Mitt liv som icke-synskadad

Ocreddiga drömmar

2012-01-26T00:21:00.000+01:00

Jag erkänner att jag ibland finner mina drömmar tillgjorda. Hela Berlin-grejen med vindsvåning och spöregn och filmiska scener är rätt uppdiktad (nähä?) och egentligen mer en slags dröm om en dröm. Om att jag ska sätta värde i "rätt" saker framför att föredra pizza framför datorn på tok för många år i streck.

Jag VILL bo i en metropolisk stad med en själsfrände och vara kreativa, men trofan att jag kommer sitta och lusläsa aftonbladet och flashback, ha mitt fantasyhockeylag och vilja sitta ensam framför datorn på nätterna stundtals. Jag vill dricka på vardagar och diskutera livet, men vill också rimma på meningslösheter och bara fastna i en diskussion om avloppsvatten utan att det är konstigt. Jag vill vara viktig även när jag är totalt oviktig.

Jag kom på mig själv nyss, visst vill jag vara en stor poet och mystisk ikon. Visst vill jag vara en svårtillgänglig Ian Curtis och i nästa stund en slug och klipsk John Lennon. Jag vill absolut ha integritet som Thåström.
Men i slutändan vill jag nog bli en tjockare och antagligen mer straight Ola Salo, faktiskt.

Det är ju den drömmen jag har starkare än dom andra. Det är inte att stå i ett hörn och läsa upp dikter och läsa krönikor om mig själv och hetsrunka. Jag vill ju egentligen stå inför massa människor hur dumma dom än är och vara något i deras ögon. Spexa, motivera människor, uttrycka mig själv och få något för det. Jag är inte så svår som jag vill vara, men jag är paradoxalt nog också svårare.

Det är en sån balansgång mellan att spela flumrock och skapa den mest fantastiska creddiga musiken som man kan dö med glädje av att ha skapat. Kontra att faktiskt hänge mig till den jag vill vara innerst inne.

En humoristisk grubblande popstjärna. Med en hästens säng. Som äter på Pizza hut för ofta. Och ställer upp på typ alla intervjuer och tv-program som någonsin ens övervägt att fråga någon jag någon gång har träffat.

Abo

2012-01-19T03:37:00.000+01:00

Ni kanske inte visste det här, men jag gillar musik på natten!

Något jag inte gillar är religiös idioti och överkokt pasta.

Inte heller när min mamma gör en pinsamt usel "pastasallad".

Gillar inte heller när man gör av med för mycket pengar.

Inte heller när gräset är grönare på andra sidan.

Och definitivt inte hur lat man är.

Tim Buckley är död - Länge lever Tim Buckley!

2012-01-17T02:59:00.002+01:00

Så sitter man på natten som vanligt, jag undrar när man kommer sluta ägna nätterna till grubblande och allmänt genomsökande av världen från sin passiva plats framför datorn. Inte idag må jag säga! Inte idag.

Musik är som jag sagt tusen gånger aldrig bättre än på natten. Det är på natten man har tid och nu sitter jag här med "Tim Buckley" i lurarna, som så många gånger förr. Det är något med hans röst som verkligen förför mig.
Jag vill höja volymen omänskligt högt, jag vill ha honom så högt i mig att det gör ont. För om det gör ont så känner jag det verkligen, om det gör ont är det på riktigt.

Min kärlek till Tim Buckley kom rätt slumpmässigt, jag sökte igenom en tråd på flashback om melankolisk musik i ett försök att göra en lista och läste mer än en person rekommendera en låt som heter "Song to the siren". Fantastisk låt men den kändes rätt seg, men i ett försök att vara elitistisk så la jag ändå in honom där i väntan på lite tid bredvid Nick Drake. Låten fick ett par chanser men tog dom inte helt ut, inte ett misslyckande men det var väldigt mycket Elfsborg över det, toppstrid utan att egentligen vara relevanta för världen.

Men så läste jag en annan flashbacktråd om "bästa låttexter" och såg texten till "Once i was". Reagerade direkt på en rad som "once i was a lover and i searched behind your eyes for you". En rad som verkligen definierade passionen på ett bra sätt. Sen lyssnade jag på låten och föll i princip i trans direkt. Sån sjukt jävla ångest i den låten, och SÅ jävla träffande kring mitt eget synsätt. Hela skräcken att bli bortglömd, att bli bagatelliserad av den man en gång älskat. En sen länge död cp-flexibel trubadur på 60-talet har alltså redan gjort låten mitt hjärta själv ville göra.

Och så sökte man sig vidare, hittade hela skivor med fantastisk musik. Sensuella texter blandat med bara allmän relevans och en av dom bästa och definitivt mest intressanta rösterna i historien.

Tim Buckley är inte gud, jag tänker inte höja honom till Dylans nivå. Men när Dylan i egenskap av gud (han är messias i sin jordform) skapade Tim Buckley så gav han Buckley det han lät Messias vara utan. De är varandras motpoler utan att egentligen vara så olika. Det är Dylans trovärdighet mot Buckleys vidöppna själ.

När Tim Buckley sjunger är det som en människa är fastspänd i en stol med elaka dödsräkor som attackerar, man hör den döende mannen och plågade själen desperat försöka ta sig loss, och lyckas. Och gör räkchips av hela bunten.

Tim Buckley 1 - Muterade räkor 0

Kolla in honom!

Filosofi och idioti #2 - Åldrande och död!

2012-01-17T01:41:00.002+01:00

"I'm not afraid of dying, I'm afraid of growing old

I'm not afraid of burning but I'm scared of getting cold"

Tänk att man kan återkoppla till gamla låttexter man skrivit och slippa sno av andra ibland? Fantastiskt. Pretentiöst. Egocentriskt men inte desto mindre relevant.

Jag är sjukt rädd för åldrande, tid är min största fiende tillsammans med mig själv och synskadade. Tid kan aldrig någonsin ens för ett ögonblick stannas. Du kan aldrig ta en paus från det.
Livet är som en film som du bara får se en gång. Missar du något kan du inte spola tillbaka och se om det och när filmen är slut är det slut. The end liksom.

Jag blir ledsen när jag ser min farmor som varit en så viktig gestalt i hela mitt liv. Min farmor som jag var hos nästan varje helg i mina unga år, vi kollade melodifestivaler och James-Bond-maraton, vi lagade mat och kollade på fåglar. Badade och plockade bär. Höll på med musik. När jag ser henne åldras blir jag bara ledsen, det är som någon slags personlig definition av hur åldrande förvisso kan vara ädelt och vackert och ge allt annat en mening, men också så hemskt och tragiskt att se hur hon sakta men säkert förtvinar. Hur hon glömmer saker, säger vissa saker på tok för många gånger och blir mindre och mindre självständig.

Det är en sådan stark motsägelse. Det är ju begränsningen av tid som gör livet värt något. Det är faktumet att vi bara lever en gång och bara kan göra saker en gång unikt som gör sakerna så värda att faktiskt göra. Men ändå det som gör livet så tragiskt i samma veva. Man är del av något större än en själv men är också medveten om att begränsningen även begränsar ens möjlighet att fullt ut uppskatta det hela. Jag kan inte leva över mig själv och se vad jag lämnar efter mig, se om jag haft betydelse.

Jag är förbannat egocentrisk det ska gudarna veta. (varför säger man så i en kultur som har en gud?) Men jag anser också att det går till viss del hand i hand med min teori om "förverkligande i relation till tid = syftet med vår existens". Den egoistiska varianten av meningen med livet. Jag förutsätter naivt nog att jag kan bli rätt gammal, även om jag samtidigt tror mig dö ung.

Jag vill inte bli gammal om jag är missnöjd på plats, jag lever ett liv som med stor sannolikhet kommer kännas som ett misslyckande i slutändan om jag inte orkar hela vägen. Alltså är jag rädd för att bli gammal, för att när verkligheten kommer ikapp mig så kan jag inte fortsätta drömma mig bort, jag kan inte snacka mig ur det. Jag kommer ligga på min dödsbädd och behöva stå till svars inför mig själv och vad fan ska jag säga?

"Sorry att jag gav upp hela livet för att följa en dröm utan att faktiskt engagera mig tillräckligt i den, men du.. du fick ju äta en jävla massa pizza... eller hur? det var väl gott? eller? .... Hampus? Lyssnar du på mig?"

Filosofi och idioti #1

2012-01-15T21:18:00.000+01:00

Jag tycker människans paradoxala existens är intressant och självklart också då sjukt meningslös. Vi lever relativt korta men ändå sjukt långa liv (vissa) med enorm relevans men dör ändå irrelevanta som få och till ett stort frågetecken där religiösa människor tror att det finns mer, och andra såsom jag stör sig smått på tanken av evigt jävla mörker.

Tanken stör mig lite, alla geniala tankar som jag tänker, alla vackra saker jag ser, alla låtar som nästan bara jag förstår hur fantastiskt mycket större än allt dom ändå är. Det dör med mig. Jag kan inte pränta in hur bra ”Abandoned Love” är i någon annan på ett okrystat sätt och det skrämmer mig. Jag kan inte analysera sönder världen och se en hel del som ”löst” eftersom det i slutändan ändå är upp till alla att göra samma sak och störa sig på samma saker, om dom inte väljer att leva det vill säga.

Blir man lycklig av okunskap? Jag tror det till viss del, jag tror att lycka som temporärt tillstånd är enklare att befinna sig i när man inte är lika medveten om det stora hela i samma grad. Jag tror inte man kan vara genuint lycklig om man är en grubblande människa, det är knappt tillåtet. Det funkar inte i kombination med ett filosofiskt perspektiv. Meningen med livet kan banaliseras till att man ska vara lycklig, men likväl går tiden fortare när man har roligt och ett liv av glädje inte bara förringar glädjen utan också passerar obemärkt.

Man måste hänge sig åt en uns misär för att kunna bli lycklig tror jag. Om man aldrig grubblar över sin existens och kollar sin meningslöshet i ögonen så kan man aldrig se en solnedgång och faktiskt känna sig viktig i sitt betraktande av världens skönhet.

Livet är komplicerat, och unikt. Bara tanken på hur komplicerade vi är, hur drivna vi varit i vår utveckling och hur vårt sökande efter bekvämlighet och nöje har lett oss till en avgrund i princip är svindlande.
Jag tror på lycka om än temporär, jag tror på att livet har ett syfte. Men jag tror att det handlar om något så simplifierat som… att leva! Oavsett om du väljer att ägna ditt liv åt att svälja eller dansa, till att kolla på idrott eller utöva den så är du del av ett maskineri som är viktigare än oss alla.

Och somliga är precis lagom tjocka, rätt intelligenta och vill vara större delar av maskineriet än många andra. Önska mig lycka till!

Hittade min presentation från min första blogg 2006

2012-01-12T15:48:00.000+01:00

"Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva , men jag ska inte lägga in låttexter och dikter , det är emo-style och sånt undviker vi på redaktionen.

Hampus är en fet liten pojke som älskar godis och att sitta och slöa vid datorn.
Han hänger mycket på olika forum och spelade även WoW förut , som tur är så försöker Hampus bättra sig och få ett liv så han spelar inte wow längre.

Hampus är Politiskt korrekt i dom flesta subjekt , även om han vräker i sig kött vid första bästa tillfälle och älskar att skrika "Sieg heil" i skolan för att väcka uppmärksamhet.

Hampus är även ledare för "Hampusistiska partiet" som är Hampus parti med endast en ytterligare medlem för tillfället , Ryman , han är bög och tvångsmedlem. (egentligen har han flickvän , men hampus kallar henne för lennart och vi vet ju alla att endast killar kallas för lennart).

Hampus har bott i märsta hela sitt liv , det är enformigt.
När Hampus var liten så hade han ett sega , på det spelade han Elitserien 95 , maken till spel har aldrig gjorts och Hampus väntar förgäves på en uppföljare av klass.

I dagsläget så går Hampus en mediautbildning på sollentuna fria gymnasium , det är roligt tycker Hampus och hans mål är att bli känd och få ligga med snygga tjejer och dessutom ha en fet plånbok så han kan äta på Pizza hut ofta.

Hampus är inbiten Djurgårdare och Birmingham-fan , Djurgården smäller högst och Andrej Komac är min husgud.

Ur högtalarna kommer blandad musik , mest rock al'a GnR , Mötley , Edguy och Sabaton , men även lite Rumänsk schlagerpop finns.

Nu ska jag spela lite FM hade jag tänkt , cya soon moose."

Rätt lite som är skillnad faktiskt. Lite förändrad musiksmak och mindre sportintresserad ungefär. Sport var ju typ allt för mig då. + att jag inte spelar spel alls länge nästan.

Religionsfrihet och Niqab liksom!

2012-01-12T14:28:00.000+01:00

Jag läser en väldigt intressant artikel om Niqab-debatten som uppstod när en kvinna anmälde en skola för att hon inte fick ha just niqab på sig, en niqab som då döljer allt utom ögonen.
http://bang.se/artiklar/2011/dragkampen-om-vardesystemet-2011-11-28

Jag tycker det är väldigt intressant som ämne och en intressant diskussion när man ska väga religionsfrihet och se hur långt det egentligen går.

Min ståndpunkt blir rätt diffus, å ena sidan avskyr jag all religion och anser att, religion är mänskligt accepterad okunskap. Men jag tycker religionsfrihet är brutalt viktigt, varför ska man försöka bestämma över vad folk tycker och tror? Det finns ett bra citat om att religion är som en kuk, du får ha en, du får vara stolt över den, men ge fan i att gå runt och visa upp den för folk som inte vill se den.

Jag tycker inte heltäckande klädesplagg är okej i sammanhang där din identitet krävs och jag tänker vara riktigt brutal och säga att religion ÄR påhittad smörja, alltså är det bara en marginell skillnad enbart baserad på historiska skäl som skiljer en niqab från en ninjadräkt. Jag köper om folk vill ha religiösa plagg, men jag skulle känna mig olustig med en läkare som har heltäckande plagg oavsett typ. Jag skulle inte vilja sitta och göra skolarbeten med en person jag inte ens kan se ordentligt.

Till råga på allt anser jag att i ett sekulariserat Sverige år 2012 hör det inte hemma med kvinnoförnedring under religiös fana, (inte någonstans f.ö) man tar seden dit man kommer och eftersom vi lever i en mångkultur går det att kombinera att vara Svensk med att vara muslim och be 5 gånger om dagen, det funkar att gå "all-in" på ramadan och ändå leva sitt liv som vanligt. Och du kan vara troende och ändå skaka hand med kvinnor (en annan diskussion dock) eller klä dig sedvanligt i offentliga sammanhang.

Jag tycker vår religionsfrihet bör baserar lite förenklat på "kuk-principen". Du tror på vad du vill och ingen ska påverka dig, men du får leva efter värderingar som finns här, för dom gäller över religionens tusen (eller mer) år föråldrade kvinnoförnedrande och frikyrkliga värderingar som du bara får behålla för att vi inte vet vad som händer efter döden och vill slippa att 6 miljarder människor tror på evigt mörker och börjar bete sig som rövhål.

Till framtida arbetsgivare - Fast jag spårar ut som vanligt

2012-01-12T03:56:00.000+01:00

Fick just en seriös fråga om varför jag bloggar så aggressivt och dylikt, varför jag är så hatisk och om jag inte tänker på framtida arbetsgivare. Om jag inte kommer böja mig och istället stå ensam kvar?

Så jag kör det enda rätta, ett blogginlägg.

Jag vill inleda med att den arbetsgivaren som skulle se min blogg som ett skäl till att inte anställa mig kan dra åt helvete. Ty om ni är så värdelösa på ironi eller så kinkiga så är det ni som är problemet med världen idag.

Det handlar om yttrandefrihet, jag sparkar bara uppåt eller omotiverat och en omotiverad spark är ingen seriös spark därav dess frekventa användning. Det handlar om att internet inte ska tvinga folk att sluta vara människor för att passa in i en beige jävla ram. Jag bloggar som jag vill och ingen jävel ska säga åt mig hur jag ska leva mitt liv. Om jag vill hata så hatar jag, vill jag gråtrunka till Bob Dylan och skriva om det så gör jag det. Jag skriver inte en blogg som ett CV för att få jobb i framtiden.

Det handlar om att jag är trött på ett samhälle där en person som säger neger ÄR RASISTEN istället för dom där smusslande människorna som hellre dör än bor granne med en invandrarfamilj. Jag älskar termen bluesneger och ingen som känner mig på riktigt skulle någonsin kunna påstå att jag är rasist. Jag hatar alla lika mycket. Och jag är inte homofob för att jag använder ordet bög. Precis som att jag trots att jag ej vill erkänna det knappast hatar synskadade eller husdjursägare. Jag har liksom varit tillsammans med en som innehar båda attributen utan att klättra på väggarna.

Jag älskar Flashback och yttrandefrihet. För hela grejen folk missar är att vi lever i nuet. Och vi dömer saker utifrån våra paletter vi har här och nu. För åttio år sen var det rimligt att judar inte var likvärdiga oss, och en kommunist var inte en naiv människa utan en JÄVLA BROTTSLING i västvärlden fram till kalla kriget tog slut i princip. Våra normer ändras hela tiden, var toleranta även mot dom som inte är toleranta ty det är vägen till framgång.

Och jag älskar Sverige för vår förmåga att blanda mångkultur med vår kultur. Man får aldrig glömma att vi HAR en egen kultur och en värdegrund som KNULLAR världen. Det är vi som är (eller var..) toleranta och öppna. Det är vi som har yttrandefrihet och fri sexualitet. Som låter folk tycka vad dom vill och som kan ta ansvar som den Bror-Duktig-Nation vi är. Vi är på väg att förlora det och det gör ont i mig.

Fick skäll av en kund också minsann

2012-01-12T03:18:00.000+01:00

Det kom en kvinna och handlade kattmat och lite smågrejer, hon köpte tio (10!) likadana kattmatsburkar och jag ville vara lite finurlig så jag slog på stort med en fantastiskt rolig kommentar.

Jag - Du tror inte katten kommer bli sjukt våldsam och slåss när han ser sin kostcirkel som är så enformig?
Hon - ....
Jag - *ler*
Hon - DU TROR ATT JAG INTE KAN TA HAND OM MIN KATT MEN DET KAN JAG DU HAR INGEN JÄVLA ANING HAN GILLAR BARA 2 SORTER OCH JAG HAR DEN ANDRA HEMMA REDAN FATTAR DU INTE DET? JAG HAR JOBBAT PÅ ETT KATTDAGIS SÅ JAG FÖRSTÅR KATTER BÄTTRE ÄN DOM FLESTA OCH SKULLE ALDRIG GÖRA NÅGOT SOM INTE MIN LILLA KISSE UPPSKATTAR TILL DET YTTERSTA.
Jag - Men.. jag skojade, katter har inte samma behov av variation som människor
Hon - KATTER VILL OCKSÅ HA VARIATION OCH JAG HAR TAGIT HÄNSYN TILL DET OCKSÅ EFTERSOM JAG HAR TVÅ SORTER SOM JAG VALT MED OMSORG EFTERSOM DET ÄR HANS FAVORITER.
Jag - *ger henne kvittot och önskar henne en bra dag men kollar åt andra hållet*

Försenat efterblivet nyårslöfte som inte är ett utan flera och dessutom inte ens relaterat till nyår

2012-01-12T03:08:00.000+01:00

Jag borde sätta mer press på mig själv eftersom jag är en lat jävla skithög. Jag vill kunna läsa det här om ett år och sucka högre än alla suckande melankoliska män i västvärlden. Jag vill se tillbaka på det här som ett naivt inlägg i tron att jag fortfarande hade hopp. För det tror jag fortfarande! Jag ser helheten trots sprucken fasad, jag ser drömmarna trots verklighetens tappra försök att "rädda mig", jag ser en mening med mitt liv än så länge.

År 2012 ska jag!

Få ordning på bandsituationen på något sätt. Och vara bekväm i det. Även långsiktigt.
Jag ska skriva och skapa mer saker än någonsin tidigare.
Jag ska lära mig mer instrumentala bitar så jag kan skapa effektivare.
Jag ska om än bara marginellt vända trenden där jag äter mig till döds, typ gymma en gång per kvartal.
Jag ska läsa fler böcker än mitt vanliga snitt.
Jag ska ta mig tid att träffa fler intressanta människor och göra intressanta saker som blir intressanta minnen.
Komma hemifrån igen, helst på samma sätt som sist.
Få stabilitet i jobbsituationen.
Kommer bort från Märsta lite mer.
Besöka en festival.

Borde inte vara så jävla omöjligt ändå? Jag ska självklart hålla er uppdaterade med bloggen. Och jag ska inte tappa min coolhet.

Jag hatar att jag älskar dig

2012-01-11T03:01:00.001+01:00

Nattmusik är inte bara lugn musik, det är en jävla myt. Nattmusik är musik du kan lita på. Musik som kan säga dig något utan att ljuga eller vrida på något. Musik som talar till dig på riktigt.
På natten söker jag mig inte till Suede eller ens Beatles. Min kärlek för Stooges är inte alls lika hög och faktum är att en sån älskad varelse som Tom Petty bara förekommer i små doser.

På natten finns det en massa apostlar, det finns profeter och prästerskap. Men det finns bara en gud och han är judisk. Och han ger oss ingen rak väg att gå, ingen bibel att följa. Han misskrediterar till och med natten.
"Ain't it just like the night to play tricks when you're tryin' to be so quiet?"

Men när vi orkar och kan och förstår.

"I'm ready when you are, Senor"

Det är något i hans trovärdighet som är högre än alla andra. Han går på vägar där ingen annan gått, han går på vägar där ingen annan vill att han går. Han går mot alla strömmar och trotsar all sans.

Han berättar saker som jag aldrig tänkt på annars och han spelar på samma strängar som ett pappa-komplex. Alla gånger man inte fick dom där komplimangerna av pappa, när han var lite för kall och hård. När han inte var tröstande utan uppmuntrande till att bli härdad. Han är Dylan, han sjunger inte ut i onödan. För att när han väl gör det, då bryter man fan ihop.

När Bob Dylan på en av sina senare skivor, när han dömts ut som en tragisk föredetting gör en fantastisk skiva som heter "Street Legal". När han på en av dom bästa låtarna han någonsin gjort (Senor) verkligen passionerat ylar ut "This place don't make sense to me no more" så skiter man i sammanhang, man går direkt in i sin egen värld och dess bristande logik. Man gör Bob Dylan till en profet han aldrig försökt vara (Gud är blygsam) för att han faktiskt är det. Man kan dissekera hela hans verklighet och hitta sig själv. I hans ord kan man hitta sanning mer sann än sanningen.

Jag vill föda Bob Dylans barn. Jag vill att han ska försvinna spårlöst i hundra år och hittas på havets botten. Jag vill att han ska bli vår tids Atlantis.

Jag har så fina minnen med honom, vi har en sån fin relation. Jag var med min första flickvän på väg upp till Norrland och lyssnade på "visions of johanna" seriöst trettio gånger på väg upp. Den förhäxade mig. Jag satt högst upp längst fram på en dubbeldäckare och såg världens möjligheter framför mig, jag var ung och kär och naiv. Verkligheten var bara dagar ifrån mig men vem visste det där och då? Bob Dylan försökte säkert antyda det, men jag lyssnade inte.

Sen har jag en ny relation efter något år, jag gör slut, jag åker en lång lång lång resa hem i total misär. Vem gör mig sällskap och berättar om sin egen misär om inte mannen som pratar om en "Sad eyed lady of the lowlands". En hel hemresa med den på repeat. En hel natt som fortfarande sitter kvar på näthinnan, den Chilenska sovande tanten som sover lutad mot mig medan jag kollar ut på en vacker sovande värld med några tårar i ögonen.

Om det är något man ska lära sig av Bobby D så är det att man alltid ska göra det man själv vill. Jag lever mitt liv och kan inte ta hänsyn till andra. Om jag får en dålig kompis så har jag "Positively 4th street". Är det nån slampig brud som dissat mig har jag "Like a rolling stone". Om jag vill lära känna mig själv har jag "Ballad of a thin man". Jag har världens vackraste låt "Don't think twice it's alright" och slutligen kanske min favorit.

Det är en rare-låt ej släppt på någon skiva. Det är en låt med uppgivenhet och självrannsakan. Det är en av dom bästa låtarna jag hört i en så vacker och simpel version att jag blir helt tagen varje gång jag hör den. Jag avslutar mitt blogginlägg som jag avslutade min första statsvetenskaps-tenta.

"Att definiera frihet är svårt. För frihet är ingenting du kan ta på. Ingenting du kan roffa åt dig. Men som Bob Dylan säger "As long as i love you i'm not free", frihet är något du kan förlora."

Saker som gör mig lämpad att spärras in

2012-01-11T02:08:00.000+01:00

Oroväckande ofta får jag skämtsamt höra att jag skulle kunna spärras in, det är lätt att fnissa lite, fortsätta hoppa upp med sina 100kg på ett kassaband som om man var en snärtig liten flicka och inte låtsas om det, men ibland slår det en som Mike Tyson i sin prime, jag kanske har lite problem? Jag kanske borde tona ner?

"BACKA RÅ - Sagan om en en gång ung lagom tjock man som trodde sig fett" heter boken om mitt liv. Det eller "Mitt liv som icke-synskadad". Eller "Hampus - Obscen porr och vidriga mängder lightläsk". Eller något annat. Den kommer äga ivarjefall!

Mitt problem är att jag tänker för mycket, och att jag sen inte kan ta andra på allvar för att dom uppenbarligen hinner göra saker istället för att tänka på att göra saker. Jag kan ägna fem minuters argumenterade åt hur man ska skilja kvisttomater från vanliga utan att ens vara saklig. Jag kan tappa tråden och bokstavligen talat prata ihjäl folk, jag får inte slut på ord, jag får slut på syre.

Sen har jag fått en lite halvkonstig förmåga att använda min hjärna som en jävla fiskedamm. Jag kan på fullt allvar plocka ner handen och ta upp något och det kan bli vad som helst. Därför jag kan sjunga och hitta på ord i all evighet, stundtals med lyckade resultat. På våra senaste spelningar har vi kört 2 låtar som saknar texter, så om folk spelat in det kan man höra att jag hittar på nya ord varje gång.

Luktsalt.

Jag missbrukar ironi som om jag var stor på nittiotalet också, jag kör dubbelironi och allt ni kan komma på. Jag totalvägrar att följa med på andras ironi eller följer med så hårt att dom inte ens kan räknas vara drivande i processen. Det tragiska är att jag inte längre fattar ironi på grund av det.

Ibland känns det som att man gått så långt i sin ironiska framtoning att man inte längre har en normal sida. Som om man blivit den man spelar. Jag är ironins Syd Barret. Jag är en förlorad själ och kommer stå på en sunkig bar om 20 år och dra torra skämt från en svunnen tid, rimma på saker ingen har hört talas om och försöka få småflickor i säng med sterilitet som resultat efter 241 pungsparkar på en helg.

Jag tackar för mig och hoppas ni fortsätter följa min resa mot fördärvet eller en metaforisk fest med hela livet som spelplan. Den som lever får se!

Putte och Thim

2012-01-11T01:42:00.001+01:00

Putte bad mig göra en hyllning till vår gamla vänskap (Han jag och Thim) i sann "Hampus-ära". Som om han inte ens kände mig och insåg att något som är typiskt mig är hatiskt och analyserande. Så.. Putte... i din ära!

Vi var 3 unga män och hela upplägget var enkelt. Putte har självförtroende och kan ragga tjejer, Thim kan fixa massa alkohol och står inte i vägen och Hampus är charmigt oförmögen att beröra någon människa i världen och står dessutom för alla skämt. Som lag innebär det att en person får massa kakor och två andra personer blir fulla för det mesta.

Det var brutalt taktiskt av Putte och har i längden lett både mig och Thim i andra banor, det är evolutionens sätt att leda oss vidare och vi bör kanske tacka Putte för det. Thim lärde sig att skaffa flickvän och hålla i henne som om hon vore den sista och bästa kakan i skafferiet. Jag lärde mig att inte umgås för mycket med Putte. Iaf inte om jag har flörtiga baktankar ty han är den största fittan i historien. Bro-code är för honom var löpning är för mig, jag vet om dess existens men fyfan vad jag håller mig långt borta.

Man ska dock icke förringa faktumet att jag har många fina minnen med dessa gossar. Till exempel var Putte snäll och försökte para ihop mig med sin kusin, synd bara att hon såg bra ut så det sket sig. Och ibland badade vi och gjorde andra saker som egentligen inte passade mig men som fick mig att känna mig som (och framstå som) en normal människa. Till viss del.

Hela ens fylleperioder började ju här, vi hade våra första snedfyllor, förutom Thim som varit deltidsalkoholist sen han var 11 och träffade Åberg. Men vi andra två gossar fick vara med om många kalas. Nyårsafton när jag krossar en ruta med ett huvud, blir det manligare än så? När vi hade kamera och ville dokumentera och verka intressanta som människor. När vi drog runt på byarna och försökte träffa människor. När vi hade massa störda diskussioner och spelade Guitar Hero. All musik vi lyssnade på och vårt band vi skulle starta efter att ha spelat singstar en gång för mycket.

Vi borde börja öla mer igen, faktiskt. Och om Putte är en gris så skär vi av honom hälsenorna och ser om han tycker det är så kul i efterhand. I don't think so!

Mitt liv ni vet

2012-01-11T00:17:00.000+01:00

Jag hade världens konstigaste kund idag. Han kommer dit, ser lömsk ut, ler inte men ser ändå lurig ut. Han köper lite grejer men lämnar tillbaka hälften utan logik.

Jag - Hej!
Han - Hejdå
Jag - *skrattar* Sa du HEJDÅ?!
Han - *Ser lömsk ut på RIKTIGT*
Jag - *Skrattar lite* Aja okej, det blir **** kronor
Han - Jag vill inte ha den där.

Jag tar bort den, får betalt.

Jag - Ska du ha kvitto?
Han - Nej

Jag slänger kvittot.

Han - JAG VILL HA ETT KVITTO

Jag tar upp kvittot och ger honom det.
Han går iväg, ser lömsk ut, springer och snor en påse bakom kassan och drar iväg. SOM ETT JÄVLA SÄR.

... WHAT DA FUCK MAN?!

Och så sitter man på natten och känner sig djup som vanligt. Lyssnar på musik i lurar och är ett med världen. Man befinner sig i tidlöshet, ingen stress, total frihet, en croissant som ligger och väntar.

vad lyssnar man på när man vill definiera sin frihet med musik? Sugababes!

asdf

2012-01-10T00:48:00.000+01:00

Det känns som att bilden man har av sig själv som något geni fallerar lite när man sitter på natten rätt full och TOKDIGGAR "Avicii - Levels". Det är synd att den är så känd, vill ringa upp honom och berätta hur genial den är. Att den får mig att vilja gå ut på klubbar vilket är något jag skyr som pest en annars.

Idag var en typisk slappdag som inkluderade köp av 2 LP-skivor och öl och käk. Theodoras har blivit bättre på maten nu, ny kock och allt = man kan dra dit med värdighet. I synnerhet om man liksom idag har dugligt sällskap.
Plus att ölen är skitbillig. Vilket jävla värdigt ställe det är .

Kul att det är "Etta James" som Avicii samplat också, en cool jävla brud.

Jag känner mig rätt uttråkad, som att folk borde vilja göra mer saker med mig. Jag är öppen för förslag!

Men helst något kreativt.

Åberg häller Pommac på mig utomhus och jag bryter ihop

2012-01-08T21:52:00.002+01:00

Det är tanken som räknas?

2012-01-05T03:28:00.000+01:00

Jag var inne på det förut en gång men tycker det är ruggigt intressant. Hur människan är så fixerad vid konsekvenserna av allt snarare än att tänka större. Jag är som ni kanske misstänkt trots allt mänsklig och följer självklart mönstret även om jag försöker tänka större. För jag är stor.

Man har hört det så många gånger, när man dömt folk för fort, kastat på skit på folk som kanske inte förtjänat det. Och till slut når man en nivå där man slutar tro på ondska. Det finns människor det är "fel" på, typ Fritzl och djurplågare. Det finns människor som är hetsiga ofta rätt samvetslösa "offer" av sin samtid och tror dom gör rätt typ Hitler. Och det finns egoister som i min mening är det närmaste ondska man kan komma, när dom låter det gå ut över andra. Typ Steve Jobs (synskadad) och alla kapitalister och alla kommunister som någonsin fått bestämma någonstans hittills.

Om jag vill göra gott men resultatet blir ont anser jag att jag är god. Därför händer det rätt ofta att jag visar ovanligt mycket förståelse för misslyckanden medan jag kan vara dödshård mot principer. Även mot mig själv. Mycket av mitt självförakt är relaterat till faktumet att min egoism stundtals manipulerar även mig själv till att begå snedsteg och otaktiska aktioner.

"Det är tanken som räknas"

Folk brukar felaktigt håna det påståendet. Men likväl är det så jävla värt en extra tanke även från vår sida. Tänk er alla människor som desperat försöker med saker och inte lyckas, som siktar högt men inte når fram. Föräldrar som inte räcker till hela vägen kan man fan inte kasta skit på. Det är inte mina föräldrars fel att jag har mina brister, man kan inte skuldbelägga sin omvärld, inte efter man blivit myndig i varje fall. Jag har varit mobbad precis som jag till viss del kanske har mobbat, jag har haft det svårt och ibland har jag haft det lätt. Jag lever mitt liv och tar ansvar för mina handlingar.

Jag kanske blivit sårad, inte ger det mig rätt att såra? Jag kanske blivit lurad, inte ger det mig rätt att lura? Jag kanske hatar rasism men inte fan ska jag vara totalt oförstående inför människor med fördomar (det har alla iofs) eller dåliga erfarenheter. Man kan inte kolla på folk som röstade på SD och fördöma när dom som oftast fördömer är människor som aldrig sett baksidorna av mångkultur och aldrig behövt konfronteras med verkligheten. Jag hatar verkligen översittare som tror sig veta bättre än alla andra. (Motsägelsefullt i relation till musik där jag är en hycklare, förlåt)

Det stora problemet i vårt samhälle är avsaknad av förståelse. Det gäller att förstå nazisten likväl som anarkisten och ungen med asperger. Det gäller att förstå att människor är inte onda, vi är en drös egoister med mer eller mindre taktisk känsla. Vi är djur med medvetande om vår egen existens. Vi är människor med olika erfarenheter och styrkor och svagheter. Och i slutändan "ska vi alla döden dö." För att citera en fitta.

Finkulturell matlagning med Hampus & Åberg - Del 2

2012-01-04T23:37:00.004+01:00

Årskrönika Deluxe

2011-12-31T17:04:00.000+01:00

Alla har ju sina jävla årskrönikor, jag har för dålig koll för att redogöra mer normalt. Men jag kan ha en liten sammanfattning på nämnvärda saker som slår mig rent spontant.

Mitt år började sjukt ironiskt, jag hade just fått mitt första riktiga jobb och det var inte ens många timmar, men glad var jag. Jag var på middag hos Manfred typ och sen drack vi en massa. Jag blev lite för full och fick för mig att hoppa ut i snön i bara kalsonger till ”Deep Purple – Child in time”-crescendot, ja det var vägen att gå!

Sen mötte vi Åberg och hans rövargäng av ren slump utanför Manfred, jag pratade med Åberg lite och helt plötsligt undrade han om jag ville bo med honom för hans roomie hade flyttat ut.

Nu tänker ni kanske att en sansad ung man ändå tar hänsyn till att han jobbar för lite timmar, inte har något sparkapital, ingen säkerhet bakom sig och inte ens vantrivs hemma än. Men nej, i fyllan och villan så kändes det som världens bästa idé och det ledde till en 8 månaders passionerad flyktig romans som vi planerar återuppta när vi har råd igen.

Sen hamnade vi på en fest där alla blev utkastade (från vårt gäng) men jag gömde mig på toaletten, så när alla var utelåsta och det varit bråk så kom jag in från fel sida och drog några skämt, det övertygade folket att jag dög för att stanna och jag satt kvar där halva kvällen istället.

Annars har året antagligen varit mitt mest intressanta hittills. Jag har spelat live med världens fränaste band och det har gått över förväntan. Jag har varit passionerad och flyktig och full. Jag har skrivit saker, träffat människor, varit förvånansvärt full. Jag besökte Hultsfred och hade en fantastisk festival. Återupptog och sa upp kontakter, blev sårad och sårade människor. Spottade Fredrik Björklund i ansiktet och hade efterfest med suspekta Afghaner som kastade ut oss. Spydde sönder videobutiken när jag fortfarande var för full för att stå samtidigt som jag öppnade den. Det löste jag dock galant.

Jag har stått på en balkong med Åberg varje morgon klockan 05 i ett par månaders tid med tröjor på huvudet och diskuterat livet. Jag har varit på kryssning och blivit för full. Och fått inflammerad visdomstand konstigt nog.

Jag har badat med 2 killar i ett badkar, alla över 100kg. Jag har lanat. Jag har gråtit. Jag har brytit mot lagen. Jag har haft 4 vita jobb. Jag har dansat som en gud.

Jag tror 2012 kommer bli ett lite tråkigare men nyttigare år. Ett förspel inför det som komma skall. Jag vill tacka mitt band för alla sockerdagar vi haft, man vet aldrig när dom är slut. Jag vill också tacka alla mina fans.

Nattligt

2011-12-31T04:29:00.001+01:00

Jag tror inte på lycka som helhet, inte på lycka som något tillstånd man kan vara i permanent utan något tillfälligt du ibland kan känna i brist på närvaro av samtid och verklighet.

Jag tycker lycka kan vara när man lyssnar på "Pink Floyd - Animals" från början till slut, högt i hörlurar, en skiva man köpte på LP tidigare idag. Lycka är när man har pepsi och får sova ut imorgon. Lycka är ingen press på en för tillfället. Lycka är att tänka bort all skit som stör en och faktiskt kunna göra det temporärt, att inte känna sig stressad över sitt korta liv eller sina tillkortakommanden. Just nu känner mig rätt lycklig, rätt bekväm i min tillvaro. Nöjd över att inte ha mer smärta än lite torra läppar och en trött rygg. Nöjd över att jag inte är så fet att stolen går sönder. Nöjd över att bankkontot inte är helt tomt än. Nöjd över att jag har en bättre LP-samling än Linus.

Men bara så ni vet...

Imorgon är jag inte lycklig längre.

Videoblogg som en vanlig människa

2011-12-31T01:19:00.001+01:00

Dedikerar mitt inlägg till mina fina fans till bloggen! Det är ni som gör att jag går upp på morgonen tillsammans med alarmklockan. Det är ni som förgyller mina dagar tillsammans med bearnaisesåsen. Det är ni som motiverar mina kreativa sidor tillsammans med min övriga livsgnista.

Extra tack till Nina som är på gränsen till stalker och obehaglig, och coola peepz som Basse och Patte och Putte, Elin och Vanessa som följer bloggen troget!

Och Åberg som oftast är med. Och Linus som vill vara med oftare än han är, förutom på dåliga sätt när jag lägger in fula bilder på honom för att känna mig bättre.

Älskar er alla! Förutom ni med dålig musiksmak, eller som läser bloggen för sällan, eller är synskadade, eller kallar mig för fula saker, eller håller på AIK.

Mild kritik mot folk med husdjur och synskadade

2011-12-31T00:35:00.000+01:00

Jag hatar typ ingenting i världen egentligen, är en kärleksfull lagom rund man som älskar det mesta, men ja, trots det så finns det saker som stör mig.

En sak är husdjur som fenomen. Jag fattar att folk en gång i tiden gillade det, en hund kan vara till hjälp om du har en efterhängsen granne till exempel. En katt kunde vara en effektiv råttfälla när det begav sig (och råttfällorna sög) och kossor är inte husdjur, var fan får ni det ifrån?

Men idag? Okej om ni är blinda, eller änkor, eller så ensamma och illaluktande som mig innan jag tog mitt årliga bad. Men annars? Kom igen, det är ju faktiskt djurplågeri och ni borde också få gå runt i koppel när andra personer vill ha ut er, äta mediokert torrfoder, dricka vatten och leka med enformiga leksaker och bara finnas till för andra.

Dom får ingen lön, dom får ett långt (ibland) och meningslöst liv för att liksom en slav bara tjäna andra. Ibland tar man till och med bort möjligheten att avla vidare, ty det bestämmer vi (gud) att dom inte ska få göra.

Eller, och nu kommer det stördaste, så kan vi ju DÖDA DOM JÄVLA DJUREN FÖR ATT VI KÄNNER FÖR DET. Folk kanske inte orkar ha hand om sin lilla katt, eller så bröt hästen ett ben, och det är ju bara djur så man kan kasta iväg dom till ulvarna när man känner för det.

Alla som äger husdjur som inte passar in på min kravbild är hemska människor tillsammans med synskadade och jag önskar er all olycka. Tack för mig // ung man som vägrar husdjur och läsglasögon.

Låtgrejs igen, kan han aldrig ge sig?

2011-12-21T23:46:00.004+01:00

And so I came home, to a world filled with snow

If I could, I would change the past, I didn’t want to go

See you lying on my arm, breathing into my chest

If this was the prime, I don’t care about the rest

Took me one day here to forget all about living

Dull people all around making me grey inside

I’ll take the chance, and hope you’ll dance

I really can’t live with myself unless I’ve tried

All this uncovered truth, with far too many words

Is it possible to be any more fragile than this?

That entire struggle, this is not really me

Never thought of so much sense inside a kiss

Vad är förintelsen mot ren inkonsekvens?

2011-12-15T22:09:00.000+01:00

Jag vet att livet innehåller mycket orättvisa, men vi kan inte rå för den här så kallade förintelsen, det var bara menat och ingenting man göra åt, sånt händer.

Vi kan inte rå för (om än starkt motarbeta och informera nästkommande generationer så att dom kan arbeta öppet mot det)att internet går ner ibland heller, hur hemskt det än är.

Men det finns saker man påverka mer aktivt, saker som skär mig i hjärtat varje gång de korsar min väg. Något som kallas "Svenska språket och hans inkonsekventa horunge-beteende".

Jag kan göra det väldigt enkelt för er, vi har en del språkregler som hjälper oss förstå ett språk. Engelskan kan uppfattas krånglig ibland, men reglerna är rätt konsekventa så när dom väl sitter så ja, då sitter dom.
Svenskan däremot är en efterbliven jävel, jag utgår starkt från att dom stora stolta kreatörerna bakom skiten dog med dåligt samvete, det är rätt åt dom!

Hur fan tänker man när man bygger en båt som inte ens kan pussas lite med ett isberg?

Det jag pratar om är självklart En & Ett. Mänsklighetens (i Sverige) största misslyckande sen regalskeppet Vasa. HUR FAN TÄNKER DOM?

Jag är hypotetiskt ute och går med en vän, vi är glada, harmoniska, vi lever i ett bra samhälle där rättvisa är utbrett och omfamnat. Vi lever i en fri värld där man får tycka vad man vill (bara det är rätt) och ligga med vem man vill (bara dom inte bangar fett) utan att bli skjuten. Om det inte är någon annans partner man ligger med och personen i fråga är typ juggemaffia. Då blir man skjuten.

Poängen är, vi går ute på vår hypotetiska promenad i total lycka, när plötsligt ser vi en mås och en gås som tjivas om en macka.

EN MÅS.

EN GÅS.

TJIVAS.

Så kommer deras vänner.

ETT GÄNG MÅSAR

ETT GÄNG... GÄSS?!?!?!?!

VARFÖR GÖR DOM SÅHÄR? VARFÖR KAN VI INTE VARA KONSEKVENTA? VARFÖR I HELVETE KNULLAR DOM VÅRT SPRÅK OCH KOMMER UNDAN MED DET?

Finkulturell matlagning med Hampus & Åberg - Del 1

2011-12-08T20:56:00.001+01:00

Jag vet att ni väntat även om ni inte kunde förutse. Jag vet att ni brinner för det här även om elden lätt går utom kontroll. Jag vet att lycka är svårt att definiera, men om jag ska försöka med hela mitt hjärta så tror jag lycka är om ni ser detta klipp i sällskap av nära och kära med något gott att äta.

Jag. Ger. Er. VÅRT MATLAGNINGSPROGRAM.

Hatar er alla jävla skithögar

2011-12-08T04:22:00.001+01:00

Man får ofta höra att livet är dom små sakerna, och därför tänkte jag slå slag i saken och dela ut små klagomål.
Inte för att vara grinig, utan för att vara saklig.
Inte för att jag har det värre än alla andra, men för att jag är medveten om hur dåligt jag har det.
Inte för att Idol ska läggas på is, utan ja... för att såhär är det!

Min datorstol har gått sönder och blivit skev, den är så överlägset bättre alla andra jag haft och jag är seriöst helt förstörd. Vad ska jag göra nu?
Jag har inga pengar typ, som vanligt, måste kanske sluta spontant gå ut och köpa massa öl så ofta.
Det suger när man ska åka iväg på en förväntansfull angenäm utflykt och måste vänta, som om livet vore för evigt liksom? Som om man tjänar på att vänta? Filosofiskt nedvärderande att sitta här i ensamhet.
Åberg presterar uselt på FM, och det gör mina bra prestationer tråkiga när vi spelar.
Jag vill jamma, ingen har tid typ. Ring mig alla som vill!
Jag har gått upp lite i vikt, är för lat för att träna.
Min gitarr låter konstigt, borde skaffa nya strängar, orkar ej.
Jag hittar inte mina munspel, Linus är dom hos dig?

Som ni ser är jag inte aktivt arg, jag är bara redo att ventilera rå ilska.

Redo att guida en hel mänsklighet i skåp-placering.

Låtgrejs

2011-12-03T17:45:00.003+01:00

And there I stood, threw my arms and hoping for the best

With your silly laugh, and your bitten chest, I was hoping

There’s a world outside waiting, but I’ve left my soul by the door

When I saw the way you hold me I was hoping

I’ve heard of endless nights, but not until tonight, for me

Maybe I should have know, but somehow I was hoping

And you can take a man, from what he is, but he remains

That same old man who sent you all those letters

And I’m very well aware; I will never be the one

But why should I stop my running? I’m just chasing the sun

Inblickar i privatlivet

2011-12-03T05:42:00.000+01:00

Tänkte ge er lite citat från min privata dagbok.
Sådär liksom fett.

"Hej jag åker tåg till skolan nu. Går högskola minsann, det gör jag helt klart. Absolut. Det är faktiskt oväntat roligt hittills, snart hemtenta dock vilket är läskigt. Har fått iaf en kompis i klassen haha, synd att det är osäkert på hur länge han blir kvar i stockholm, annars kunde han blivit trummis i vårt band eftersom Saman är så oengagerad. Skriver på tåget btw." - Om Niklas, som trummat för oss i 1.5 år nu. Älskar att jag poängterar 2 gånger för mig själv (!) att jag åker tåg.

"jag kan inte vara tillsammans med en brud som inte kan heila."

- Kommentarer överflödiga.

"Min mamma har använt min tandborste, sicket jävla as hon är. Jag hatar verkligen det hemma hos mamma, finns ingen disciplin när det gäller vems saker som är vems. Det är alltid jävla kaos och stöld-räder som förstör mitt liv. Jag skrev en jätteironisk låt nyss som heter ”Happy times”. " - Hon har slutat med det. Tur som fan.

Aloha

2011-12-01T04:17:00.000+01:00

Det har inte hänt så mycket sen sist faktiskt.
Eller ja, vi hade en spelning som enligt mig var den bästa hittills, sjukt bra röj och sådär.
Blev massa full.

Klara hälsade på och klagade på Märstas pizza. Oförståeligt. Oförlåtligt.

Jag har varit lite sjuk, sett Twin Peaks igen igen, läst 2 Bob Dylan-böcker, knappt jobbat något alls, slösat massa pengar och varit genuint ball som vanligt.

Jag = fräck.

Det enda fotot Klara skickade från spelningen hittills, apropå fascism och sådär liksom. Och så är det på Linus, ingen ego-boost här inte.

Själlöst bajsande

2011-11-24T03:34:00.000+01:00

En sak jag starkt ogillar är när man bajsar under tidspress, eller utan lektyr.
Det är som att äta vegetarisk mat, man blir "nöjd" men inte nöjd. Så sitter man efteråt och känner sig blåst, men ändå nyttig på samma gång.

Att bajsa är lite av en kulturell grej, det är där man tar sig tid att gå igenom livets frågor i ensamhet. Det finns inget ensammare ställe än en toalett när man bajsar, inte nog med att man vill vara själv, alla andra vill att man är själv också. Dubbelt upp!

Så sitter man där, läser det som är lämpligt. En bok är oftast för komplex och krävande, en tidning är perfekt. En bra musiktidning, en speltidning (länge sen sist dock) eller bara sportbilagan till dagens tidning är perfekt. Man måste ha alldeles lagom med intressanta grejer men ändå möjligheten att läsa i etapper. En artikel i taget, sen torka torka torka. Sen en ny artikel.

Jag hatar också antiklimaxet när bajset är perfekt i den mån att det bara glider ur och knappt kräver torkning. Det är som att duka fram finporslinet och äta hamburgare vafan. Man har gjort en stor grej av det hela och blir blåst på konfekten, man är ambitiös och vill jobba för det och får bara gå vidare med livet utan kamp.

Jag kan ibland vara så bajs-pretto att jag bestämmer mig för att bada efteråt. Då tar jag in högtalare, sätter igång en nyskapad musiklista med nice bluesig musik och först bajsar jag i lugn och ro till ett par låtar, ofta free bird. Sen blir det ner i badet och fortsätta lyssna och njuta. Lukten är då borta f.ö.

Poängen är, själlöst bajsande (utan tidning) är för idioter utan liv. Och för synskadade som ej kan läsa.
Jag hatar synskadade. Tack för mig.

Packard Goose

2011-11-23T05:12:00.000+01:00

Blood on the tracks är en kulturell milstolpe, en koloss som definierar "förlorad kärlek" bättre än tusen Hollywoodiserade skräpfilmer med unga tjejer som målgrupp, det är en skiva som kräver sin lyssnare precis som att strips kräver sin dipp. Precis som att ett lan kräver sin läsk.

Jag älskar musik mer än allt i princip, musik är det jag brinner mest för och det som påverkar mig mest. Det som ger mig mest att relatera hos i andra människor, det som skapar kopplingar och intresse, det som väcker känslor och lustar.

Oavsett om man joggar till "Rockin in the free world", knullar till "Purple rain" eller sitter som jag gör just nu och lyssnar på "Ballad of a thin man" i en tokig live-version i hörlurar på lite för hög volym klockan 5 på morgonen och känner hur det är viktigare än något annat någonsin varit, i princip.

Jag kan älska all musik, bara den har själ. Det är ett diffust pretentiöst begrepp ni kan få skjuta mig för, men likväl så är det anledningen till att Bob Dylan pratar mitt språk och har frikort till mitt hjärta medan Bon Jovi blivit utjagade ur min stad med högaffeln i högsta hugg.

Jag tror musik på något sätt kan definiera mänsklighetens komplexitet. Ur musiken förstärks mystiken, varför i helvete reser sig min hud när jag hör en man med kråkröst sjunga rader som "give me some milk or else go home!" med en galen orgel i bakgrunden? Varför köade jag utanför globen en hel natt för att betala dyra pengar för att se ett gäng sminkade äldre män spränga lite fyrverkerier och spela lite på sina instrument?

Jag citerar Frank Zappa. En av världens mest komplexa och intressanta människor någonsin.

"Music is the best".

Vägen till fördärvet, en analys. Heroin = pepparkaksdeg

2011-11-17T02:13:00.001+01:00

Ni har alla hört den klassiska, "det börjar med en cigg, blablabla heroin".
Många tycker säkert det är töntigt, att man drar alla över en kanyl, att det är meningslöst och hypotetiskt och inte kan bindas till något. Men fuck you alla synskadade.

Grejen är, man kan dra det LÄNGRE.
Det finns en tråd rödare än resterna av rödluvan. En tråd starkare och mer logisk än aids och bögar.
Det börjar med något så enkelt som pepparkaksdeg. It's true!!!!!!!

Tänk efter nu alla vänner. Man är liten och lär sig gränser, man är liten och börjar lokalisera sig i världen vad som är rätt och fel. Antingen går man en rebellisk och dödlig(are) väg eller så är man skötsam och har en framtid. Antingen hamnar man snett direkt och riskerar att aldrig komma tillbaka i ledet igen, att leva som en outsider och dö ensam och miserabel och sälja sin kropp och bli knullad i röven i tusen år för att få råd med dödsknark som är smutsigt och dåligt för moralen, eller så är man snäll och får mer julklappar.

Då sitter man där en dag, mamma ler och man ska baka pepparkakor. JIPPIE skriker du, det är sån lycka. Och när hon inte ser, pang på smeten. Du saknar all kontroll över dig själv, ingen självrannsakan, ingen analytisk förmåga att se hur du utan smet inte får några kakor. NEJ, pang på smeten, du tuggar i dig, jävlar i mig vad du tuggar och frustar och slänger i dig hinkar av deg som kunde fött en afrikansk by.

Sen får du ont i magen. (avtändning) Men du gör det ändå igen. För du är fast. Du är en beroendemänniska. Du kommer dö en plågsam död och alla du älskar kommer vändas emot dig.

Det hemliga sushi-sällskapet, sanningen bakom

2011-11-09T02:40:00.000+01:00

Jag kan nu ärligt bekräfta det som ni länge misstänkte, JA det fanns ett sushi-sällskap som var hemligt. Man behövde bli inbjuden (och ytterst få blev det) för att få delta.

Anledningen till att jag går ut med det offentligt är mestadels för att Ryman flyttade och lämnade sällskapet (råder delade meningar om hans avhopp eftersom jag anser honom sparkad) och att vi i och med det övergick och bildade en slags duo istället.

Inspirerad av Wikileaks lägger jag även ut bilder på det hela. Så att ni vanliga människor får se hur det såg ut bakom stängda dörrar.

Jag har av personliga skäl inte tagit med delarna där vi bjudit in han som jobbar på stället för att bli hedersmedlem och diskutera sushi på andra ställen.

Det fanns även en beskrivning, menad endast för medlemmar men JAG kan ge er den.

"Det är dom utvalda, elitens barn. Sushi-sällskapet är inget för mammor och pappor, ingenting för hatare eller bönder. Sushi-sällskapet vågar ta för sig, såväl i diskussioner om nazism som vid sushi-bordet. Inget är tabu (förutom andra sushi-ställen än Lucky house)"

Malin

2011-11-05T15:56:00.000+01:00

så länge ni är utklädda

yes sir!

good

får jag vara utklädd till Rasmus?

nej!

får jag vara en hybrid mellan mig och rasmus som bryter på finska`?

nej!

Får jag vara en dansare som är sjukt lik rasmus och kallar sig för "Raz" ?

men sluta! du måste vara nåt kul

Hur definierar man egentligen kul? Vem ska avgöra det? Vem är det som tar alla beslut i världen? Definiera ondska och du får fan ett pris. Folk misstar ofta ondska för rädsla eller överdriven egoism. Jag tror att ondska är antingen kopplat till egoism eller något psykiskt fel. För jag tror ingen människa som är sansad VILL orsaka andra människor olycka eller misär, det är inte normalt. Jag vet att det är naivt att uttala sig om vad som är normativt men jag väljer ändå att göra det. Hoppas du inte misstycker.

Chat Conversation End

Guide : Hur du är rolig som en MÄSTARE

2011-11-02T04:35:00.000+01:00

Det känns som att det är på tiden att jag faktiskt delger mina knep, mina trix, mitt sätt att regera humorvärlden. Och mina kära bloggläsare ska självklart få ta del av det.

Jag tycker bra humor är ironi och när man kör dubbelironi mot andra ironiska människor. Gör man det rätt så fattar ingen och man är mästare i sin ensamhet, briljant ensamhet kallas det.

Lite som USA när dom krigar, dom är så bra så dom börjar invadera länder av tristess.

Jag brukar attackera folk med ironi när jag är uttråkad. Ett bra exempel är om man ger en person en komplimang och går direkt på dubbelironin, d.v.s man visar inte att man är ironisk, men man är det. Eller är man? Ingen vet.

Exempel – Vad fin du är idag! Sagt till någon i Willys-kläder. Garderingen ligger i att man KAN mena håret till exempel.

Sen det jag stal av ~~Martin Falang~~ i gymnasiet, den klassiska bitterfittan.

Om någon är uppåt, om någon är pepp, om någon söker din bekräftelse…. Sikta på hälsenorna.

Person A – Fan vad gött det ska bli att gå ut ikväll!
Du – Nä.

Person A – fan vad vi ska röja!
Person B – Ja vi ska fan hooka brudar!
Du – Bli inte förvånade om jag tar livet av mig ikväll

Genom att lägga in denna typ av humor skapar du en otroligt humorladdad osäkerhet. Och du blir mästare, återigen i din ensamhet.

Man kan kalla det mindfuck till viss del. Folk ska aldrig kunna lita på dig, alltid vara på helspänn, alltid redo att sära om du säger något fyndigt. Det kallas att vara en mästare. En MOTA. (Master of the ancients)

"Mästar-blicken"

En annan bra typ av ironi är när man är dödsallvarlig och låtsas vara ”snäll” och uppläxande.

Typ om min mamma drar ett skämt när jag har kompisar med mig så brukar jag kolla på henne och säga något med en snäll ton, ungefär :

”Mamma, du vet att du är snäll och så, men jag kommer inte ha några vänner kvar om du fortsätter skämta när dom är närvarande för dina skämt får mig att vilja spränga offentliga byggnader”.

Det jag i själva verket gör är att jag tar bort fokus från mammas skämt och gör mig till skämtaren i sällskapet. Jag tar över skämtrollen och förblir.. just det… en mästare.

Nobody puts Hampus in the corner.

Mitt liv och dess pissiga jävla fittvardag

2011-11-02T04:30:00.000+01:00

Spöade min pappa i NHL 12 idag. Fan vad pisk han fick.

Bara 1-0 och första gången han spelade, men ändå. Jag försökte knappt.

Jag har mobilt internet, det rimmar illa med att vara människa men vad ska jag säga? Det känns som att jag går in inför en roll och försöker lära mig misär på nära håll. Det känns sådär i sin tur eftersom det inte är någon roll utan bara helvetet på jorden.

Det är 2011, modernism och allt fint. Ändå kan man sitta i centrala Märsta utan att få normalt jävla internet. Hur fan tänkte ni när ni konstruerade världens orättvisor egentligen?

Saker jag hatar :

1. AIK
2. Mobilt internet
3. Synskadade
4. Kexchoklad i sängen när man ska kolla film, det smular som fan.
5. När man ska möta Niklas, han håller aldrig tiden.
6. När man ska möta Linus, han är alltid där för tidigt och klagar.
7. Att folk inte tar mina åsikter på större allvar och bygger sina liv mer kring mig.
8. Människor med hybris.

Sen har jag en hatkärlek till söt pungdoft. Man vet att det är fel, men det är ändå lite som att fisa under täcket. Svårt att inte söka sig ditåt när man är ensam.

Blev ägd

2011-10-30T14:01:00.000+01:00

Jag blev så sjukt jävla ägd av en chef på Willys igår på morgonen. Jag skulle börja jobba 11 och ha ett kort pass, jag hade problem att somna även fast jag försökte och var glad över det korta passat just för jag ej kunde somna.

Så klockan är 07, jag har just precis lyckats somna, jag är så trött att folk runt mig DÖR av utmattningen som smittar av sig, då ringer telefonen! Just det, 7 på en lördag! Det är Benjamin från Willys.

Benjamin - Hej det är * (hörs inte) från Willys, jag ser att du jobbar idag.
Jag : Mm....m....
Benjamin - Du har skrivit upp dig att du vill jobba extra, skulle du kunna börja 9.45 och sluta 18.30 istället?
Jag : Eh... nää.... sorry alltså det går fan inte. (lögn)
Benjamin - Vadå då? Du har skrivit upp att du vill jobba extra som sagt.

~~Notera att jag är så trött att jag dör och bara vill somna om.~~

Jag : Jag.. måste laga frukost och fixa grejer. Hinner nog inte.
Benjamin - Tar det 2 timmar för dig att fixa frukost?
Jag : Okej, jag kommer.

Du & Jag Döden

2011-10-21T02:04:00.000+02:00

Tänkte skriva något sjukt pretentiöst om döden, kom aldrig så långt.
Istället väljer jag att som nybliven 21-åring länka en låt istället.

Det är typ, ett skevt dansgolv.
Tänker mig människor med dödslängtan som ska festa en sista gång, låten spelas medan alla rör sig i takt och liksom fångar ögonblicket. Det är sista låten som spelas innan slutet. Alla vet vad som ska hända och det ligger melankoli och ångest i luften. Någon jävel gråter.

1-2-3-4 !

Tvångsrunk : Dilemmat

2011-10-20T01:12:00.000+02:00

Ett fint minne från när jag var liten var i lågstadiet.

Vi var ett gäng killar, 4 stycken. Det var jag och Eno och Anders och en icke-namngiven kille. Vi tampades mot ett helt land metaforiskt, vi slogs och kämpade, det var snöbollskrig men tro mig, det var inga snöbollar här! Det var en krigszon värdig Somalia, det var kamp och elände, misär och slag.

Och vi var i enormt numerärt underläge, men det var bara till vår nytta, vi var smidiga som rävar (dom var faktiskt det nästan...) och listiga som delfiner. Det blev hårda bataljer och stundtals var man ledsen i ögat över att motgångar fick en fysisk form.

En dag står vi i en korridor ett gäng killar, hela vårt gäng + några fiender och snackar, som vänner förvånande nog. Då kommer icke-namngivens pappa instormande och är förbannad.

- Min son har kommit hem gråtandes i flera veckor! Det är fan inte ett dugg okej era jävla idioter.

Han blir rasande, han ger en unge en lavett. Bara där går han över gränsen! Fy farao för sånt, men det ironiska, det fantastiska är att han slår till Eno (!) som var i hans egen sons lag.

Eno börjar gråta, inte speciellt ologiskt när man som 7-8-åring får en smäll av en vuxen man. Han springer ut mot skogen. Alla står och kollar, vi är lite rädda och förvånade.

Helt plötsligt, från ingen jävla fuckingstans börjar Anders gråta.... OCH SPRINGA MOT SKOGENS ANDRA ÄNDE. (Anders under min arm på ett uteställe för några år sen)

Halvvägs till döden

2011-10-20T00:58:00.001+02:00

Lyssnar på Pink Floyd - Shine on you crazy diamond och har just fyllt 21. Om det är halvvägs till döden rent tekniskt vet jag inte, men när jag är 42 så kommer jag antingen leva i total frenesi eller total misär, ett mellanläge kommer enbart vara en efterhandskonstruktion jag ger där och då. Antagligen ur misär.

"Nej men.. jag ville egentligen ha barn och bo i den här lägenheten med den här tjejen".

Bullshit! Hampus din gamla skojare! Du ljuger. Jag skäms över dig.

Jag har varit med om en del, ändå är det mycket jag inte varit med om. Hoppas att det ska bli fler kalas överallt hela tiden med mig nu, är det inte på tiden? Fast jag älskar att ta det lugnt och slösa på all värdefull tid jag har också. Det är en paradox som kommer förstöra mitt liv till slut, men här och nu, med musik och vaniljsgifflar, med en skön säng.

Livet är fint ibland. När man inte tänker på hur ofint det egentligen är.

En gång i tiden var jag 20. Kommer ihåg det, för det var igår.

Kunder

2011-10-12T01:14:00.000+02:00

Idag handlade en gubbe av mig på Willys, han var trevlig. OCH över 60 år.

Jag - Har du 2 kr så får du en hundring istället?
Han - Nej tyvärr
Jag - Livet är hårt och orättvist...
Han - Ja.. jag ska gå hem och hänga mig nu

Jag skrattade. Sen bad jag honom undvika att "hänga runt". Hoppas han skojade annars är jag okänslig.

Sen häromdan var det en rätt rolig dotter till en snubbe som handlade, dom packade sina varor och dottern börjar kolla på mig, hon är kanske 5 år.
Vi får ögonkontakt, hon ser ut att vara seriös som cancer.

Hon - Vi är araber.

Det är allt! Hon sa inget mer!! Helt sjukt kul. Hon trodde säkert jag ogillade araber och inte synskadade haha, naivt.

Se kraften - inte hindret!

2011-10-11T23:39:00.000+02:00

Okej så jag ser en youtube-video som ska glorifiera synskadade. Vad är det här för jävla skämt?
Tror dom inte att jag ska se vad dom håller på med? (icke-synskadad som ni kanske vet..)

Arbetsförmedlingen springer politiskt korrekta ärenden åt helt fel folk den här gången.
Jag tycker det är absurt, är jag småsint? Nej.

Läraren i filmen ser inte om ungarna är elaka mot varandra med blickar eller grimaser
Hon kan mycket väl ägna sig åt sexuella trakasserier när hon "råkar" köra upp fingrarna i något hål där hon inte ska vara.
Hon riskerar att slå barnen med sin blindkäpp på vägen ut.
Jag VET att man inte får hoppa på tjejer för att dom är lättklädda (lärt mig den hårda vägen) men detta uppmuntrar ju seriöst barnen att lära sig buktala, att fälla krokben eller att inspireras av Saw-filmerna och göra lärarens liv till ett helvete.

Som ni redan vet är jag inte så känslig, men sånt här upprör mig faktiskt!
Och när det kommer från arbetsförmedlingen till råga på allt... VAFAN?

Skärp er för fan, det är år 2011, det är modernt att se världen för det den är. Man kan inte lukta sig fram.

Saker jag hatar (Politiskt)

2011-10-09T14:01:00.000+02:00

Läste en ledare i Aftonbladet idag, vilken jävla nöt.
"Utøya har besvarat den frågan. Det är inte mångfalden som hotar demokratin. Det är rasismen."

Jag gillar enkelspårigheten, men jag hatar vårt politiska klimat.

Tänkte göra det enkelt och lista saker jag avskyr.

Jag avskyr hur allt fokus är totalt felriktat och hur yttrandefrihet begränsas mer och mer. Vad är det folk inte förstår med att yttrandefrihet MÅSTE inkludera idioter också?
Vi kan inte börja begränsa åsikter eller bestämma vad som är rätt och fel, tiden kommer alltid visa vilka som har rätt men vi kan inte sitta i en bubbla idag och avgöra det, frihet ska det vara!
Tänk bara den enkla lilla grejen att för 200 år sen kunde du bli halshuggen för antireligiösa kommentarer, och det kan du fortfarande bli i värdelösa länder.
Utan yttrandefrihet blir vi som ett Kina med risig (hehe) matkultur och dålig arbetsmoral.
Jag tycker hela SD-debatten är överspelad och totalt felriktad. Folk gör SD till ett problem när jag snarare ser SD som en bieffekt av ett problem.
Ska man anklaga elden i skogen eller idioterna som inte kan anlägga en brasa?
SD har en dum politik, den är rätt inkonsekvent och felriktad, men SD är populister. Om andra partier faktiskt brydde sig lite mer så hade SD spelat ut sin roll och i slutändan bara befolkats av rena rasister, det vill säga fått tillbaka sin roll, alla vore nöjda.

Kan folk bara i all enkelhet se problematiken istället? Vi har en USEL integration i ett på gränsen till dysfunktionellt samhälle, vi har samhällsklyftor och en utveckling som är åt helvete. Det är inte konstigt om folk blir arga, ironiskt nog hade en arbets-boom löst nästan allt i och med att jobbfrågan är mer än halva integrationsfrågan.

Sen ser jag gärna mer anti-religiösa ställningstaganden i allmänhet, men SD har en kristen värdegrund om jag förstått det rätt så dom kan dra åt helvete. Tillsammans med alla andra religiösa fåntrattar. Men jag utgår bara från att precis varenda jävel är emot allt som heter religiöst inflytande, det är så konservativt och vidrigt och antifeministiskt att man vill dö.
Jag hatar att Sossarna suger, jag tror på ett Socialdemokratiskt land med en mix av fri marknad och socialistiskt omhändertagande. Länge var Sverige den enda fungerande vänstermakten, ett vackert land med schyssta värderingar och en positiv utveckling.
Jag är en stolt Svensk och jag älskar Sverige, men fan vad vi börjar suga nu, precis som Djurgården och Bob Dylans röst. Allt jag älskar blir pissigt.

Ge mig arga Sossar som tar tillbaka Sverige från en sakta men säker död, snart tack.
Jag hatar övervakningssamhället, jag hatar gemensamma valutor, jag hatar internationella banker, jag hatar USA, jag hatar Kina, jag hatar AIK.

Fuck alla! Fuck the police.

Min dag,

2011-10-04T23:33:00.000+02:00

Here we stand, front row to watch our own death scene

The final cut’s delayed but we stayed up late

Everyone see’s the murderer and he’s running

Why don’t we turn or heads, or maybe it’s too late?

There’s no time for thinking, and dreaming is for losers

That’s what they indite in your head before you sleep

You can dig a hole indeed but only if you’ll use it!

And sleep in time I don’t want that hole too deep

Hey there little girl, don’t follow your dreams

They’ll ruin your life, with their make-beliefs

And I’m so useless of being like everyone else

So I got to be myself!

100:e inlägget

2011-10-03T02:38:00.002+02:00

Kör en enkel!
Lägger upp video från vår spelning.

Filur

2011-09-25T21:58:00.002+02:00

Jag har börjat gå in på andra människors facebook-evenemang och trycka nej att jag inte kan komma.

Asså ba

2011-09-25T21:42:00.000+02:00

Ibland är det rätt intressant hur troll slår sig in i ens farstu.

Häromdan åker jag buss, ska hem efter en alkoholiserad afton och pratar med min kompis om hur jag saknar skoltiden (högskolan) och umgänget man hade där. Hur jag umgicks med dubbelt så gamla människor och vilka intressanta konversationer vi hade. Det var ett år sen jag träffade dom typ, känns tråkigt.

Går av bussen, går in på en affär, handlar lite, ser en bekant kal fläck i ett svart hårfäste en bit bort.
"Vänta här nu... är inte det där juden?" Stereotypiskt så det gör ont.

Jag halvsprang runt hörnet och SE PÅ FAN, i ett snabbköp i fruängen så träffar jag på min favoritjude efter Dylan. Vi snackar lite kort, uppdaterar lite snabbt, bestämmer att vi ska ta en öl snart. Fortsättning kanske följer.

Ska aldrig mer se The Ark.

2011-09-17T04:24:00.001+02:00

Jag såg The Ark ikväll, deras sista spelning någonsin = betydelsefullt = jag är där såklart.
Kände att jag inte riktigt förtjänade att vara där, folk grät, jag tyckte det var fint men det är som att gå på en begravning för någon du kände ytligt. Du vill vara artig (hoppar lite extra för The Ark's skull även i låtar man ej gillar) men det känns ändå lite fel.

Det bästa är när en tjej som gråter förtvivlat hela konserten slutar gråta, ställer sig i mitten bakom mig och Alex och säger till sina vänner ;

Hon - Hehe härifrån ser jag scenen, ska stå så här resten av konserten.
Jag som vänder mig om - Bra, vi kommer stå blixtstilla så det blir perfekt.
Hon ser förvirrad ut : JAG ÄR INGEN IDIOT
Jag - Nej.. jag sa inte det.. jag var ironisk för att du var ironisk
Hon : JAG ÄR INTE DUM I HUVUDET

Jag skrattar. Hon pekar finger åt mig och hennes syster ber mig kolla framåt "för det är känsligt".

Vem trodde att så mycket hat kunde frodas på en så fin tillställning? Kommer ALDRIG MER SE THE ARK EFTER DETTA JÄVLA RABALDER.

Hockeysnack med politisk avslutning

2011-09-16T01:48:00.001+02:00

Nu började hokky-säsongen. Det känns bra. Är glad.

- Nu är det såhär att jag vill se hockey.

Men om Djurgården förlorar då?! -

" Då spöar vi barn och handikappade"

Jag vet att det kanske inte gör alla glada, men min blogg är en stöttepelare i kampen mot defekter.

Synskadade, handikappade, tjejer med små rumpor, AIK, ketchup, korta människor, religiösa (utom judar).

Dom ska aldrig få komma undan med att vara som dom är, det är deras VAL och därmed deras konsekvenser. Tjocka människor är ett undantag, av oklara skäl.

Kontaktannons med liten twist

2011-09-10T01:43:00.000+02:00

Jag gillar inte vilsenhet, brukar intala mig själv och världens alla medborgare att jag är en beslutsam ung man vars framtid är skriven i sten. Tänk Berlin, vitt vin, kyssar i spöregn, passion, kreativitet och lycka.

Frågan är hur bergsäker min plan är, det stora problemet är starten. Det är svårt att börja springa när man inte vet vägen och ens magkänsla konstant tampas i den eviga bataljen mot osäkerheten, bekvämligheten, latheten och idiotin. Det är svårt när man inte är säker på vägen heller för den delen.

Jag vill vara en skapande människa med betydelse och substans. En sån människa folk kommer ihåg och lägger på minnet, som folk söker sig till, som folk sätter värde i. Jag vill vara den här människan.

Problemet är att jag inte alltid är den fria unga mannen som följer sitt hjärta / sin magkänsla. Jag lyckas inte vara den charmiga kreativa smarta konstiga killen som folk har roligt med, som genererar händelser och glädje mer än någon gång ibland. Istället är jag på tok för ofta (!!) DENNA KILLE.

Där ligger han i sin fylla och drunknar i sin egen miserabla tillvaro. Strävar utan att sträcka ut, jagar utan att röra på sig, trånar utan att faktiskt lyfta sin feta röv och göra något åt saken.

Jag vill hitta på mer saker, vill bli full och hitta på konstigheter. Träffa nya människor, diskutera nya saker, skapa saker.

VEM ÄR MED MIG? Rädda mig från dekadens och jag betalar tillbaka tiodubbelt när jag blivit rik och tagit över världen. Lovar. Tack på förhand.

Utvandrarna

2011-09-07T20:30:00.001+02:00

Igår var en bra dag. Kväll. Natt. Whatever.

Ett gäng unga män möttes upp och drack någon öl, körde massa lekar, såg en råtta, åt mat, var allmänt homoerotiska och misslyckades fatalt med sitt soundcheck = ville dö.

Men det blev bara bättre, det dök upp en massa människor med god smak som betalade för att se världens bästa band, oväntat många människor faktiskt. Och vilket kalas det blev! Vi fick till och med köra ett extranummer för det var sånt jävla röj, fick improvisera fram hela texten på plats eftersom låten inte ens är färdigskriven.

Sen bar det av till Carmen med Gullmarsplansgrabbarna eftersom ens eget band flydde fältet. Linus, Martin och Rasmus försvann ALLA 3 p.g.a mystiska omständigheter när dom fyllekäkade. Det stängde och vi drog till en hotellbar dit kom inte Markus och Jokke (gullmars) in ironiskt nog eftersom jag antagligen var mer onykter än dom båda. Jag är bäst i världen på att rövslicka vakter. Sen blev jag nästan utkastad för jag sprang runt med min tamburin och skrek där inne. Dom fattar inte hur man festar..

Sen efter typ 1-2 timmar var Markus fortfarande kvar där ute. Så då gick vi till donken, hans syster åkte taxi hem och vi skulle gå till nattbussen. Men vi blev nästan rånade av ett gäng arslen. Jag fattade inte det och var jättearrogant mot dom och bara gick iväg. Markus stog kvar som en riktig konfliktlösare men inget hände egentligen efter det.

Sen åkte vi hem. Jag åt kalla makaroner och njöt av mitt liv som en rock-ikon.

Drama

2011-09-04T19:06:00.000+02:00

Åberg är alltid lika dramatisk. Han går "All-in" i allt han gör. Om än för max en vecka.

Ord och inga visor!

2011-08-26T21:37:00.001+02:00

Idag tog jag ett stort steg på jobbet, i manlighetens lära!
Jag blev upprörd över ett brott mot etikett-reglerna, någon JÄVLA JÄVEL hade sabbat toaletten och det skulle bli bestraffningar. Jag må vara ny på jobbet men som moralens väktare är jag äldre än berget.

Jag tog tag i saken rejält, jag undersökte och efterspanade, ifrågasatte och muttrade högt. Sen så gjorde jag det.

JAG PORTADE 2 PERSONER FRÅN WILLYS-TOALETTEN.

Twisten? Det var min egen syster och hennes vän.

Vad är humor?

2011-08-22T00:14:00.000+02:00

Min första tanke var ”det som får mig att skratta” men min morfar brukade kittla mig när jag var liten, visst skrattade jag men den enda humorn i det var väl den svarta humorn som uppstod när det gick för långt och jag grät istället.

Jag tycker humor är kul. Ej nödvändigtvis att skratta.

Fortsättning följer.

Funderingar

2011-08-14T20:43:00.000+02:00

Jag vill göra en tv-serie där man "piffar upp" mongoloida människor och envist låtsas att enda skälet till att dom inte får tillräcklig hänsyn i samhället är en "estetiskt motbjudande klädstil".

En serie som kretsar kring att hjälpa olika målgrupper att uppnå olika saker. Nazister kan behöva en upp-piffning också. Och White-trash-kulturen!

Folk brukar ofta nedvärdera White-trash som något dåligt, alltså borde man ha informationsfilmer som förklarar att det finns en vetenskaplig charm i Varg-som-ylar-mot-månen-motivet.

Och nazisterna behöver bara fokusera på en enkel grej.
"Hygien är en bra sak, så varför skulle rashygien vara ett undantag?" (Inspirerat citat från en person jag träffade på krogen)

Mongisar blir svårast, mest för att dom är ganska onda och det är svårt att maskera en ulv i fårakläder om inte ulven har NÅGON modekänsla alls. Vilket dom ej har.

Galning eller geni?

2011-08-09T03:16:00.000+02:00

Ibland undrar jag vad folk i min omgivning egentligen tror om mig, hur dom ser på vissa saker jag gör.
Okej att jag kan vara asocial och kräva ensamhet rätt ofta, det tror jag alla förstår. Okej att jag använder ironi oftare än Freddy Mercury glömde preventivmedel, det tror jag människor accepterar.

Men undrar vad dom på mitt jobb tänker när jag envisas med att gömma mig bakom glassdisken när dom ropar på mig och sen kommer gående fnittrande när jag blivit hittad. Eller när jag subtilt antyder att jag vill sära för kända män eller tänder på djur. Eller när jag börjar prata med en annan anställd som ska köpa nikotin-tuggumin hur jag kan få sparken om jag inte är noga med leg och låtsas inte känna igen henne alls.Eller att jag envisas med samma usla skämt om att lotterna ligger i "vinst och förlust-högar". Eller att mina byxor saknat en gylf i flera veckor. Eller att jag frågar geografi-frågor till såväl andra anställda som till kunder.

Det är en hårfin gräns mellan att vara en galning och ett geni, jag tror mitt självförverkligande kommer få bestämma om det här var tecken på en charmig mans kreativa leverne och en start på något fint.

Eller om jag blir en känd massmördare och det här på något sätt får styrka min konstiga persona.

Den som lever får se, hoppas att det inte av en konstig slump blir det sistnämnda, för då får inte så många se. hehe.

Touché

2011-08-07T23:20:00.002+02:00

A säger (23:06):
Japp men vad gör man inte för sin bästis
Hampus säger (23:07):
typ dödar en häst?
A säger (23:07):
Haha varför skulle jag döda en häst?? xD
Hampus säger (23:08):
om din bästis bad dig
A säger (23:10):
Om hon hade en vettig anledning typ att hästen försöker döda henne, men hon skulle inte be mig om en sådan sak
Hampus säger (23:12):
om det är en dum hest
A säger (23:13):
Om jag ser att den håller på att döda henne
A säger (23:16):
Skulle du bara låta Din kompis bli dödad ??
Hampus säger (23:16):
ja
A säger (23:16):
Varför?
Hampus säger (23:17):
för hästarna lever sitt liv

Fat kid

2011-08-05T20:17:00.000+02:00

Ingen känsla är värre än att kliva upp på morgonen för att man måste, när kroppen skriker desperat "Hampus, lägg dig ner igen, ska ge dig världens bästa sömn i världens bästa säng om du bara ger med dig". Man får liksom, peppa sig själv med floskler för att lämna skönhetssömnen och bli ful igen.

Jag är så usel på att lägga mig också, timmarna bara försvinner på natten och helt plötsligt får man sova 4 timmar. Det är på gränsen till att man går bananas varje dag.

Om jag fick köpa en egenskap skulle jag köpa disciplin, hade jag haft det skulle jag styra världen inom 2 år. Nu infinner sig vissa tvivel, men jag ska göra mitt bästa. Vilket inte är så mycket. Men jag ska göra mitt bäst-bästa för att öka kapaciteten hos mitt bästa för att kunna göra mitt bästa för att bli bäst på det mesta.

Inte på träning dock, det tåget går på en annan perrong.

Min dag,

2011-08-03T21:17:00.000+02:00

Idag jag var vaken 12, låg och läste Sigtunabygden (vår lokaltidning) som en riktig inföding, brann intensivt för alla politiska frågor och levde mig in i veckans tistlar och rosor som aldrig förr.
Sen lyckades jag somna om, och somna om igen. Vaknade 17. Övervägde att hoppa ut från balkongen men jag bor en våning upp, skulle på sin absoluta höjd ge skrapsår och en kvist i röven.

Ringde Linus som inte svarade (asshole) och ville ha skjuts till en skoaffär. Pappa fick det betydelsefulla ansvaret istället, jag köpte något converse-liknande för att jag vill vara "estetiskt tilltalande på skonivå". Är en usel shoppare så det gick egentligen för fort, prövade inte ens skorna, chansade på storlek.

Sen köpte jag det jag vill kalla för "lyxost" men som alla andra kallar vanlig ost. (Vanlig ost = icas husshållsost, allt annat ÄR lyx) Jag ska äta det sen, det eller chili-bearnaise och chicken kebab. Inte orkat bestämma mig än.

Nu sitter jag här, utan besvär
Imorgon jobb på en affär
Borde duscha och laga mat
Har en egenhet att förbli lat
Så jag äter nog bara bröd
Chili-bea kommer bli min död

Avslutningen

2011-08-01T02:10:00.000+02:00

Jobba bobba

2011-07-27T02:10:00.000+02:00

Idag drog jag ett bra skämt på jobbet.
Ett par köpte en massa kattsand och kattmat, inget annat.
Så ser som lite kära ut och jag kläcker ur mig.
"Så.. ni ska ha en mysig hemmakväll ser jag".

Tjejen dog seriöst. Jag blev stolt.

Sen fick jag hybris (såklart) och skämtade när min kassa var tom och det kom en kund (polack tror jag) så ropade jag lite skämtsamt "välkommen till den hemliga kassan utan köer". Då vände han och gick och antog att min kassa var stängd. Då slutade jag skämta för den här dagen.

Today

2011-07-22T22:24:00.000+02:00

Idag har jag jobbat bobbat. Jag kom dit, åt micropizza, läste tidningen, satt i kassan. Sen var det ganska lite folk så jag gick runt och tog korgar, och passade på att gå fram till andra som jobbar där och säga "jobba hårdare". Det äger att säga så när personerna i fråga sitter i en tom kassa och väntar, så jävla ägda.

Ibland undrar jag om dom på jobbet tror jag är efterbliven.

Hästbloggare - Rasmus

2011-07-20T01:15:00.000+02:00

Hästbloggaren!

Ungefär för 1 år sedan var det fest hos mig (rasmus) och alla hade det trevligt och alla mådde bra. Tills! (Notera blogginläggsnamnet) min flickvän ramlade av en häst och bröt armen och fick axeln ur led. Hon red på en ståtlig polle må jag säga. det var nog efter denna händelse jag verkligen fick upp mina ögon för hästar, nog för att min faster har ett eget stall med 3 egna hästar.

Så nu skulle jag bara vilja kortfattat berätta hur mycket hästar betytt för mig genom de senaste året och att dom faktistk räddat mitt skinn flera tillfällen. 5 punkter tänkte jag räkna upp, detta har alltså hästarna hjälpt mig med genom mitt liv (i synnerhet året som gått).

1. Min faster har hästar (dom har vaktat henne genom åen och hon mår bra av dom) = jag mår bra.
2. Min flickvän åkte in på sjukhus pga den ståtliga pollen (det var även då jag förstod att jag verkligen kunde prata med hästar på riktigt). jag tog hand om henne på sjukhuset och vi kom närmare varann. Nu fick vårat förhållande verkligen testas ut, skulle det hålla för en misserabel olycka eller skulle det vara vårt fall? Nej vi blev starkare och desta kärare av denna händelse. (hästen heter förresten Yvert).
3. Jag vaknar alltid upp av synen av hästar utanför huset (alltså har hästar precis utanför huset i en liten hage), dom brukar le till mig och hälsa. jag blir mycket glad av det och mår bättre i själen.
4. Hästar HAR humor, jag gick ut en dag för att hälsa på dom (av av mina 3 katter följde med). hästan gick förbi mig och jag tänkte "vadi...." när jag såg att den gick emot en av katterna. katten blev livrädd och sprang iväg haha, jag och hästen kan skratta gott åt den händelsen än idag
5. Häst rimmar på mycket, häst/bäst/flest/rest/mest/BJÄST hahaha. dom är sådana livräddare. stora och ståtliga och Gustav Vasa hade flera stycken (därför han hamnade på 1000kr sedeln!).

Kort och gott. utan häst ingen fest! Tack för mig.

Istället för psykolog

2011-07-19T04:56:00.000+02:00

Allt är så skört, som om dominobrickor skyddar mig

Faller en, faller flera, då kan ingenting sätta hejd

Att ta två steg tillbaka när man vill börja springa känns fel

Ser hur allting det krasas, rå realism kommer del för del

Jag sålde mitt smör till en tjej jag mött, som aldrig älska mig

Ett lurendrejeri, riktig humbug är vad kärlek blev i sig

Jag vill tro på tårfyllda kyssar i spöregn i vårt Berlin nån dag!

Men rädslan slår mig, om ensamhet, för här är bara jag

Jag kan aldrig lämna mig bakom mig fast jag ändå vill

Ser hur tågen går, allt mer sällan nu, men jag är still

Jag står på perrongen och håller hårt i nåt jag inte har

Verkligheten hånler mot mig, snart har jag ingen kvar

Hjälp, jag behöver hjälp.

Hjälp att leva.

Hjälp, jag behöver hjälp.

Johan my man!

2011-07-17T15:39:00.002+02:00

hohu

2011-07-17T14:41:00.000+02:00

Bäst på fest!

Primal Scream och deras fantastiska show.
Slotts guld och äppel/kanel-vin.
Morrissey
OFWGKTA
Skönt folk

Bäst var ändå fredag-kvällen. Jag och mina 2 homeboys hängde med lite folk. Satt och pratade med några tjejer och efter ett tag ledsnade vi på dom och började trolla dom så jävla hårt. Började lite enkelt med att prata rasbiologi och knark och porrfilm. Sen blev det betygsättning av förintelsen och ja.. då ville dom inte längre.

Jag nämner inga namn, men Saman var så jävla episk när han "fick ragg" och av misstag hjälpte en annan kille få med henne hem istället genom att konstant höja killen till skyarna. Sen var han oförstående och butter.

Vi var även fantastiskt bra och tillsammans med världens bästa trubadur (Old Kerry McKee hehe) så röjde vi skiten ur festivalen såväl som tåget. Vi var å andra sidan dom enda på tåget som röjde vilket ledde till att våra hyttgrannar inte fick sova något och undvek oss ganska brutalt.

Nykär och psykopatisk

2011-07-02T22:16:00.000+02:00

Jag har blivit nyförälskad.
Som när jag gillade "Wolfmother - Far Away" eller "Thirsty Merc - 20 good reasons" eller "The Hollies - On a carousel".

Ni vet när man startar varje musiklyssnande med samma låt, när man kan lägga den som repeat 4-5 gånger. När man kollar liveklipp med låten. När man analysera orden och sjunger med. När man får en sån otroligt stark kick av att lyssna på den.

Dör lite av skönheten i den.

"Let's grow old together, and die at the same time"

Dikt om min hatt

2011-06-29T16:56:00.000+02:00

Jag har en hatt och den är röd
Den kostar mer än massa bröd
Den är fin men sticker ut lite väl
Tur att den inte är en sån som stjäl

Hehe

Lista - Favoritfläkt

2011-06-29T00:07:00.000+02:00

Jag har fått en hel del mejl nu när det blivit varmt ute, "fläktar hampus??" och "Vilken fläkt gillar du mest?" och från farmor "var är min fläkt?? din syster sa att du tog med den när du flytta?? stämmer det??".

Jag tänkte reda ut ett och annat nu faktiskt.

Först och främst är det min fläkt nu, jag fick den indirekt och efter 2 års lån räknas den som min egendom. All kritik mot det enhälliga beslutet jag tog kan tas på nästa släktmiddag. Bör tillägga att jag kommer bojkotta dom allihopa om fläkten tas ifrån mig. Jag sätter hårt mot hårt. Fly eller illa fläkta. Hehehe.

Min favoritsläkt är dock inte farmors.

1. Min gamla fläkt, den gick sönder eller något. Men den var skitbra. Lagom stark för att göra skillnad utan att väcka den björn som sover. Jag kan ibland sakna den.

2. Farmors fläkt, den är bra och så. Men för stark, på lägsta styrkan är den ändå oroväckande och kan i princip skada folk allvarligt med sin blotta närvaro. Tror ibland att den är menad som ett vapen.

3. Fläkten pappa köpte åt mig i bulgarien för 10 år sen, som ni säkert förstår är det dålig konkurrens på fläkt-fronten. Men denna fläkt var helt okej. Lite för liten och svag.

4. Den konstiga fläkten som inte funkar hos pappa, pappa gillar fläktar, fläktar gillar inte pappa. Den funkar inte längre. Var okej, man kunde stoppa fram tungan eftersom den inte var av stål. Ej att rekommendera för det känns obehagligt.

Tack för mig!

Hade behövt en fläkt för att VAKNA!

Blåsningen

2011-06-26T03:00:00.002+02:00

Igår

2011-06-25T21:55:00.000+02:00

Igår satt vi 4 personer och drack alkohol i stora mängder. Diskussionerna blev väldigt djupa och stämningen ganska dov. Vi kommer in på låtar man ska ha på sin begravning, sen ska vi lyssna på allihopa.

Linus börjar med "Lou Reed - Perfect Day". En vacker nedstämd låt som fångar hela grejen. Åberg tar "Tim Buckley - Once i was" och verkligen cementerar stämningen och seriositeten, det är på riktigt, det är en återblick in i den han en gång var och vi är på hans begravning nu. Jag tar "Tom Petty - Learning to fly" och liksom triumferar med min oförmåga att landa när jag väl flyger och hur det förföljer mig in i döden.

Sen kommer Bella.... och fucking Takida.

23

2011-06-20T03:09:00.001+02:00

Jag gillar att skoja, ni som känner mig kanske tror att jag alltid är seriös som cancer men det stämmer bara 90% av alla gånger.
När det nalkas gryning så finner även jag skojaren i mig själv.

Jag vill sjunga, högt. Och jag vill bli full. Jag vill ha djupa diskussioner och lyssna på Neil Young, högt.
Jag vill ta över världen och flyga, högt.

Just nu lyssnar jag på mig själv sjunga, inspelat. Jag känner ingen mer egocentrisk än mig.
Om jag inte tar över världen är någonting jävligt snett.

Pretto-folket ringde, dom ville ha tillbaka sin text

2011-06-19T02:07:00.002+02:00

And with my soul and my money

That Russian doll ran down the street

“Isn’t life kind of funny?”

She said, moving to the beat

“People chase for all their lives”

“But you can’t define the truth”

“Is it comforting or just pathetic?”

That you’ll never know what to do

“Makes me feel alive to question life”

“But sometimes I just got to go”

The knowledge of knowing nothing

And standing on these different roads

I’ll hit the walls with my white stick

I’m not blind but still I just can’t see

Regardless of where I’m heading

All I know is I got to be free

Ligga?

2011-06-19T02:02:00.000+02:00

Läste idag att Julian Assange kan bli utvisad från Sverige till USA och där bli anklagad för spionage bland annat.

Om Sverige släpper honom dit kommer jag för första gången någonsin på riktigt ifrågasätta Sverige som fungerande rättsstat och förhoppningsvis bli en jävligt förbannad anarkist. Jag blir verkligen rosenrasande (yeeeee) av tanken på sån här skit. Alltså yttrandefrihet och allt som hör till är så mycket viktigare än att efterfölja denna jävla kapitalistiska diktatur vi lever under nu.

Världen går åt helvete. Rädda det som rädda kan. Ligga?

(Sen att hela fallet är helt åt helvete och att en snubbe som i princip blivit polisanmäld för att han saboterade sin egen kondom för att slippa ha på den blir jagad över hela världen och efterlyst är så jävla verklighetsfrämmande för mig att jag vill skjuta folk, notera att jag seriöst vill MÖRDA relativt oskyldiga människor. gärna politiker dessa äckliga as. Notera också att jag kanske vill bli politiker. Ska ej ta mitt liv som en politisk gärning.)