onsdag 9 februari 2011

Förlåt för seriöst inlägg #1

En gång sa en person jag en gång tyckte väldigt mycket om till mig ungefär att "Allt du säger känns falskt eftersom du är så jävla medveten om allt runt dig, så jävla självmedveten". Ibland undrar jag om det faktiskt är lite för sant, när man överanalyserar sitt liv och når någon slags töntig wannabe-upplysning som bara en småintelligent lat kille utan liv kan nå, då blir man faktiskt rädd.

Jag är rädd för framtiden, finns ingenting som skrämmer mig mer faktiskt. Jag är rädd att jag inte ska nå någonstans alls, jag är inte menad för ett 7-16-jobb. Jag är inte menad för en villa med en fru som tycker Bob Dylan sjunger "som en kråka" och jag är verkligen inte menad att spendera hela mitt liv som alla runt mig gjort.

Ska man släppa sina drömmar eller ska man hålla kvar i dom? När jag tar ett "ställningstagande" för att kunna vara lat och barnslig, för att behålla mina drömmar. Är det den fega utvägen? Den överanalyserade lata vägen till att kunna slappa lite mer och kunna roa sig? Ska jag klippa mig och skaffa mig ett jobb?




"Undrar om lycka är en kebabpizza?"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar