lördag 31 december 2011

Årskrönika Deluxe


Alla har ju sina jävla årskrönikor, jag har för dålig koll för att redogöra mer normalt. Men jag kan ha en liten sammanfattning på nämnvärda saker som slår mig rent spontant.

Mitt år började sjukt ironiskt, jag hade just fått mitt första riktiga jobb och det var inte ens många timmar, men glad var jag. Jag var på middag hos Manfred typ och sen drack vi en massa. Jag blev lite för full och fick för mig att hoppa ut i snön i bara kalsonger till ”Deep Purple – Child in time”-crescendot, ja det var vägen att gå! 

Sen mötte vi Åberg och hans rövargäng av ren slump utanför Manfred, jag pratade med Åberg lite och helt plötsligt undrade han om jag ville bo med honom för hans roomie hade flyttat ut. 

Nu tänker ni kanske att en sansad ung man ändå tar hänsyn till att han jobbar för lite timmar, inte har något sparkapital, ingen säkerhet bakom sig och inte ens vantrivs hemma än. Men nej, i fyllan och villan så kändes det som världens bästa idé och det ledde till en 8 månaders passionerad flyktig romans som vi planerar återuppta när vi har råd igen. 

Sen hamnade vi på en fest där alla blev utkastade (från vårt gäng) men jag gömde mig på toaletten, så när alla var utelåsta och det varit bråk så kom jag in från fel sida och drog några skämt, det övertygade folket att jag dög för att stanna och jag satt kvar där halva kvällen istället. 



Annars har året antagligen varit mitt mest intressanta hittills. Jag har spelat live med världens fränaste band och det har gått över förväntan. Jag har varit passionerad och flyktig och full. Jag har skrivit saker, träffat människor, varit förvånansvärt full. Jag besökte Hultsfred och hade en fantastisk festival. Återupptog och sa upp kontakter, blev sårad och sårade människor. Spottade Fredrik Björklund i ansiktet och hade efterfest med suspekta Afghaner som kastade ut oss. Spydde sönder videobutiken när jag fortfarande var för full för att stå samtidigt som jag öppnade den. Det löste jag dock galant. 

Jag har stått på en balkong med Åberg varje morgon klockan 05 i ett par månaders tid med tröjor på huvudet och diskuterat livet. Jag har varit på kryssning och blivit för full. Och fått inflammerad visdomstand konstigt nog. 

Jag har badat med 2 killar i ett badkar, alla över 100kg. Jag har lanat. Jag har gråtit. Jag har brytit mot lagen. Jag har haft 4 vita jobb. Jag har dansat som en gud.











Jag tror 2012 kommer bli ett lite tråkigare men nyttigare år. Ett förspel inför det som komma skall. Jag vill tacka mitt band för alla sockerdagar vi haft, man vet aldrig när dom är slut. Jag vill också tacka alla mina fans.

Nattligt

Jag tror inte på lycka som helhet, inte på lycka som något tillstånd man kan vara i permanent utan något tillfälligt du ibland kan känna i brist på närvaro av samtid och verklighet.

Jag tycker lycka kan vara när man lyssnar på "Pink Floyd - Animals" från början till slut, högt i hörlurar, en skiva man köpte på LP tidigare idag. Lycka är när man har pepsi och får sova ut imorgon. Lycka är ingen press på en för tillfället. Lycka är att tänka bort all skit som stör en och faktiskt kunna göra det temporärt, att inte känna sig stressad över sitt korta liv eller sina tillkortakommanden. Just nu känner mig rätt lycklig, rätt bekväm i min tillvaro. Nöjd över att inte ha mer smärta än lite torra läppar och en trött rygg. Nöjd över att jag inte är så fet att stolen går sönder. Nöjd över att bankkontot inte är helt tomt än. Nöjd över att jag har en bättre LP-samling än Linus.

Men bara så ni vet...

Imorgon är jag inte lycklig längre.

Videoblogg som en vanlig människa


Dedikerar mitt inlägg till mina fina fans till bloggen! Det är ni som gör att jag går upp på morgonen tillsammans med alarmklockan. Det är ni som förgyller mina dagar tillsammans med bearnaisesåsen. Det är ni som motiverar mina kreativa sidor tillsammans med min övriga livsgnista.

Extra tack till Nina som är på gränsen till stalker och obehaglig, och coola peepz som Basse och Patte och Putte, Elin och Vanessa som följer bloggen troget!

Och Åberg som oftast är med. Och Linus som vill vara med oftare än han är, förutom på dåliga sätt när jag lägger in fula bilder på honom för att känna mig bättre.

Älskar er alla! Förutom ni med dålig musiksmak, eller som läser bloggen för sällan, eller är synskadade, eller kallar mig för fula saker, eller håller på AIK.

Mild kritik mot folk med husdjur och synskadade

Jag hatar typ ingenting i världen egentligen, är en kärleksfull lagom rund man som älskar det mesta, men ja, trots det så finns det saker som stör mig.

En sak är husdjur som fenomen. Jag fattar att folk en gång i tiden gillade det, en hund kan vara till hjälp om du har en efterhängsen granne till exempel. En katt kunde vara en effektiv råttfälla när det begav sig (och råttfällorna sög) och kossor är inte husdjur, var fan får ni det ifrån?

Men idag? Okej om ni är blinda, eller änkor, eller så ensamma och illaluktande som mig innan jag tog mitt årliga bad. Men annars? Kom igen, det är ju faktiskt djurplågeri och ni borde också få gå runt i koppel när andra personer vill ha ut er, äta mediokert torrfoder, dricka vatten och leka med enformiga leksaker och bara finnas till för andra.

Dom får ingen lön, dom får ett långt (ibland) och meningslöst liv för att liksom en slav bara tjäna andra. Ibland tar man till och med bort möjligheten att avla vidare, ty det bestämmer vi (gud) att dom inte ska få göra.

Eller, och nu kommer det stördaste, så kan vi ju DÖDA DOM JÄVLA DJUREN FÖR ATT VI KÄNNER FÖR DET. Folk kanske inte orkar ha hand om sin lilla katt, eller så bröt hästen ett ben, och det är ju bara djur så man kan kasta iväg dom till ulvarna när man känner för det.

Alla som äger husdjur som inte passar in på min kravbild är hemska människor tillsammans med synskadade och jag önskar er all olycka. Tack för mig // ung man som vägrar husdjur och läsglasögon. 


onsdag 21 december 2011

Låtgrejs igen, kan han aldrig ge sig?


And so I came home, to a world filled with snow
If I could, I would change the past, I didn’t want to go
See you lying on my arm, breathing into my chest
If this was the prime, I don’t care about the rest


Took me one day here to forget all about living
Dull people all around making me grey inside
I’ll take the chance, and hope you’ll dance
I really can’t live with myself unless I’ve tried

All this uncovered truth, with far too many words
Is it possible to be any more fragile than this?
That entire struggle, this is not really me
Never thought of so much sense inside a kiss


torsdag 15 december 2011

Vad är förintelsen mot ren inkonsekvens?

Jag vet att livet innehåller mycket orättvisa, men vi kan inte rå för den här så kallade förintelsen, det var bara menat och ingenting man göra åt, sånt händer.

Vi kan inte rå för (om än starkt motarbeta och informera nästkommande generationer så att dom kan arbeta öppet mot det)att internet går ner ibland heller, hur hemskt det än är.

Men det finns saker man påverka mer aktivt, saker som skär mig i hjärtat varje gång de korsar min väg. Något som kallas "Svenska språket och hans inkonsekventa horunge-beteende".

Jag kan göra det väldigt enkelt för er, vi har en del språkregler som hjälper oss förstå ett språk. Engelskan kan uppfattas krånglig ibland, men reglerna är rätt konsekventa så när dom väl sitter så ja, då sitter dom.
Svenskan däremot är en efterbliven jävel, jag utgår starkt från att dom stora stolta kreatörerna bakom skiten dog med dåligt samvete, det är rätt åt dom!

Hur fan tänker man när man bygger en båt som inte ens kan pussas lite med ett isberg?

Det jag pratar om är självklart En & Ett. Mänsklighetens (i Sverige) största misslyckande sen regalskeppet Vasa. HUR FAN TÄNKER DOM?

Jag är hypotetiskt ute och går med en vän, vi är glada, harmoniska, vi lever i ett bra samhälle där rättvisa är utbrett och omfamnat. Vi lever i en fri värld där man får tycka vad man vill (bara det är rätt) och ligga med vem man vill (bara dom inte bangar fett) utan att bli skjuten. Om det inte är någon annans partner man ligger med och personen i fråga är typ juggemaffia. Då blir man skjuten.




Poängen är, vi går ute på vår hypotetiska promenad i total lycka, när plötsligt ser vi en mås och en gås som tjivas om en macka.

EN MÅS.
EN GÅS.
TJIVAS.

Så kommer deras vänner.

ETT GÄNG MÅSAR
ETT GÄNG... GÄSS?!?!?!?!


VARFÖR GÖR DOM SÅHÄR? VARFÖR KAN VI INTE VARA KONSEKVENTA? VARFÖR I HELVETE KNULLAR DOM VÅRT SPRÅK OCH KOMMER UNDAN MED DET? 

torsdag 8 december 2011

Finkulturell matlagning med Hampus & Åberg - Del 1

Jag vet att ni väntat även om ni inte kunde förutse. Jag vet att ni brinner för det här även om elden lätt går utom kontroll. Jag vet att lycka är svårt att definiera, men om jag ska försöka med hela mitt hjärta så tror jag lycka är om ni ser detta klipp i sällskap av nära och kära med något gott att äta.

Jag. Ger. Er. VÅRT MATLAGNINGSPROGRAM.

Hatar er alla jävla skithögar

Man får ofta höra att livet är dom små sakerna, och därför tänkte jag slå slag i saken och dela ut små klagomål.
Inte för att vara grinig, utan för att vara saklig.
Inte för att jag har det värre än alla andra, men för att jag är medveten om hur dåligt jag har det.
Inte för att Idol ska läggas på is, utan ja... för att såhär är det!

  • Min datorstol har gått sönder och blivit skev, den är så överlägset bättre alla andra jag haft och jag är seriöst helt förstörd. Vad ska jag göra nu?
  • Jag har inga pengar typ, som vanligt, måste kanske sluta spontant gå ut och köpa massa öl så ofta. 
  • Det suger när man ska åka iväg på en förväntansfull angenäm utflykt och måste vänta, som om livet vore för evigt liksom? Som om man tjänar på att vänta? Filosofiskt nedvärderande att sitta här i ensamhet.
  • Åberg presterar uselt på FM, och det gör mina bra prestationer tråkiga när vi spelar. 
  • Jag vill jamma, ingen har tid typ. Ring mig alla som vill! 
  • Jag har gått upp lite i vikt, är för lat för att träna. 
  • Min gitarr låter konstigt, borde skaffa nya strängar, orkar ej. 
  • Jag hittar inte mina munspel, Linus är dom hos dig? 
 Som ni ser är jag inte aktivt arg, jag är bara redo att ventilera rå ilska. 
Redo att guida en hel mänsklighet i skåp-placering.

lördag 3 december 2011

Låtgrejs


And there I stood, threw my arms and hoping for the best
With your silly laugh, and your bitten chest, I was hoping
There’s a world outside waiting, but I’ve left my soul by the door
When I saw the way you hold me I was hoping

I’ve heard of endless nights, but not until tonight, for me
Maybe I should have know, but somehow I was hoping
And you can take a man, from what he is, but he remains
That same old man who sent you all those letters


And I’m very well aware; I will never be the one
But why should I stop my running? I’m just chasing the sun

Inblickar i privatlivet

Tänkte ge er lite citat från min privata dagbok.
Sådär liksom fett.

"Hej jag åker tåg till skolan nu. Går högskola minsann, det gör jag helt klart. Absolut. Det är faktiskt oväntat roligt hittills, snart hemtenta dock vilket är läskigt. Har fått iaf en kompis i klassen haha, synd att det är osäkert på hur länge han blir kvar i stockholm, annars kunde han blivit trummis i vårt band eftersom Saman är så oengagerad. Skriver på tåget btw." - Om Niklas, som trummat för oss i 1.5 år nu. Älskar att jag poängterar 2 gånger för mig själv (!) att jag åker tåg. 

"jag kan inte vara tillsammans med en brud som inte kan heila."
- Kommentarer överflödiga. 

"Min mamma har använt min tandborste, sicket jävla as hon är. Jag hatar verkligen det hemma hos mamma, finns ingen disciplin när det gäller vems saker som är vems. Det är alltid jävla kaos och stöld-räder som förstör mitt liv. Jag skrev en jätteironisk låt nyss som heter ”Happy times”. "  - Hon har slutat med det. Tur som fan.


 

torsdag 1 december 2011

Aloha

Det har inte hänt så mycket sen sist faktiskt.
Eller ja, vi hade en spelning som enligt mig var den bästa hittills, sjukt bra röj och sådär.
Blev massa full.

Klara hälsade på och klagade på Märstas pizza. Oförståeligt. Oförlåtligt.

Jag har varit lite sjuk, sett Twin Peaks igen igen, läst 2 Bob Dylan-böcker, knappt jobbat något alls, slösat massa pengar och varit genuint ball som vanligt.

Jag = fräck.

Det enda fotot Klara skickade från spelningen hittills, apropå fascism och sådär liksom. Och så är det på Linus, ingen ego-boost här inte.

torsdag 24 november 2011

Själlöst bajsande

En sak jag starkt ogillar är när man bajsar under tidspress, eller utan lektyr.
Det är som att äta vegetarisk mat, man blir "nöjd" men inte nöjd. Så sitter man efteråt och känner sig blåst, men ändå nyttig på samma gång.

Att bajsa är lite av en kulturell grej, det är där man tar sig tid att gå igenom livets frågor i ensamhet. Det finns inget ensammare ställe än en toalett när man bajsar, inte nog med att man vill vara själv, alla andra vill att man är själv också. Dubbelt upp!

Så sitter man där, läser det som är lämpligt. En bok är oftast för komplex och krävande, en tidning är perfekt. En bra musiktidning, en speltidning (länge sen sist dock) eller bara sportbilagan till dagens tidning är perfekt. Man måste ha alldeles lagom med intressanta grejer men ändå möjligheten att läsa i etapper. En artikel i taget, sen torka torka torka. Sen en ny artikel.

Jag hatar också antiklimaxet när bajset är perfekt i den mån att det bara glider ur och knappt kräver torkning. Det är som att duka fram finporslinet och äta hamburgare vafan. Man har gjort en stor grej av det hela och blir blåst på konfekten, man är ambitiös och vill jobba för det och får bara gå vidare med livet utan kamp.

Jag kan ibland vara så bajs-pretto att jag bestämmer mig för att bada efteråt. Då tar jag in högtalare, sätter igång en nyskapad musiklista med nice bluesig musik och först bajsar jag i lugn och ro till ett par låtar, ofta free bird. Sen blir det ner i badet och fortsätta lyssna och njuta. Lukten är då borta f.ö.

Poängen är, själlöst bajsande (utan tidning) är för idioter utan liv. Och för synskadade som ej kan läsa.
Jag hatar synskadade. Tack för mig.

onsdag 23 november 2011

Packard Goose

Blood on the tracks är en kulturell milstolpe, en koloss som definierar "förlorad kärlek" bättre än tusen Hollywoodiserade skräpfilmer med unga tjejer som målgrupp, det är en skiva som kräver sin lyssnare precis som att strips kräver sin dipp. Precis som att ett lan kräver sin läsk.

Jag älskar musik mer än allt i princip, musik är det jag brinner mest för och det som påverkar mig mest. Det som ger mig mest att relatera hos i andra människor, det som skapar kopplingar och intresse, det som väcker känslor och lustar.

Oavsett om man joggar till "Rockin in the free world", knullar till "Purple rain" eller sitter som jag gör just nu och lyssnar på "Ballad of a thin man" i en tokig live-version i hörlurar på lite för hög volym klockan 5 på morgonen och känner hur det är viktigare än något annat någonsin varit, i princip.

Jag kan älska all musik, bara den har själ. Det är ett diffust pretentiöst begrepp ni kan få skjuta mig för, men likväl så är det anledningen till att Bob Dylan pratar mitt språk och har frikort till mitt hjärta medan Bon Jovi blivit utjagade ur min stad med högaffeln i högsta hugg.

Jag tror musik på något sätt kan definiera mänsklighetens komplexitet. Ur musiken förstärks mystiken, varför i helvete reser sig min hud när jag hör en man med kråkröst sjunga rader som "give me some milk or else go home!" med en galen orgel i bakgrunden? Varför köade jag utanför globen en hel natt för att betala dyra pengar för att se ett gäng sminkade äldre män spränga lite fyrverkerier och spela lite på sina instrument?

Jag citerar Frank Zappa. En av världens mest komplexa och intressanta människor någonsin.

"Music is the best".


torsdag 17 november 2011

Vägen till fördärvet, en analys. Heroin = pepparkaksdeg

Ni har alla hört den klassiska, "det börjar med en cigg, blablabla heroin".
Många tycker säkert det är töntigt, att man drar alla över en kanyl, att det är meningslöst och hypotetiskt och inte kan bindas till något. Men fuck you alla synskadade.

Grejen är, man kan dra det LÄNGRE.
Det finns en tråd rödare än resterna av rödluvan. En tråd starkare och mer logisk än aids och bögar.
Det börjar med något så enkelt som pepparkaksdeg. It's true!!!!!!!

Tänk efter nu alla vänner. Man är liten och lär sig gränser, man är liten och börjar lokalisera sig i världen vad som är rätt och fel. Antingen går man en rebellisk och dödlig(are) väg eller så är man skötsam och har en framtid. Antingen hamnar man snett direkt och riskerar att aldrig komma tillbaka i ledet igen, att leva som en outsider och dö ensam och miserabel och sälja sin kropp och bli knullad i röven i tusen år för att få råd med dödsknark som är smutsigt och dåligt för moralen, eller så är man snäll och får mer julklappar.

Då sitter man där en dag, mamma ler och man ska baka pepparkakor. JIPPIE skriker du, det är sån lycka. Och när hon inte ser, pang på smeten. Du saknar all kontroll över dig själv, ingen självrannsakan, ingen analytisk förmåga att se hur du utan smet inte får några kakor. NEJ, pang på smeten, du tuggar i dig, jävlar i mig vad du tuggar och frustar och slänger i dig hinkar av deg som kunde fött en afrikansk by.

Sen får du ont i magen. (avtändning) Men du gör det ändå igen. För du är fast. Du är en beroendemänniska. Du kommer dö en plågsam död och alla du älskar kommer vändas emot dig. 

onsdag 9 november 2011

Det hemliga sushi-sällskapet, sanningen bakom

Jag kan nu ärligt bekräfta det som ni länge misstänkte, JA det fanns ett sushi-sällskap som var hemligt. Man behövde bli inbjuden (och ytterst få blev det) för att få delta.

Anledningen till att jag går ut med det offentligt är mestadels för att Ryman flyttade och lämnade sällskapet (råder delade meningar om hans avhopp eftersom jag anser honom sparkad) och att vi i och med det övergick och bildade en slags duo istället.




Inspirerad av Wikileaks lägger jag även ut bilder på det hela. Så att ni vanliga människor får se hur det såg ut bakom stängda dörrar.

Jag har av personliga skäl inte tagit med delarna där vi bjudit in han som jobbar på stället för att bli hedersmedlem och diskutera sushi på andra ställen.

Det fanns även en beskrivning, menad endast för medlemmar men JAG kan ge er den.

"Det är dom utvalda, elitens barn. Sushi-sällskapet är inget för mammor och pappor, ingenting för hatare eller bönder. Sushi-sällskapet vågar ta för sig, såväl i diskussioner om nazism som vid sushi-bordet. Inget är tabu (förutom andra sushi-ställen än Lucky house)"

lördag 5 november 2011

Malin


Malin Bin Gille
så länge ni är utklädda =)
Hampus Crybaby Lund
yes sir!
Malin Bin Gille
good
Hampus Crybaby Lund
får jag vara utklädd till Rasmus?
Malin Bin Gille
nej!
Hampus Crybaby Lund
får jag vara en hybrid mellan mig och rasmus som bryter på finska`?
Malin Bin Gille
nej!
Hampus Crybaby Lund
Får jag vara en dansare som är sjukt lik rasmus och kallar sig för "Raz" ?
Malin Bin Gille
men sluta! du måste vara nåt kul
Hampus Crybaby Lund
Hur definierar man egentligen kul? Vem ska avgöra det? Vem är det som tar alla beslut i världen? Definiera ondska och du får fan ett pris. Folk misstar ofta ondska för rädsla eller överdriven egoism. Jag tror att ondska är antingen kopplat till egoism eller något psykiskt fel. För jag tror ingen människa som är sansad VILL orsaka andra människor olycka eller misär, det är inte normalt. Jag vet att det är naivt att uttala sig om vad som är normativt men jag väljer ändå att göra det. Hoppas du inte misstycker.


Chat Conversation End