onsdag 6 mars 2013

Sagan om Lisa. (Verklig Historia)


Idag tog sagan slut, efter 5 år. Med min 5 år äldre kvinna. 

För fem år sen la en tjej till mig på facebook, jag var hemma hos mitt ex och kände mig förvirrad. En tjej som uppenbarligen håller på samma lag som mig la till mig och gav mig ytliga komplimanger. Ytliga komplimanger, dom enda komplimangerna jag inte förtjänar liksom. Och hon verkade lägga till sjukt många människor hon inte kände. (Och sen klaga på falska vänner) Och så var hon.. speciell.

Hon ber om min msn, jag är skeptisk men okej då. Man kan ändå ta bort om det behövs. Och det första hon gör är att be om en bild på mig, jag länkar en bild från facebook och säger att hon ska skicka en med.
Då skickar hon en RAR-fil med 40+ nakenbilder och diverse som heter just…. Naken.rar .  Och alla bilder är typ 10 pixlar stora och antagligen printade ur en printad cambild från Ugandas tredje dator 1993. Men okej.
Jag åker till skolan, hon fick mitt nummer för att hon var så rolig. Hon mms:ar nakenbilder spontant. Jag ber henne sluta höra av sig. Hon är skrämmande.
Hon har den där vanan att fråga om man gillar henne. Och säga att man ska dejta. Sen vill hon bara ligga. Sen är hon asexuell. Och hon hatar män. Och ska sluta träffa män. Sen gör hon det ändå.

Vissa personer har problem hur dom framställer sig. Hon är mitt skolexempel. Hon lägger upp statusar seriöst minst en gång i veckan om hur hon lägger ner killar. Hur hon ska vara singel och göra ditten och datten. Hur dottern är det enda viktiga. Sen går hon och blir tillsammans med en snubbe med ett hakkors  tatuerat i pannan, och blir förvånad när han blir hotfull och beter sig illa.
Jag försvarar aldrig hot eller våld, men ibland måste man faktiskt ifrågasätta offer också, liksom ringde det inga klockor när en person får ha falsk identitet och har ett hakkors tatuerat i pannan, när han är efterlyst liksom?
Sen blir hon tillsammans med en 7 år yngre kille som ”playar” henne.

Efter det här så blev vi lite osams. Jag tröttnade på alla efterblivna saker hon skrev och började ifrågasätta, hon gick Nordkorea på mitt arsle och tog bort mig för att jag skrev ”seriöst, du ska lägga ner killar varje vecka, man tar dig inte på allvar.” Och efter ett halvår hade jag glömt henne. Tills hon la till mig igen. Och startade en chatt med mig.
”Hej, jag har tänkt. Jag vill vara seriös. Vill du dejta mig?”
Notera, att jag ALLTID varit tydlig med att hon inte är min typ.
Jag sa nej, hon sa att hon hade skojat. Att vi var för olika och att jag inte var hennes typ. Att hon var helt ointresserad.
Då körde jag en fint.
”Men.. jag vill faktiskt dejta dig. Ville spela svår.”
-          - Bio onsdag? Jag bjuder
Det finns inget mellanläge liksom. Inte en sekund med att ifrågasätta, inte en sekund med att inte verka framfusig, du behöver inte ge henne ett finger innan hon har slängt sig över dig.

Det jobbiga är att jag inte kan hålla käften. När hon som gravt överviktig börjar träna är det bra. När hon lägger upp bilder och statusar minst 8 gånger om dagen så är det.. ja hennes liv iaf. Men när hon säger att hon ska bli bodybuilder inom ett år måste man ifrågasätta.  Man måste få säga ifrån.
En tjej säger ”Lycka till ! Men säg tre år va? Det går inte så fort att bränna och bygga som du tror”.
Det är snällt menat, men hon får ett ”du är så jävla negativ, du är inte en sann vän” tillbaka.

Så,  här fångar jag mänsklighetens problem. Folk tar inte kritik. Iaf inte om man är helt jävla efterbliven.
Och idag tog hon bort mig efter att jag kommenterat att hon uppenbarligen vill ha falska vänner om ingen får säga emot henne. Svaret lät inte vänta på sig.

”hejdå hampus”


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar