onsdag 20 februari 2013

Satori

Ibland blir man indoktrinerad av sina föräldrar, liksom föds till att tycka om Deep Purple för att det bara är så, för att dom bara finns där. För att ”Strange Kind Of Woman” i liveversionen är så svängig att det inte går att motstå hur mycket du än försöker.
 Ibland har man hetsiga vänner som tjatar, du kan inte värja dig när ”Guns N’ Roses” kommer som mp3-fil på msn. När du hör introt till Sweet Child O Mine när du är ute och går och låter det definiera en hel sommar. När man äter glass på nätterna och promenerar och har hela livet framför sig med en nyfunnen vän. Och du kan nynna varje ton i varje solo som om du skrivit låten själv. Ibland läser man listor, ivrig att hitta bra saker innan sin kompanjon och lyssnar in sig i moderna klassiker för att vara ”först” för att ha ett litet försprång och för att få en paus för andning i jakten på alla dessa kulturella klenoder.

Och så ibland sitter man mitt i natten på en torrentsida döpt efter våfflor, man är onykter och vill höra något nytt. Är pretentiös och känner sig viktigare än Nelson Mandela och sorterar in sig i psykedelisk musik. Man hittar något som låter lite fränt. Och inser att den lilla chansen som fanns att man faktiskt var rätt ute, för en gångs skull verkligen stämde. Att man gjort ett kap. Och hela världen borde få veta det här.

Jag laddade hem denna skiva, och det slog mig direkt. Det är tyst, sen är det tyst. Sen kommer ett skrik. Det är inte ett avgrundsskrik, det är inte manligt. Det är som ett skämt egentligen. Det är en pastisch på Japan. Men du fastnar. Musiken är för omvälvande.
Det är en golgatavandring i en svart Stockholmsnatt där du är för full för att gå rakt. Det är lampor som tänds och släcks. Det är en total ofokusering på omvärlden. Och musiken maler på medan du inte kan fokusera din blick över huvudtaget.
Det är vilseledande och dirigerande på samma gång och när jag är inne i tredje spåret (alla heter Satori) så har jag hamnat någon annanstans. Det är pyramider nu. Det är slavar som marscherar utanför Faraons palats. Det är en gångtakt mer solid än pyramiderna själva. Och det är fantastisk musik.

Flower Travellin' Band – Satori (Digitally Remastered)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar