Årskrönika Deluxe

Alla har ju sina jävla årskrönikor, jag har för dålig koll för att redogöra mer normalt. Men jag kan ha en liten sammanfattning på nämnvärda saker som slår mig rent spontant.

Mitt år började sjukt ironiskt, jag hade just fått mitt första riktiga jobb och det var inte ens många timmar, men glad var jag. Jag var på middag hos Manfred typ och sen drack vi en massa. Jag blev lite för full och fick för mig att hoppa ut i snön i bara kalsonger till ”Deep Purple – Child in time”-crescendot, ja det var vägen att gå! 

Sen mötte vi Åberg och hans rövargäng av ren slump utanför Manfred, jag pratade med Åberg lite och helt plötsligt undrade han om jag ville bo med honom för hans roomie hade flyttat ut. 

Nu tänker ni kanske att en sansad ung man ändå tar hänsyn till att han jobbar för lite timmar, inte har något sparkapital, ingen säkerhet bakom sig och inte ens vantrivs hemma än. Men nej, i fyllan och villan så kändes det som världens bästa idé och det ledde till en 8 månaders passionerad flyktig romans som vi planerar återuppta när vi har råd igen. 

Sen hamnade vi på en fest där alla blev utkastade (från vårt gäng) men jag gömde mig på toaletten, så när alla var utelåsta och det varit bråk så kom jag in från fel sida och drog några skämt, det övertygade folket att jag dög för att stanna och jag satt kvar där halva kvällen istället. 

Annars har året antagligen varit mitt mest intressanta hittills. Jag har spelat live med världens fränaste band och det har gått över förväntan. Jag har varit passionerad och flyktig och full. Jag har skrivit saker, träffat människor, varit förvånansvärt full. Jag besökte Hultsfred och hade en fantastisk festival. Återupptog och sa upp kontakter, blev sårad och sårade människor. Spottade Fredrik Björklund i ansiktet och hade efterfest med suspekta Afghaner som kastade ut oss. Spydde sönder videobutiken när jag fortfarande var för full för att stå samtidigt som jag öppnade den. Det löste jag dock galant. 

Jag har stått på en balkong med Åberg varje morgon klockan 05 i ett par månaders tid med tröjor på huvudet och diskuterat livet. Jag har varit på kryssning och blivit för full. Och fått inflammerad visdomstand konstigt nog. 

Jag har badat med 2 killar i ett badkar, alla över 100kg. Jag har lanat. Jag har gråtit. Jag har brytit mot lagen. Jag har haft 4 vita jobb. Jag har dansat som en gud.

Jag tror 2012 kommer bli ett lite tråkigare men nyttigare år. Ett förspel inför det som komma skall. Jag vill tacka mitt band för alla sockerdagar vi haft, man vet aldrig när dom är slut. Jag vill också tacka alla mina fans.

Nattligt

Jag tror inte på lycka som helhet, inte på lycka som något tillstånd man kan vara i permanent utan något tillfälligt du ibland kan känna i brist på närvaro av samtid och verklighet.

Jag tycker lycka kan vara när man lyssnar på "Pink Floyd - Animals" från början till slut, högt i hörlurar, en skiva man köpte på LP tidigare idag. Lycka är när man har pepsi och får sova ut imorgon. Lycka är ingen press på en för tillfället. Lycka är att tänka bort all skit som stör en och faktiskt kunna göra det temporärt, att inte känna sig stressad över sitt korta liv eller sina tillkortakommanden. Just nu känner mig rätt lycklig, rätt bekväm i min tillvaro. Nöjd över att inte ha mer smärta än lite torra läppar och en trött rygg. Nöjd över att jag inte är så fet att stolen går sönder. Nöjd över att bankkontot inte är helt tomt än. Nöjd över att jag har en bättre LP-samling än Linus.

Men bara så ni vet...

Imorgon är jag inte lycklig längre.

Videoblogg som en vanlig människa

Dedikerar mitt inlägg till mina fina fans till bloggen! Det är ni som gör att jag går upp på morgonen tillsammans med alarmklockan. Det är ni som förgyller mina dagar tillsammans med bearnaisesåsen. Det är ni som motiverar mina kreativa sidor tillsammans med min övriga livsgnista.

Extra tack till Nina som är på gränsen till stalker och obehaglig, och coola peepz som Basse och Patte och Putte, Elin och Vanessa som följer bloggen troget!

Och Åberg som oftast är med. Och Linus som vill vara med oftare än han är, förutom på dåliga sätt när jag lägger in fula bilder på honom för att känna mig bättre.

Älskar er alla! Förutom ni med dålig musiksmak, eller som läser bloggen för sällan, eller är synskadade, eller kallar mig för fula saker, eller håller på AIK.

Mild kritik mot folk med husdjur och synskadade

Jag hatar typ ingenting i världen egentligen, är en kärleksfull lagom rund man som älskar det mesta, men ja, trots det så finns det saker som stör mig.

En sak är husdjur som fenomen. Jag fattar att folk en gång i tiden gillade det, en hund kan vara till hjälp om du har en efterhängsen granne till exempel. En katt kunde vara en effektiv råttfälla när det begav sig (och råttfällorna sög) och kossor är inte husdjur, var fan får ni det ifrån?

Men idag? Okej om ni är blinda, eller änkor, eller så ensamma och illaluktande som mig innan jag tog mitt årliga bad. Men annars? Kom igen, det är ju faktiskt djurplågeri och ni borde också få gå runt i koppel när andra personer vill ha ut er, äta mediokert torrfoder, dricka vatten och leka med enformiga leksaker och bara finnas till för andra.

Dom får ingen lön, dom får ett långt (ibland) och meningslöst liv för att liksom en slav bara tjäna andra. Ibland tar man till och med bort möjligheten att avla vidare, ty det bestämmer vi (gud) att dom inte ska få göra.

Eller, och nu kommer det stördaste, så kan vi ju DÖDA DOM JÄVLA DJUREN FÖR ATT VI KÄNNER FÖR DET. Folk kanske inte orkar ha hand om sin lilla katt, eller så bröt hästen ett ben, och det är ju bara djur så man kan kasta iväg dom till ulvarna när man känner för det.

Alla som äger husdjur som inte passar in på min kravbild är hemska människor tillsammans med synskadade och jag önskar er all olycka. Tack för mig // ung man som vägrar husdjur och läsglasögon. 

Låtgrejs igen, kan han aldrig ge sig?

And so I came home, to a world filled with snow

If I could, I would change the past, I didn’t want to go

See you lying on my arm, breathing into my chest

If this was the prime, I don’t care about the rest

Took me one day here to forget all about living

Dull people all around making me grey inside

I’ll take the chance, and hope you’ll dance

I really can’t live with myself unless I’ve tried

All this uncovered truth, with far too many words

Is it possible to be any more fragile than this?

That entire struggle, this is not really me

Never thought of so much sense inside a kiss

Vad är förintelsen mot ren inkonsekvens?

Jag vet att livet innehåller mycket orättvisa, men vi kan inte rå för den här så kallade förintelsen, det var bara menat och ingenting man göra åt, sånt händer.

Vi kan inte rå för (om än starkt motarbeta och informera nästkommande generationer så att dom kan arbeta öppet mot det)att internet går ner ibland heller, hur hemskt det än är.

Men det finns saker man påverka mer aktivt, saker som skär mig i hjärtat varje gång de korsar min väg. Något som kallas "Svenska språket och hans inkonsekventa horunge-beteende".

Jag kan göra det väldigt enkelt för er, vi har en del språkregler som hjälper oss förstå ett språk. Engelskan kan uppfattas krånglig ibland, men reglerna är rätt konsekventa så när dom väl sitter så ja, då sitter dom.
Svenskan däremot är en efterbliven jävel, jag utgår starkt från att dom stora stolta kreatörerna bakom skiten dog med dåligt samvete, det är rätt åt dom!

Hur fan tänker man när man bygger en båt som inte ens kan pussas lite med ett isberg?

Det jag pratar om är självklart En & Ett. Mänsklighetens (i Sverige) största misslyckande sen regalskeppet Vasa. HUR FAN TÄNKER DOM?

Jag är hypotetiskt ute och går med en vän, vi är glada, harmoniska, vi lever i ett bra samhälle där rättvisa är utbrett och omfamnat. Vi lever i en fri värld där man får tycka vad man vill (bara det är rätt) och ligga med vem man vill (bara dom inte bangar fett) utan att bli skjuten. Om det inte är någon annans partner man ligger med och personen i fråga är typ juggemaffia. Då blir man skjuten.

Poängen är, vi går ute på vår hypotetiska promenad i total lycka, när plötsligt ser vi en mås och en gås som tjivas om en macka.

EN MÅS.

EN GÅS.

TJIVAS.

Så kommer deras vänner.

ETT GÄNG MÅSAR

ETT GÄNG... GÄSS?!?!?!?!

VARFÖR GÖR DOM SÅHÄR? VARFÖR KAN VI INTE VARA KONSEKVENTA? VARFÖR I HELVETE KNULLAR DOM VÅRT SPRÅK OCH KOMMER UNDAN MED DET? 

Finkulturell matlagning med Hampus & Åberg - Del 1

Jag vet att ni väntat även om ni inte kunde förutse. Jag vet att ni brinner för det här även om elden lätt går utom kontroll. Jag vet att lycka är svårt att definiera, men om jag ska försöka med hela mitt hjärta så tror jag lycka är om ni ser detta klipp i sällskap av nära och kära med något gott att äta.

Jag. Ger. Er. VÅRT MATLAGNINGSPROGRAM.

Hatar er alla jävla skithögar

Man får ofta höra att livet är dom små sakerna, och därför tänkte jag slå slag i saken och dela ut små klagomål.
Inte för att vara grinig, utan för att vara saklig.
Inte för att jag har det värre än alla andra, men för att jag är medveten om hur dåligt jag har det.
Inte för att Idol ska läggas på is, utan ja... för att såhär är det!

• Min datorstol har gått sönder och blivit skev, den är så överlägset bättre alla andra jag haft och jag är seriöst helt förstörd. Vad ska jag göra nu?
• Jag har inga pengar typ, som vanligt, måste kanske sluta spontant gå ut och köpa massa öl så ofta. 
• Det suger när man ska åka iväg på en förväntansfull angenäm utflykt och måste vänta, som om livet vore för evigt liksom? Som om man tjänar på att vänta? Filosofiskt nedvärderande att sitta här i ensamhet.
• Åberg presterar uselt på FM, och det gör mina bra prestationer tråkiga när vi spelar. 
• Jag vill jamma, ingen har tid typ. Ring mig alla som vill! 
• Jag har gått upp lite i vikt, är för lat för att träna. 
• Min gitarr låter konstigt, borde skaffa nya strängar, orkar ej. 
• Jag hittar inte mina munspel, Linus är dom hos dig? 

 Som ni ser är jag inte aktivt arg, jag är bara redo att ventilera rå ilska. 

Redo att guida en hel mänsklighet i skåp-placering.

Låtgrejs

And there I stood, threw my arms and hoping for the best

With your silly laugh, and your bitten chest, I was hoping

There’s a world outside waiting, but I’ve left my soul by the door

When I saw the way you hold me I was hoping

I’ve heard of endless nights, but not until tonight, for me

Maybe I should have know, but somehow I was hoping

And you can take a man, from what he is, but he remains

That same old man who sent you all those letters

And I’m very well aware; I will never be the one

But why should I stop my running? I’m just chasing the sun

Inblickar i privatlivet

Tänkte ge er lite citat från min privata dagbok.
Sådär liksom fett.

"Hej jag åker tåg till skolan nu. Går högskola minsann, det gör jag helt klart. Absolut. Det är faktiskt oväntat roligt hittills, snart hemtenta dock vilket är läskigt. Har fått iaf en kompis i klassen haha, synd att det är osäkert på hur länge han blir kvar i stockholm, annars kunde han blivit trummis i vårt band eftersom Saman är så oengagerad. Skriver på tåget btw." - Om Niklas, som trummat för oss i 1.5 år nu. Älskar att jag poängterar 2 gånger för mig själv (!) att jag åker tåg. 

"jag kan inte vara tillsammans med en brud som inte kan heila."

- Kommentarer överflödiga. 

"Min mamma har använt min tandborste, sicket jävla as hon är. Jag hatar verkligen det hemma hos mamma, finns ingen disciplin när det gäller vems saker som är vems. Det är alltid jävla kaos och stöld-räder som förstör mitt liv. Jag skrev en jätteironisk låt nyss som heter ”Happy times”. "  - Hon har slutat med det. Tur som fan.