lördag 12 februari 2011

How to rape a guitar - Like a Hurricane

Jag återkommer ofta till den här videon när jag youtubar eller söker igenom min dator för den delen, våldtäktsmanualen Neil Young framförde inför ett gäng kameror 1978. Helt ärligt är det typ gåshud från introt till slutet, solomässigt står Neil Young för något djuriskt, något vilt.

Jag tänker mig ofta att om GUD finns, om gud existerar och faktiskt gjorde människan till sin avbild (d.v.s har händer), och så kommer gud ner på jorden och åker tunnelbana lite ovant men med bravur. Men så får han en gitarr och ska pröva den, han kan inte alla funktioner, han har inte perfekt teknik, men han är gud. Det är liksom ingen tvekan om saken, det finns en känsla i guds spelande som inte är mänskligt (för han är gud) och som är så rått, råare än all sushi i världen, så rak och så äkta.
Man ser också på sättet han rör sig, att han inte är kvar på jorden när han spelar ett solo. Han hamnar i sitt eget rike där han kan hämta inspirationen som han ventrilerar ut i solot igen.

Om Gud fick en gitarr skulle gud kunna bli Neil Young. Kolla bara videon!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar