tisdag 9 augusti 2011

Galning eller geni?

Ibland undrar jag vad folk i min omgivning egentligen tror om mig, hur dom ser på vissa saker jag gör.
Okej att jag kan vara asocial och kräva ensamhet rätt ofta, det tror jag alla förstår. Okej att jag använder ironi oftare än Freddy Mercury glömde preventivmedel, det tror jag människor accepterar.

Men undrar vad dom på mitt jobb tänker när jag envisas med att gömma mig bakom glassdisken när dom ropar på mig och sen kommer gående fnittrande när jag blivit hittad. Eller när jag subtilt antyder att jag vill sära för kända män eller tänder på djur. Eller när jag börjar prata med en annan anställd som ska köpa nikotin-tuggumin hur jag kan få sparken om jag inte är noga med leg och låtsas inte känna igen henne alls.Eller att jag envisas med samma usla skämt om att lotterna ligger i "vinst och förlust-högar". Eller att mina byxor saknat en gylf i flera veckor. Eller att jag frågar geografi-frågor till såväl andra anställda som till kunder.

Det är en hårfin gräns mellan att vara en galning och ett geni, jag tror mitt självförverkligande kommer få bestämma om det här var tecken på en charmig mans kreativa leverne och en start på något fint.

Eller om jag blir en känd massmördare och det här på något sätt får styrka min konstiga persona.

Den som lever får se, hoppas att det inte av en konstig slump blir det sistnämnda, för då får inte så många se. hehe.

1 kommentar:

  1. åh du är så rolig. jag måste träffa dig nån dag! ha en bra dag cooling!

    SvaraRadera