söndag 24 november 2013

Tjockismentalitet


Ni vet när man inte vägt under 100kg på ett par år, eller ja, det vet ni nog inte.
Men ens mentalitet förändras lite då, man tar små sumo-steg mot ett tankesätt som inte riktigt är korrekt när det kommer till kritan. En onyanserad världsbild som bygger på ett nästan amerikanskt sätt att se på i synnerhet storleken på en portion.

Jag sitter i kassan på PrisXtra som är mitt extrajobb förutom skolan, det är rätt lugnt och jag sopar lite. Det kommer en kvinna, hon är kanske 35 och mörkhårig. Hon ser ut att ha en latinamerikansk bakgrund och hon är ganska glad liksom. Hon hälsar och lägger upp varorna på bandet. Det är lite olika matgrejer, det är helt uppenbart inte till en stor familj. Det är en 1.5 liters cola, det är ett paket pasta, en burk pastasås. En 200g chokladkaka. 1 kg köttfärs.

Och jag tänker då såklart, att "Undrar om hon är en väldigt ensam människa?" och på något sätt så utgår jag från att hon är ensam, bor ensam, lever ensam. Jag menar... alla äter väl 1 kg köttfärs på en kväll?
Det blir så skevt när jag blir så lurad, hon har ju bara en läsk, en chokladkaka och en påse ostbågar. Hon kan ju omöjligen vara med någon annan då.

Först när hon gått ut tänker jag på vad jag såg, inser det absurda i att en rätt liten kvinna ska äta 1kg köttfärs med pasta och skölja ner det med massa cola och ostbågar och choklad.
Sen fnissar jag lite, sen skäms jag lite, sen köper jag 2 flaskor läsk och en chokladkaka och går hem och lagar en familjemiddag och njuter.

Det får man göra ibland har jag hört.



"Tjock man och hans kompis besvikna på världen"


2 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Jag befinner mig i en liten kropp men klipper lätt en påse chips på egen hand. Man har olika magar vet du, en för mat och en för godis. Läsk är ju varken mat eller godis så det går till en annan del av kroppen.

    SvaraRadera