lördag 11 juni 2011

Film-liv

Jag önskar mitt liv var mer som en film.

Det ska vara ett bra soundtrack, ganska mixat. Jag går på uteställen till "Koka Kola-Veins" och "Free - All right now", brukar kärlek till "Venus in furs", har livsångest till "Once i was" och går ner på knä mitt i natten ute i ett iskallt spöregn skrikandes ut all min frustration till crescendot i "Child in Time" (Made in japan-versionen).

Går hem från mitt (framtida) tragiska fabriksjobb med Joy Division och Broder Daniel som muntert sällskap och blir sen full på fredagkvällen med billigt lådvin tillsammans med en vän medan man pratar om hur allt egentligen borde vara. Om hur livet bara är en transportsträcka från ett mörker till ett annat.

Snabbspolar förbi alla timmar vid datorn, klipper helt bort toalettbesöken. Inga vänteperioder. Romantiserar stenhårt dessa betraktande ögonblick på bussen när man köpt samma saker som man gör varje dag. Vem är den där människan längst bak egentligen? Snabbt klipp in i livet hos en random person som ser olycklig ut och där ser man en människa med krossade drömmar, alternativt någon som kidnappar folk konstant.

Klipp till vad som först framstår som en sexscen men vid en närmare titt tycks vara en ensam man framför sin dator, vad är det för skit han kollar på? Vad gör dom där tjejerna med den där muggen egentligen? Vad i hela fridens liljor?!

Snabbt klipp igen till två unga män på en balkong med tröjorna som hårband, med svettiga äckliga kroppar och öl i händerna. Bittra miner och långa konversationer om allt mellan tider som flytt till favoritpizza. Två unga män som har svårt att ta tag i saker.
"Ska vi ta livet av oss?".
- Ja, kan vi vänta tills imorgon?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar