söndag 19 juni 2011

Ligga?

Läste idag att Julian Assange kan bli utvisad från Sverige till USA och där bli anklagad för spionage bland annat.

Om Sverige släpper honom dit kommer jag för första gången någonsin på riktigt ifrågasätta Sverige som fungerande rättsstat och förhoppningsvis bli en jävligt förbannad anarkist. Jag blir verkligen rosenrasande (yeeeee) av tanken på sån här skit. Alltså yttrandefrihet och allt som hör till är så mycket viktigare än att efterfölja denna jävla kapitalistiska diktatur vi lever under nu.

Världen går åt helvete. Rädda det som rädda kan. Ligga?


(Sen att hela fallet är helt åt helvete och att en snubbe som i princip blivit polisanmäld för att han saboterade sin egen kondom för att slippa ha på den blir jagad över hela världen och efterlyst är så jävla verklighetsfrämmande för mig att jag vill skjuta folk, notera att jag seriöst vill MÖRDA relativt oskyldiga människor. gärna politiker dessa äckliga as. Notera också att jag kanske vill bli politiker. Ska ej ta mitt liv som en politisk gärning.)

tisdag 14 juni 2011

Asdf

Förtydligande, min blogg-beskrivning menar inte att Willys är motsatsen till ett lyckligt liv utan syftar på att jag alltid går till Willys och köper läsk, istället för att finna lyckan.

Viktigt att poängtera så ni inte tror jag hänger mig för att jag jobbar där nu.

lördag 11 juni 2011

Film-liv

Jag önskar mitt liv var mer som en film.

Det ska vara ett bra soundtrack, ganska mixat. Jag går på uteställen till "Koka Kola-Veins" och "Free - All right now", brukar kärlek till "Venus in furs", har livsångest till "Once i was" och går ner på knä mitt i natten ute i ett iskallt spöregn skrikandes ut all min frustration till crescendot i "Child in Time" (Made in japan-versionen).

Går hem från mitt (framtida) tragiska fabriksjobb med Joy Division och Broder Daniel som muntert sällskap och blir sen full på fredagkvällen med billigt lådvin tillsammans med en vän medan man pratar om hur allt egentligen borde vara. Om hur livet bara är en transportsträcka från ett mörker till ett annat.

Snabbspolar förbi alla timmar vid datorn, klipper helt bort toalettbesöken. Inga vänteperioder. Romantiserar stenhårt dessa betraktande ögonblick på bussen när man köpt samma saker som man gör varje dag. Vem är den där människan längst bak egentligen? Snabbt klipp in i livet hos en random person som ser olycklig ut och där ser man en människa med krossade drömmar, alternativt någon som kidnappar folk konstant.

Klipp till vad som först framstår som en sexscen men vid en närmare titt tycks vara en ensam man framför sin dator, vad är det för skit han kollar på? Vad gör dom där tjejerna med den där muggen egentligen? Vad i hela fridens liljor?!

Snabbt klipp igen till två unga män på en balkong med tröjorna som hårband, med svettiga äckliga kroppar och öl i händerna. Bittra miner och långa konversationer om allt mellan tider som flytt till favoritpizza. Två unga män som har svårt att ta tag i saker.
"Ska vi ta livet av oss?".
- Ja, kan vi vänta tills imorgon?

onsdag 8 juni 2011

-

Att bo med en zigenare är lite som jag tror det är att bo på ett ålderdomshem för överaktiva dementa äldre män.
Han har alltid för sig en massa saker, typ att dricka 100 koppar kaffe på ett dygn, eller bli vegetarian hux flux.

Sen är han sjukt ihärdig och kan inte se en film eller äta en pizza, det måste bli 2 pizzor och en kebabrulle medan han kollar på alla sex Star wars-filmerna i sträck.

Vi har börjat dansa ganska mycket nu. Det är kul.
Och nu när vi tvättade känns det som att vi fått en massa nya kläder, typ paradiset.

Jag tror vi försörjer pizzerian bredvid också, seriöst. Alltså vi äter nog där 8 dagar i veckan. Dom kommer börja höra av sig om vi inte går dit snart. Deras barn får se bilder på oss hemma och dom vet att vi bekostar deras utbildning. 

Videobloggs-dokumentär om torkning

tisdag 7 juni 2011

Party-Party

Genom åren har jag lärt mig vissa viktiga läxor. Mestadels utanför skolan. Till exempel om festande.

Jag får aldrig dricka sprit. Någonsin. Det har aldrig gjort mig bra.

  • Andra människor gillar sprit och har kul med sprit, jag gråter i tyska hotellkorridorer.
  • Andra människor shottar och röjer, jag spyr över en poolkant och ringer hela min telefonlista.
  • Andra människor dansar och har kul, jag spottar folk i ansiktet och hamnar på efterfest hos 4 nyinflyttade Afghaner som kastar ut mig efter ett tag. 

Om jag dricker för mycket rödvin och har ätit tonfisk samma dag så är det hittills 100% att jag spyr ner hela Sollentuna station och Rasmus trappa.

tisdag 31 maj 2011

AAAAAAAYH

Hur vet man att ens roomie har tråkigt? Han springer runt med ett baseballträd och jonglerar och var tionde sekund antingen tappar han det i golvet eller skriker av smärta. Sen fnissar han och fortsätter. Springer in i mitt rum och tar sig på pungen. Skriker att vi ska börja träna "i gryningen" varje dag, som han bestämt är 9 på morgonen. Ljuger om en massa och leker med klädhängare.

+ Han åt upp en påse chips JAG köpt med dipp och hela kalaset, på fem minuter medan jag brände en film vi skulle se.

Nu bajsar han, äntligen en lugn stund.

lördag 28 maj 2011

Best of - Nostalgi del 3

En gång i tiden hängde jag fett mycket med Putte och Thim. En gång blev Thim bjuden på fest och bjöd inte mig (han bjöd inte Putte heller som tur är) men bjöd 2 tjejer. Jag blev lite ledsen på honom och spelade svår på msn. Vilket i efterhand ger en fin bild av vilken typ av människa Thim är, och hur bitter jag är.

Thim. säger: bowchika wah wah . 
Hampuz. säger: 
Thim. säger: om du pratar så KANSKE jag avslöjar Puttes mellannamn.. 
Thim. säger: Nea träffade en kille igår .. 
Thim. säger: typ 
Hampuz. säger: k 
Hampuz. säger: evert 
Thim. säger: det är inte hela.. 
Hampuz. säger: k 
Thim. säger: morsan drar i helgen igen 
Hampuz. säger: k 
Thim. säger: fast jag kan itne ha fester här längre 
Hampuz. säger: ok 
Thim. säger: och jag har förlåvat mig.. 
Hampuz. säger: k 
Thim. säger: haha sure .. n00t 
Hampuz. säger: ok
Hampuz. säger: lurad jag är 
Thim. säger: det hoppas jag.. .. 
Hampuz. säger: m 
Thim. säger: emma ode ville också komma igår.. de fick inte eller.P:.. 
Hampuz. säger: ok 
Thim. säger: forslin 
Hampuz. säger: mm 
Thim. säger: sen vare en tjej från min klass där som har en missbildad hand.. det vart som scenen från scary movie.. Take my strong hand! 
Hampuz. säger: ok 
Thim. säger: ska inte du till skolan imorgon? 
Hampuz. säger: jo 
Thim. säger: vilken tid då? 
Hampuz. säger: 8.30 
Thim. säger: borde itne du lägga dig? 
Hampuz. säger: jo 
Thim. säger: aha .. själv så är man ledig 
Hampuz. säger: k 
Thim. säger: vilken ensidig konversation; 
Hampuz. säger: ok 
Thim. säger: Banta eller DÖ! 
Thim. säger: haha bra sätt och inleda en reklam med.. 
Thim. säger: jag har varit deprimerad hela dagen 
Thim. säger: och Ångest 
Hampuz. säger: k 
Thim. säger: jaa, jag vill ha en tjej.. en förhållande, nån att hålla om bara.. 
Hampuz. säger: k 
Hampuz. säger: du skrev fel, man säger ett förhållande, jävla bög

Rebel rebel

 Jag har aldrig varit en rebell på riktigt. Visst jag kompenserar det lite genom att heila och säga provocerande saker, men jag blir inte mer rebellisk än att som tjugoåring brinna starkt för vissa politiska frågor och att vara en provocerande fisk i en liten sjö. 

Jag började aldrig röka eller supa överdrivet, jag började spela WoW. Jag slogs bara i spel. Och jag har alltid svarat i telefon, varit tydlig med mina intentioner av vad jag ska och inte ska pröva i livet. Kom igen liksom, hur regelrätt är man som rebell om man som tolvåring motiverar för sina morföräldrar hur ens framtida alkoholvanor ska bli och ungefär när (16) man tänkt börja dricka. 

Fuck the police coming straight from the underground.

måndag 16 maj 2011

Dreams I'll Never See

Jag vill bara lyssna på musik. Högre och högre tills det gör ont.
Finns det en känsla som slår musik som skär igenom ens själ? Jag tror musik är viktigare än någonting annat.
Musik kan alltid finnas där, när man är ensam, när man är ledsen. Musik är kopplat till allt.

Kommer ihåg när min mormor dog, samma morgon åkte vi bil jag min pappa och min syster, då kom "Zephyr song" med Red Hot Chili Peppers på radion. Första låten jag hörde efter min mormors död, den har alltid fått en speciell betydelse på grund av det. Kommer ihåg hur jag låg i min säng och liksom ville se eller känna något övernaturligt kvällen innan hon dog, i hopp om att jag skulle kunna uppleva hennes död.

Musik kan också bli kopplat till vissa personer, vissa låtar. Men nästan alltid när en låt blir tätt sammankopplad till något är det kopplat till vemod. Alla positiva låtar paxar man själv liksom.


How can I define the person I am?
When the mirror won’t show me what’s real
All my thoughts are stupid constructions
They say nothing about me.

Baby We Were Born To Run

Varför är jag inte på ett tåg på väg någonstans med ett par vänner och ett leende på läpparna?
Det är en retorisk fråga. Dissektion i all ära, jag har ingen deg (läs: ej bagare) och är för kass helt enkelt.

Jag tror ett genuint missnöje över sitt liv växer i och med att man lämnar sina drömmar som folk lämnar sommarkatter. Helt plötsligt duger dom inte, finns ingen plats för dom. Helt plötsligt är allt här och nu och i ärlighetens namn tycker jag inte nutid är någon speciellt rolig plats att konstant hänga i.

Jag brukar anse mig ha bra självinsikt, en bra distans till mig själv. Men hur förklarar man att man som 100 kg ensam latmask sitter på sitt rum ännu en natt och bara önskar sig bort? Med en tro att faktiskt kunna ta sig iväg också. Borde jag inte jogga eller något?

Jag lider av en underliggande genomgående tristess, en mättnad på vissa fronter och frustration i andra. Gräset är alltid grönare på andra sidan och ensamhet förlorade sin charm när Jenna Jameson gick ner för mycket i vikt.

onsdag 11 maj 2011

Okej

Förlåt för brutal inaktivitet. Men jag känner att det är okej att mitt aktiva bloggande går i perioder, det är en långsiktig process och tänker därför inte klämma ut mediokra saker.

Mitt liv är just för tillfället i en slags förstadium, till vad är frågan. När jag vet återkommer jag.

måndag 2 maj 2011

Tim Buckley är död

”Jag vill ha en flyktig vacker trasig romans som kanske är över efter en helg men som alltid går att hoppa in i igen när allt känns piss, jag vill ha ett minne för livet.” 

Varför kunde det inte duga? Frågan ekade i huvudet och slog fram och tillbaka. Här går man runt en halv livstid och tror att man är speciell, att man har det där lilla extra. Men om ingen annan tycks förstå det, vad fan är det till för nytta att vara guds gåva till mänskligheten då? Rå frustration infann sig. 

Det var nästan så att tårar letade sig fram och klockan var snart två på natten. Ännu en ensam natt i en alibispäckad dekadens. Ännu en evighet av tankar som aldrig kommer göra någon skillnad. 

Frågan kom om man skulle fortsätta hålla kontakten med varandra trots allt. ”Jag vet inte. Ärligt. Jag har genom all skit och misär ändå attraherats av den röda tråden av vilja som alltid genomsyrat allting, alla drömmar vi delat, all passion vi hoppats få dela. Utan den är det ingenting värt”.

Natten var skoningslös i sin tystnad, till och med musiken var tyst nu. Tim Buckley höll käften.  Tim Buckley var död.

lördag 30 april 2011

Peace & Love 2008



Jag kommer ihåg det som igår, det var 3 år sen. Långt innan bandet. År och dagar innan vänskapen blommade ut på riktigt. Efter jag sett Iggy, men före Linus. För jag såg honom först = bäst. 

Trots vår relativt ytliga vänskap, trots att vi var unga och naiva helt ocharmiga och smått efterblivna så drog vi till Peace & Love 2008.
Det var jag, det var Limpan och så var det Markus vår följeslagare som inte följeslog så jävla bra…
Vi var unga, vi var vilda, vi var vilsna.

Det började med att jag och Linus kom dit en dag för tidigt, med lite alkohol och inga vänner alls. Vi spenderade i princip hela första dagen hängandes efter en tjej jag kände ytligt via internet. En tjej jag varken raggat på eller egentligen snackat med alls. Det var så jävla torrt umgänge att skinnet flagnade. I princip. Och ensamt.

Vi försökte hitta vänner på campingen men ärligt talat vågade ingen av oss interagera, vår enda räddning var att vi kunde småhänga med Jossan och Elise från min klass. Vilket i sin tur gav oss båda brutalt solsting. För vi satt i stolen i solen. Hehe.

Jag gick runt i hajkeps, fick pris av Borås Tidning (!) för bästa klädsel och fick solsting andra dagen. Utöver detta lyckades jag med.. ja.. ingenting. Linus lyckades med om möjligt ännu mindre. Och Markus den jävla skithögen var som en riktig gam och sökte efter svaga djur han kunde äta vilket innebar att han lämnade oss.... precis hela tiden. I slutändan blev vi så arga att vi faktiskt sparkade sönder och pissade på hans tält. Han märkte aldrig det absurt nog. Eftersom han hade fullt upp med att ”missa bussen hem” så han var ”tvungen” att sova över hos en tjej. 

Jag och Linus var bara nära att slåss en enda gång under festivalen. Vi spelade fotboll och jag bestämde mig för att gå in fullt och sparkade honom på smalbenet. Då svor han.
Jag träffade även Batman detta år också, och även detta år infattade träffen mestadels sång från hennes sida och frustration från min. Worst date ever, ja nästan.

Bilden är från resan till festivalen. Den förklarar varför Linus inte fick ligga.

torsdag 28 april 2011

Best of - Nostalgi del 2


En gång i tiden var jag en feministisk hjälte som satt på en sexchatt och fick en tjej att hänga upp en Hulken-handduk på sin vägg och även att analysera superhjältar. Tyvärr blev hon tillsagd att inte spela med på mina spratt. Men jag försökte tappert.

lördag 23 april 2011

The Song Remains The Same

Det är intressant hur tiden fortlöper konstant, man kan inte se eller ta på den, men allt förflyktigas runt och med oss. Ingenting förblir detsamma, med visst undantag för musik som åldras med total värdighet allt som oftast. (Sen är det viss skillnad på Beatles fantastiska åldrande kontra hela världens 80-tals-sound).

Jag är paradoxal i relation till förändring. Min största skräck är att bli kvar här, att inte komma längre fram i livet och se mer, låta fler se mer av mig. Men jag är också otroligt rädd för motsatsen, att saker och ting inte kan förbli som dom är.
Just nu har jag en jävligt bra relation med min Zigenarvän jag bor med, vi kommer bra överens, jobbar på samma jobb, hittar på saker och kan ändå ge varandra space och undanflykter för att slippa diska.

Men det är här och nu, allting går i cyklar och sen tar dom slut eller byts ut, så vem vet hur det är om ett halvår? Om vi skulle flytta isär skulle vi knappast träffas speciellt ofta. Från den totala kollen på varandra, inblicken i varandras liv, en extremt bred internhumor och en automatisk rå kemi så skulle man helt plötsligt börja gå vidare på olika vägar, utan varandra och utan kravet på en öppen närhet.

Jag kan sakna att bo hemma ibland, känslan att inte behöva göra allt själv, hur pengar spelade en mindre roll och man var mer fri som människa i sin ironiskt nog väldigt ofria tillvaro. Man både slapp en massa saker men fick å andra sidan en del regleringar jag slipper nu.
Jag kan sakna att bygga upp alla dessa drömmar och veta att tiden är på min sida, nu måste jag faktiskt få ut något av dom. Jag kan inte prata om Berlin i tio år till, jag kan inte bygga upp fina filmiska scener med filmkyssar och vin i ett fönsterbräde där det aldrig blåser för mycket.

Jag kommer att hamna i drömmens antiklimax om jag inte kommer iväg, där man sitter ensam kvar och är ännu mer missnöjd med verkligheten just för att man faktiskt försökte bygga en båt som skulle ta en därifrån. När man verkligen förbannar verkligheten för att den inte överträffar dikten.

Att saker förändras är naturligt men nog fan känns det olustigt att se hur medioker "Den sista actionhjälten" blivit med åren, att inte längre hitta ett skäl att existera i och med Simpsons (fortfarande bäst dock) och att se hur folk åldras och hur åldrande i slutändan nästan alltid är negativt.
Jag älskar nostalgi, men NHL Powerweek kommer aldrig tillbaka. Inte Sonic the hedgehog's magi heller. Doktor Kosmos moped körde av vägen, Nordman tappade kompassen och snart dör Bob Dylan.

Kvar sitter jag och muttrar över att saker och ting inte blev som dom skulle. Men musiken den har man iaf kvar. Så blir jag döv ;PpPppPpP

"3 guys, 1 tub"