Jag hade just flyttat hem till mamma igen efter att ha bott med min kompis Åberg i nästan ett år. Vi hade haft en sjukt minnesvärd tid, dekadens, skräpmat, tv-spel, filmer, alkohol, djupa samtal.
En essentiell del av mitt liv, sånt man ser tillbaka till och är nostalgisk över. Låtarna vi lyssnade på, sakerna vi gjorde, allt bär ett nostalgiskt skimmer. Allt är lite romantiserat. Förbättrat.
Jag försökte få tag i honom ett par dagar, vi skulle göra en blogg-video ihop. Men han svarade inte. Gick inte att få tag i honom. Jag började bli lite orolig, men efter kanske tre dagar så svarade han till slut.
"Hej förlåt, har inte haft någon telefon. Såg på Into the wild, så det kändes dumt att använda teknik."
Sanningen var att hans mobil hade gått sönder och att filmen bara blev ett svepskäl att kanske skjuta på att laga den en dag eller två. Men Åberg var lättpåverkad. Det kanske låter elakt, men jag älskar det hejdlöst. Och faktum är, att det är så otroligt sunt! (Om man inte är lättpåverkad och går med i en sekt, det finns ju helt klart gränser. Men han har inte gjort det, än)
Åberg kunde se Rocky och börja springa milen varje dag i fyra veckor. Sen såg han How I Met Your Mother och började ha kostym och springa på krogen. Han levde i intervaller, spelade spel dygnet runt i två veckor, sen försvann han ibland. Så pågick vårt gemensamma liv tills vi flyttade isär.
Jag är så trött på människor som tror att allting är så svart eller vitt att "vända kappan efter vinden" måste vara något negativt. Samma logik som personer som tycker att chokladboll borde ha mer kontroversiella namn. Som om saker blir rätt bara för att dom varit så innan.
Eller "bara döda fiskar följer strömmen". Liksom vafan? Det är väl dumt att simma mot strömmen hela tiden? Ska man lägga all sin energi på att göra tvärtom bara för att?
Smarta fiskar följer strömmen och sparar sina krafter till viktiga saker. Smarta människor vänder kappan efter vinden och inser när dom har fel.
Jag sätter stor prestige i att kunna byta åsikt, i att kunna bli övertygad. Om någon kan ändra min åsikt, eller inspirera mig så är det ju sjukt positivt.
Steg för steg kommer förändring, för tre år sen vägrade jag morgonen. Jag avskydde morgonen, jag var övertygad om att inget kul kan hända innan klockan 12 på dagen. Att natten var en oas av frihet, en räddningsplanka för min själ. Nu får jag ångest om klockan närmar sig stängning på krogen även om det är helg.
Absolut, jag kan sakna natten ibland. Jag kan sakna hur ansvarslös jag var, att bara sitta och skriva lite blogg, äta lite kakor, slösurfa runt i all oändlighet. Jag saknar att hoppa av högskolan och sova till 12 varje dag. Ta promenader, sitta och chatta med främlingar. Vara fattig och fri.
Men ärligt talat så är det lättare att må bra ifall man också kan känna sig nöjd med sig själv. Jag är inte nöjd med mig själv när jag uppdaterar mitt flöde 400 gånger om dagen. När det tar mig timmar att se ett avsnitt av en serie för att jag pausar och gör annat stup i kvarten. Jag är inte nöjd med personen som aldrig kan disciplinera sig, som faller för frestelser. Jag är inte nöjd med människan jag varit i mitt liv. Kommer säkerligen inte bli nöjd heller, men försöka duger.. eller nåt.
Jag kompenserar ofta för min ineffektivitet genom att i mitt tycke, agera lättpåverkad. Jag inspireras av min omvärld. Jag skriver musik för jag blir inspirerad, ibland vill jag skriva akustiska poplåtar. Ibland mörk elektronisk musik värdig Dantes Inferno.
Jag läser böcker och vill börja skriva, släppa en bok, bli en författare. Jag läser tärningsspelaren och börjar spela tärning om vad jag ska göra i mitt liv, vill bli psykolog och utveckla min "The sims-teori" om lycka.
Jag drack några öl med en kompis som varit i asien en längre tid, så jag inspireras och planerar en lång asienresa för att vända upp och ner på mitt liv lite, försöker få med mig alla mina vänner. Nöjer mig tillfälligt med att ta med mig Pontus & David till Marocko för att vandra i bergen i sommar.
Imponeras av folk som åker på Glastonbury, inser att jag inte vill tälta. Så åker till London för att se "The Killers" och "Tom Petty" i sommar istället.
Linus börjar spela in låtar med en kompis som har hemmastudio, så jag köper hemmastudio och försöker lära mig det som krävs.
Jag är som Borat's granne. Härmar alla runt mig. Imiterar vad jag anser är rimligt. Väljer ut dom delarna jag gillar. Snor precis allt. Precis som jag snott min humor från Simpsons.
Just nu tränar jag nästan varje dag, för jag tycker mig märka att folk som gör det ofta verkar vara lyckligare och friskare. Lycka och friskhet är väl ändå rätt gött?
Och jag såg Yes Man, igen efter att par år. Så jag försöker att säga ja till saker, gå på precis alla gig jag kan. Inte sitta hemma för mycket.
Jag har också svårt med röd tråd märker jag, hela inlägget skulle egentligen handla om att jag såg filmen "Easy rider". det var en bra film, Blev lite sugen på att skaffa motorcykel.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar