torsdag 20 juni 2013

Rocky IV - Träningen - Irl-tolkningen - Staketet

I januari 2013 bestämde jag mig för att slöheten likt magen hade nått botten. Det var dags att väcka den björn som sover och träna, vilket jag gjorde. Med bra (!) resultat dom cirka 5 gångerna jag gjorde det.
Sen var jag sjuk, sen.. skulle jag repa... skulle ut och öla... skulle på bio... det var jobb... jag var krasslig... jag hade helt enkelt inte tid.

Månader gick, det som var på väg att bli en episk historia om mänskligheten och dess revansch, om mänskligt driv och en riktig Rocky-Historia blev istället till ett skämt, "Hampus? Träna? hehehehe" så lät det i hela världen. Folk skrattade var jag än gick, pizzeriorna blomstrade som second-hand-butiker på söder.

Så kom det en dag, ur min dvala vaknade jag och reste mig stolt upp. IDAG ÄR DAGEN.
Jag ringde Max, "hej träna med mig". Han skulle träna med en annan, men han förstod att jag inte var en jävla skojare så han erbjöd sig hämta upp mig på vägen (fast det inte låg på vägen). Nu kan ingenting stoppa mig tänkte jag precis som alla andra. Det var några rullstolsburna utanför som jublade när jag sprang iväg. Skulle värma upp med att springa 400 meter till hans bil.

Vad kan gå fel på 400 meter?

Jag tog på mig joggingskor, aldrig använda förut. Satte på min mp3 med peppande musik. Tog en vattenflaska, tog en sipp för att känna smaken av något jag ytterst sällan tar del av. Motiverande.
Jag var Rocky nu, jag skulle besegra övermakten, jag skulle med min rena vilja ta över hela jävla världen. Det var ett ögonblick nära till tårar, så starkt, så poetiskt, så awesome. 

Så jag springer, efter 80 meter springer jag förbi en kille som är typ 8 år. Jag börjar tänka att "undrar om jag ser tjock ut när jag springer? typ pinsam?" och kollar ner för att ser hur det ser ut. Jag tappar fokus i en sekund och trampar snett, det är grus under mig. Jag tänker på mina lyckliga stunder i livet och studsar snett på en fot fram, försöka rädda situationen desperat. Jag är kaptenen på Titanic.
... Och som ni vet är det svårt att vända världens största båt när den är på väg mot ett isberg.


Jag har fortfarande ont i foten ibland. och skrapade upp hela knät. armbågen. benet. Jag voltade och ramlade in i ett staket. och så ringde jag max och skrattade och tjöt på samma gång.

"hej... blir ingen träning idag... jag ramlade in i ett staket och stukade foten.. hare så kul".


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar