måndag 15 maj 2017

Vem är jag?

Att be folk beskriva sig själva är mer intressant än en först kan tro. Kanske är det mest för hur otroligt intetsägande svaren faktiskt är, vilket i sig kanske är rimligt också vid närmare eftertanke.
Men folk har sällan en seriös bild av vilka dom egentligen är. Kanske är det för att vi oftast definieras av det vi gör och nästan inget annat. Hitler är liksom inte en karismatisk passionerad vegetarian. Eller alltså, han var ju det. Men jag tror inte några sunda människor skulle låta det passera som hans persona. Det är sällsynt att folk är sina egenskaper, Dylan är måhända känd som torr och dryg. Men det är hans verk som möjliggjort att folk över huvud taget ens analyserar hans person.

Jag är väldigt fixerad vid det här, vad skiljer oss egentligen från varandra? Vad är verkligt personligt för en person? Kan man se bortom handlingarna?
Är smak definierande för en person? Både och i mitt tycke. Om jag lär känna en person och den personen gillar sushi så känner jag liksom inget band till den personen, det är gott med sushi. Men vi kommer inte närmare varandra för att vi gillar det båda två.
Gillar du Twin Peaks? Hej, kompis. 
Det är som en liten sekt, någonting vi delar. Det känns personligt. Alla kan tycka om Beatles och Daft Punk och hamburgare och Håkan Hellström. Men alla tycker inte om Twin Peaks, det blir lätt en del av personen. Något man skyltar med för att ge sig själv mer färg.

På sätt och vis är det så att ju mer exklusiv preferensen är, ju mer personlig borde den vara. Vill du vara riktigt unik ska du därför gå ett varv. Du ska börja älska "Vita Lögner-kopian" "Vänner & Fiender" som gick på trean och sen femman på nittiotalet. Det är nog ingen annan som gör det, då blir det hela din personlighet direkt. Du är personen som gillar "Vänner & Fiender". Det finns ingen annan som dig.

Kan man se bortom handlingarna? Charles Manson gjorde en poplåt, den har fått ett stort genomslag enbart för personen han är och handlingarna han gjorde. Men där lyfter snarare hans handlingar upp något betydelselöst, precis som Hitlers konst är värd orimliga summor pengar. Mansons låt blir fascinerande för att en person som definierar som enbart galen och hemsk också skapat något enkelt och fint och väldigt olikt den vi antar att han är.
Kan vi definiera Hitler som människa utan att se förintelsen? Det blir svårt att lyfta hans humanistiska attribut när hela hans mänskliga gärning har blivit vårt sätt att definiera ondska.


(charles mansons låt)

Men, om vi förbiser alla synder jag gjort. Alla dumma beslut jag tagit, alla människor jag svikit. All egoism jag bär på som svärtat av sig i mina handlingar. Vem är jag? Jag vill tro att jag är en lite udda fågel, en ganska kreativ och stundtals rolig fågel. En person som är smart men ändå inte riktigt smart. En historieberättare. Om livet var spotify skulle mina related artists vara - Pepsi Max, Twin Peaks, Djurgården. Kanske lite mozzarella om du känner mig riktigt bra. Kent. Arrested Development. Till viss del Flashback. Bob Dylan.

Förr i tiden var det football manager. Det var World of warcraft. Jag tokdyrkade Tom Petty. Guns N Roses. Helgon.net, Lunarstorm. Jag levde mycket genom min dator. Det gör jag väl fortfarande men jag kan åka på semester utan den nu. Det kunde jag faktiskt inte när jag var 12. Jag tvingade mamma att ta med datorn med sin enorma skärm och slå upp den på ett köksbord i ett hus dom hyrde.

Jag känner mig ofta i symbios med mitt skapande, jag skriver blogg ibland. Det blir en del av mig, jag skapar musik. Det blir en del av mig. Jag målade en ful tavla en gång som mamma satt upp på sin vägg, den är en del av mig.
Ibland är det personerna man är med som definierar en, som Filip & Fredrik.
I yngre år var jag alltid med Anders, sen bytte jag Eriksson och gick med Linus hela tiden.I mångas ögon blir man nästan som ett gift par, med alla konflikter det innebär.

 Det jag tycker är mest talande för den jag är, det är "meta-faktorn". Tendensen att fråga alla frågor jag vill, analysera allting från olika vinklar. Att ta för givet att saker går. Att prata med människor runt mig, om människor runt mig, om oss. Analysera oss i relation till andra. Nästintill att forska, göra undersökningar och experiment. Sätta värde i det som sker runt mig.Jag vill vara personen som kan förändra andra människor genom att vara rak och konstruktiv och förstående. (Messias-komplex)

Sen är det ju också skillnad på hur man vill bli sedd och hur man faktiskt blir sedd. Jag vill tro att jag är en genuint nyfiken öppensinnad människa, en människa som vill lära sig, som vill förstå. En människa som verkligen vill ta in världen med allt det innebär, såväl positivt som negativt, såväl smärtsamt som njutfullt. Som vill lära sig av sina misstag, som vill förstå andra människor och tänka utanför boxen.
Men andra människor ser kanske ofta en socialt missanpassad självgod dryg narcissist. En person som tar plats, som vill få som han vill, som styr och ställer, som är lat och glappkäftig, som gör allt för ett skratt. Som saknar gränser och ibland även sunt förnuft.
Andra personer kan se en tjatig, gnällig, småsint jävel. Som är noga med att höja sig själv såfort han gör något bra. Andra människor kanske ser ett Messias-komplex och en människa som tar sig och sitt på för stort allvar.
Förhoppningsvis sår jag inga frön nu, det är inte meningen att ni ska tänka så. Jag bara menar att det KAN uppfattas så, av dumma människor.

Sanningen är att jag är en reko kille. Mamma säger det. Pappa är tveksam, men han vet ju inte ens hur man får en telefon att fungera så jag litar inte på honom. Nu är det spikat.

Reko kille.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar