Min pappa är smått udda figur, han är den där typen som lever lite i sin egen värld. Inte på en ohälsosam nivå, men han har internskämt med sig själv, han har en ärftlig ordbändande förmåga som alla avskyr mer än förintelsen, och han är den där typen av person som blir arg för att man ställt smöret på fel hylla och inte för att man åker fast för snatteri.
Min pappa är också en person som ibland, bara ibland, kan helt sakna känsla för sammanhang.
Jag och Linus sitter vid köksbordet och diskuterar, Linus får en strålande idé (!) om att bara använda papperstallrikar hela tiden, för att slippa disk, för att slippa allt jobb och kunna leva livet som KUNGAR.
Här hör man hur min pappa, som efter några öl är under visdomens fana, han vill inflika något.
Ska han kalla oss lata? Ska han påpeka det absurda ur miljötänksperspektivet? Ska han åtminstone inflika något relevant?
Nej. Han säger
"Ni skulle aldrig klara er två veckor utan electricitet"
Jag - Va? Okej? Vad har det med saken att göra?
"Två veckor utan el? Aldrig. Ni skulle inte ha en chans. Ni vet inte hur man gör."

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar