Jag fascineras och skräms på samma gång av tanken på det definitiva slutet, ni vet när det inte är ett kommatecken utan en punkt. Som där, fast jag fortsätter ju ändå. Hehe. Hehe.
Slutet är skrämmande för sen kommer det inget mer, oavsett om det gäller en relation såväl förhållande som vänskaplig eller döden. Döden är självklart lite mer definitiv, om det inte är så att ens vän typ snackar skit om Bob Dylan eller snor ens läsk. Då är det en tie.
Det är intressant hur ens syn på saker förändras när dom är över också, gymnasiet till exempel saknar jag jävligt mycket nu. Bara tanken på att hänga med roligt folk, käka god mat, lära sig saker och vara på väg någonstans i den naiva värld man levde i, fan vad lyckliga vi var!
Eller förhållanden, ett förhållande kan både stiga och sjunka i värde efteråt. Vet inte om jag kan säga att det blivit så för mig iofs, men jag har definitivt omdefinierat mina relationer i efterhand. Egentligen är det lätt att bli glorifierande i efterhand, när folk dör till exempel så dör också deras dåliga sidor (Om man inte är Hitler) till viss del, helt plötsligt ska man hedras och hyllas villkorslöst. Undrar om folk hade gillat min blogg om jag dog? Jag tror det. Folk hade gärna fått glömma lite saker också.
Ibland saknar man småsaker med människor och ting också. Som skolmaten. Som julklappar och dryga diskussioner med mormor. Som att alltid utpressa hela familjen känslomässigt för att få farfar till födelsedagsfiranden (stroke). Som att äta pastasallad och kolla Twin peaks (Världens bästa tv-serie) ännu en sängliggande angenäm helg. Som alla gånger jag suttit på msn med Linus och diskuterat vad för sorts människor vi ska ha runt oss när vi tagit över världen och öppnat en krog och startat en tv-show och turnerat överallt.
Ska man vara nostalgisk på ett positivt eller negativt sätt? Ibland känns det faktiskt jobbigt att gå vidare, fast man har ju inget val egentligen. Leva i det förgångna eller acceptera verkligheten. Fast.. Jag har aldrig varit en särskilt verklighetsbaserad människa.
LIVET ÄR HÅRT. This time tomorrow, where will we be?

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar