Själlöst bajsande

En sak jag starkt ogillar är när man bajsar under tidspress, eller utan lektyr.
Det är som att äta vegetarisk mat, man blir "nöjd" men inte nöjd. Så sitter man efteråt och känner sig blåst, men ändå nyttig på samma gång.

Att bajsa är lite av en kulturell grej, det är där man tar sig tid att gå igenom livets frågor i ensamhet. Det finns inget ensammare ställe än en toalett när man bajsar, inte nog med att man vill vara själv, alla andra vill att man är själv också. Dubbelt upp!

Så sitter man där, läser det som är lämpligt. En bok är oftast för komplex och krävande, en tidning är perfekt. En bra musiktidning, en speltidning (länge sen sist dock) eller bara sportbilagan till dagens tidning är perfekt. Man måste ha alldeles lagom med intressanta grejer men ändå möjligheten att läsa i etapper. En artikel i taget, sen torka torka torka. Sen en ny artikel.

Jag hatar också antiklimaxet när bajset är perfekt i den mån att det bara glider ur och knappt kräver torkning. Det är som att duka fram finporslinet och äta hamburgare vafan. Man har gjort en stor grej av det hela och blir blåst på konfekten, man är ambitiös och vill jobba för det och får bara gå vidare med livet utan kamp.

Jag kan ibland vara så bajs-pretto att jag bestämmer mig för att bada efteråt. Då tar jag in högtalare, sätter igång en nyskapad musiklista med nice bluesig musik och först bajsar jag i lugn och ro till ett par låtar, ofta free bird. Sen blir det ner i badet och fortsätta lyssna och njuta. Lukten är då borta f.ö.

Poängen är, själlöst bajsande (utan tidning) är för idioter utan liv. Och för synskadade som ej kan läsa.
Jag hatar synskadade. Tack för mig.