Jag gillar inte vilsenhet, brukar intala mig själv och världens alla medborgare att jag är en beslutsam ung man vars framtid är skriven i sten. Tänk Berlin, vitt vin, kyssar i spöregn, passion, kreativitet och lycka.
Frågan är hur bergsäker min plan är, det stora problemet är starten. Det är svårt att börja springa när man inte vet vägen och ens magkänsla konstant tampas i den eviga bataljen mot osäkerheten, bekvämligheten, latheten och idiotin. Det är svårt när man inte är säker på vägen heller för den delen.
Jag vill vara en skapande människa med betydelse och substans. En sån människa folk kommer ihåg och lägger på minnet, som folk söker sig till, som folk sätter värde i. Jag vill vara den här människan.
Problemet är att jag inte alltid är den fria unga mannen som följer sitt hjärta / sin magkänsla. Jag lyckas inte vara den charmiga kreativa smarta konstiga killen som folk har roligt med, som genererar händelser och glädje mer än någon gång ibland. Istället är jag på tok för ofta (!!)
DENNA KILLE.
Där ligger han i sin fylla och drunknar i sin egen miserabla tillvaro. Strävar utan att sträcka ut, jagar utan att röra på sig, trånar utan att faktiskt lyfta sin feta röv och göra något åt saken.
Jag vill hitta på mer saker, vill bli full och hitta på konstigheter. Träffa nya människor, diskutera nya saker, skapa saker.
VEM ÄR MED MIG? Rädda mig från dekadens och jag betalar tillbaka tiodubbelt när jag blivit rik och tagit över världen. Lovar. Tack på förhand.