torsdag 29 mars 2012

Mein kampf i dagliglivet

Jag tror att man börjar odla dåliga skamliga vanor av att sitta still för länge, jag ser i spegeln hur personen jag en gång beundrade nu fascineras av "oj så många Billys-pizzor det finns!" och att ha sovmorgon.
Hur personen som en gång stod på scen och ledde en revolution (typ) nu inte ens orkar blogga eller ta ut pantflaskorna från det deprimerade ensamma repade golvet.

Jag har gått så långt att jag börjat spexa för tanterna på Willys, ja det är sant.
En alkistant brukar komma och låna toalettnyckeln väldigt ofta, hon är tandlös, luktar sprit och är allmänt charmig, ler alltid. Så kommer hon som vanligt och vill ha toalettnyckeln, tror ni jag ger henne den och ler tillbaka?
NEJ! Jag kastar upp den 2 meter i luften och fångar den bakom huvudet. Hon blir lyrisk och applåderar. Jag ler. Det tar cirka 3 sekunder innan jag inser vem jag har blivit och varför jag måste dö.


Häromdagen var jag kung dock, en äldre dam ville ha toalettnyckeln och det är så mycket folk runt oss så jag får kasta den. Jag kastar lite för hårt, den flyger 1 meter ovanför hennes huvud men hon ger inte upp utan släpper rullatorn, sträcker sig efter den och ramlar in i en sopkorg. Jag skrattade så jag grät.

1 kommentar: