Jag ser eftertexterna komma, filmen är över, du har somnatJag hatar att det redan är sommarJag har inte lidit nog.Jag kommer sakna dig till döds ska du veta, det är ett sår som jag petarOch där blodet sipprar bort i vilsenhetStår du och ler i mitt minneOch när åsens vatten har sinat, har jag gått på ännu en minaDrömmer om en sol som ska skinaOch visa mig vägen härifrånPå Prags gator, skilda från världen, fick en chans, jag var inte värd denOch alla läxor som gång på gång lär enAtt vi är mitt i vårt livOch den dan vi är utan varandra, och vi står hand i hand med dom andraDet är mörkt det är tid vi ska vandraKom ihåg den där bronNär champagnen har torkat i håret, och hans hand vandrar upp över låretTiden går och man blir ett med såretMen jag är här och nuJag vet att jag kommer vara förtvivlad, vakna upp utan dig vid min sidaSakna orden för att kunna beskrivaMen jag vet inte hurSå ska livet sen låta oss leva, växa upp distanserat och skevaSkina upp för att ”nu är det fredag”Det här blev våra livSå många gånger jag suttit skyddad av natten, förberett mig för saknaden menAldrig känt mig så vilsen som stundenNär jag kände doften av slutOch I Kuba en lugn dag på stranden, står ett par tätt intill, håller handenNågot saknas, i bilden, i drömmenHär saknas bilden av dig.Jag ser dig le från en scenkant på söder, älskar du mig mer? När mitt hjärta det glöderNär passion, varje ton liksom blöderNär jag är något merNär sanden sinar i timglaset vårat, är beslutet som kvarstår nog svårastÄr vi hand i hand när det våras?När proppen har åkt utAtt varje gång kan vara den sista, i din famn, jag känner en gnistaJag skulle säga adjö från en kistaOch så blir det såhärLivet blir aldrig precis vad man menar, finns inga träd som är utan grenarMan vill i mål, men ångrar om man genarOch snart är vi ingenting allsSer oss stå med ett lås på en bro, jag insistera, jag såg att du logJag låste fast oss, för jag ville troAtt kärlek är allt, att kärlek är allt, att kärlek kan bli något mer.
lördag 13 april 2013
123456789
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Oj.
SvaraRaderaEn text har inte berört mig så starkt som denna på väldigt länge. Fantastisk!
SvaraRadera