”Jag tror inte på slumpen, men inte är något i min väg förutbestämt inte” och paradoxen var ett faktum. Vilsen och ensam men ändå rofylld av en känsla att livets vägar faktiskt är outgrundliga. Att livets läxor faktiskt alla är värda sin vikt i guld och av tanken på att drömmarna dör först med honom.
Han valde sin egen väg. Han lärde sig att flyga, men aldrig att landa. Pretentiös var han också, och duscha borde han gjort oftare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar