Idag tog sagan slut, efter 5 år. Med min 5 år äldre kvinna.
För fem år sen la en tjej till mig på facebook, jag var
hemma hos mitt ex och kände mig förvirrad. En tjej som uppenbarligen håller på
samma lag som mig la till mig och gav mig ytliga komplimanger. Ytliga
komplimanger, dom enda komplimangerna jag inte förtjänar liksom. Och hon
verkade lägga till sjukt många människor hon inte kände. (Och sen klaga på
falska vänner) Och så var hon.. speciell.
Hon ber om min msn, jag är skeptisk men okej då. Man kan
ändå ta bort om det behövs. Och det första hon gör är att be om en bild på mig,
jag länkar en bild från facebook och säger att hon ska skicka en med.
Då skickar hon en RAR-fil med 40+ nakenbilder och diverse
som heter just…. Naken.rar . Och alla
bilder är typ 10 pixlar stora och antagligen printade ur en printad cambild från
Ugandas tredje dator 1993. Men okej.
Jag åker till skolan, hon fick mitt nummer för att hon var
så rolig. Hon mms:ar nakenbilder spontant. Jag ber henne sluta höra av sig. Hon
är skrämmande.
Hon har den där vanan att fråga om man gillar henne. Och
säga att man ska dejta. Sen vill hon bara ligga. Sen är hon asexuell. Och hon
hatar män. Och ska sluta träffa män. Sen gör hon det ändå.
Vissa personer har problem hur dom framställer sig. Hon är
mitt skolexempel. Hon lägger upp statusar seriöst minst en gång i veckan om hur
hon lägger ner killar. Hur hon ska vara singel och göra ditten och datten. Hur
dottern är det enda viktiga. Sen går hon och blir tillsammans med en snubbe med
ett hakkors tatuerat i pannan, och blir
förvånad när han blir hotfull och beter sig illa.
Jag försvarar aldrig hot eller våld, men ibland måste man
faktiskt ifrågasätta offer också, liksom ringde det inga klockor när en person
får ha falsk identitet och har ett hakkors tatuerat i pannan, när han är
efterlyst liksom?
Sen blir hon tillsammans med en 7 år yngre kille som ”playar”
henne.
Efter det här så blev vi lite osams. Jag tröttnade på alla
efterblivna saker hon skrev och började ifrågasätta, hon gick Nordkorea på mitt
arsle och tog bort mig för att jag skrev ”seriöst, du ska lägga ner killar
varje vecka, man tar dig inte på allvar.” Och efter ett halvår hade jag glömt
henne. Tills hon la till mig igen. Och startade en chatt med mig.
”Hej, jag har tänkt. Jag vill vara seriös. Vill du dejta
mig?”
Notera, att jag ALLTID varit tydlig med att hon inte är min
typ.
Jag sa nej, hon sa att hon hade skojat. Att vi var för olika
och att jag inte var hennes typ. Att hon var helt ointresserad.
Då körde jag en fint.
”Men.. jag vill faktiskt dejta dig. Ville spela svår.”
-
- Bio onsdag? Jag bjuder
Det finns inget mellanläge liksom. Inte en sekund med att
ifrågasätta, inte en sekund med att inte verka framfusig, du behöver inte ge
henne ett finger innan hon har slängt sig över dig.
Det jobbiga är att jag inte kan hålla käften. När hon som
gravt överviktig börjar träna är det bra. När hon lägger upp bilder och
statusar minst 8 gånger om dagen så är det.. ja hennes liv iaf. Men när hon
säger att hon ska bli bodybuilder inom ett år måste man ifrågasätta. Man måste få säga ifrån.
En tjej säger ”Lycka till ! Men säg tre år va? Det går inte
så fort att bränna och bygga som du tror”.
Det är snällt menat, men hon får ett ”du är så jävla negativ,
du är inte en sann vän” tillbaka.
Så, här fångar jag
mänsklighetens problem. Folk tar inte kritik. Iaf inte om man är helt jävla
efterbliven.
Och idag tog hon bort mig efter att jag kommenterat att hon
uppenbarligen vill ha falska vänner om ingen får säga emot henne. Svaret lät
inte vänta på sig.
”hejdå hampus”

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar