Det börjar redan när du går in genom den vackert snidade bastanta men ändå artigt ödmjuka bruna trädbepansrade dörren och kliver över dom halvdruckna pantflaskorna och påsen där dom egentligen borde vara, flyttar benet till vänster för att inte gå in i kartongerna som numera saknar syfte och istället skymmer halva vägen till höger och sen kämpar dig in i hallen där det ligger fler skor än utanför ett fotbollslags dusch.
Det fortsätter med att dekadens råder här, kan man säga. Om inte Bella fått bort alla pizzakartonger och tallrikar och godispapper och läskflaskor som tampas om uppmärksamhet mot glassplitter och matrester och cigarettaskar och naiva förhoppningar.
I rummet till vänster bor en flanör, en burdus ung man med skev skäggväxt och storslagna ord som för protokoll över sitt liv och låtsas naivt fånga ögonblick som svepskäl för att slippa göra något. Som ser sig själv på en piedestal och sina kreativa verk i skyltfönster i en alternativ värld i ett alternativt liv.
I vardagsrummet ligger norra Europas egentligt största slacker, en skäggprydd rökande mökande och stundtals rätt sökande ung man som inte gillar att vara ensam, som kan kolla på samma filmer varje dag i en vecka och som konstant försöker försätta sina vänner i tillstånd av missförstånd och förvirring.
I köket hittar du ingenting, det är köket som hittar dig. Du blir direkt inpräntad i hur diskberget står stadigt och ser ut över världen och när sina planer som maskrosor i backarna. Hur små torra makaroner i hörnorna kommer fram och hälsar glatt och berättar om sina resor och vad dom sett. En säck full med lök som aldrig kommer få se ljuset igen.
I badrummet finns det bara ensamhet och klorin, ett par högtalare för att dämpa den slående stämningen av att det har dött så mycket kärlek i detta rum. Lite produkter som ska förringa hur mycket skit dessa människor har gått igenom. En spegel som ska skildra sanningen en gång för alla. Det är tomt och det är ödsligt och det är tyst.
Sen går man längst in i lägenheten till den unga damens territorium, om man orkar kämpa sig förbi all denna misär och alla dessa krossade drömmar som dessa unga män och köket och badrummet står för vill säga. Då kommer man till Bella, och hon är psykiskt sjuk fan.

0 kommentarer:
Skicka en kommentar