.
Att på hjul transportera alkohol var jobbigt, men acceptabelt. Vi slet för i framtiden kunna bli fulla (jag på fin öl, Åberg på Estnisk jävla pissöl) och glada. Vi slet för lycka för hundar som oss.
Men tvi tvi, hjulet lossnade, vi bar som djur från bussen men det gick inte. Vi tog oss 10 meter i stöten, tröttheten kom som ett
novemberregn och dödade vår moral totalt. Min enda drivkraft var kebabrullen jag hade ringt och beställt. ("ska den hinna bli kall???")
Åberg kom med idéen att han skulle ta väskorna, gå in och lämna dom. Sen skulle jag stå kvar och vi skulle ta allting i etapper, jag sa ja men mitt tålamod var sen länge slut. Jag började alltså dra en pirra med bara ett hjul över stenfyllda vägar, stigar. Och som ni säkert förstår, efter 30 meter... RYGGSKOTT.
Dödens jävla död slog mig i ansiktet som en jävla åker blir slagen av en arg traktor. Jag typ grät inombords men höll ut, åt kebaben och log. Var lite stel i ryggen och åkte till doktorn för min inflammerade visdomstand. Fick medicin och åkte hem igen, men så, på coops parkering slog den till.
Tänk er alla krig i världen, all misär, all olycka och addera in det i min rygg. Jag var som besatt av en pervers demon och när jag skulle sätta mig i bilen efter att ha inköpt nödvändig läsk så slog det till. BAM BAM thank you mam, jag flög ut, jag skrek. En äldre dam skrek. Jag skrek högre och drog in mig i bilen igen.
Fick skjuts hem och hade ett dygns rent helvete. Men nu kan jag sitta rakt igen, jag kan med stolthet leva mitt liv igen.